DEBATTARTIKEL

Två barn har nyligen blivit rånade i Oskarshamn – ett av dem med kniv.

I samma veva hittas misstänkt narkotika i en sandlåda på en förskola.

Nu har det även skett ett styckmord i Oskarshamn.

Allt inom loppet av bara ett par veckor.

”Skakar oss”

Det är händelser som skakar oss – och som borde väcka större politisk eftertanke.

Samtidigt visar den officiella brottsstatistiken att den anmälda brottsligheten i Oskarshamn är förhållandevis låg när man jämför med lite större städer.

Trygghetsundersökningarna, som genomförs varje år, visar dessutom fortsatt relativt goda siffror även om vissa ökningar kan ses.

Hur går detta ihop?

Hur kan man i ena stunden känna att samhället håller på att tappa greppet – och i andra se siffror som antyder att allt är under kontroll?

Svaret är både enkelt och obehagligt: svensken har anpassat sig.

Forskning från bland annat Brottsförebyggande rådet (Brå) visar att människors beteendemönster har förändrats påtagligt de senaste decennierna.

Vi går inte längre ut sent på kvällen på samma sätt som förr.

Vi undviker otrygga vägar.

Vi låser dörrar och fönster mer noggrant.

Vi installerar larm, kamerabevakning och andra säkerhetslösningar.

Många av oss låter barnen leka mindre fritt – och vi tar inte längre cykeln till centrum utan eftertanke.

I allt större utsträckning söker vi oss till lugna villaområden och väljer bort det som känns osäkert.

”Kort sagt: vi förändrar vår vardag för att kunna känna oss trygga”

Ted Nyberg (SD) och Leif Axelsson (SD)

Kort sagt: vi förändrar vår vardag för att kunna känna oss trygga.

Det är fullt mänskligt – men det påverkar statistiken.

När färre rör sig ute på kvällar och nätter, minskar antalet tillfällen för brott att ske.

När vi ökar vår privata säkerhet, blir det färre inbrott.

När vi undviker att visa upp värdesaker, sker färre personrån.

”Inga sanningar”

Det betyder dock inte att brottsligheten i sig har minskat – bara att vi har blivit bättre på att undvika den.

Både brottsstatistik och trygghetsundersökningar är viktiga verktyg, men de är inga sanningar.

Trygghetsmätningar bygger på urval, och det har framkommit att vissa individer och familjer får samma enkät flera år i rad och det är långt ifrån alla som faktiskt får möjlighet att svara och många som faktiskt får en enkät svarar inte alls.

Det kan såklart vara en slump att samma personer och samma familj kan få undersökningen flera år i rad – men även detta påverkar resultaten.

Statistik visar heller inte det osynliga: att fler barn inte längre vågar gå hem själva, att äldre kvinnor inte vågar promenera efter skymningen eller att föräldrar undviker vissa parker med sina barn.

Den som levt några år ser skillnaden från förr – även om statistiken inte gör det.

När brottsligheten förskjuts från gatorna till nätet, från våldsbrott till narkotikahandel eller organiserad ungdomskriminalitet, förändras också det som syns i mätningarna.

”Men det betyder inte att problemen är mindre – bara att de tar andra former”

Men det betyder inte att problemen är mindre – bara att de tar andra former.

Därför måste vi vara försiktiga med att använda brottsstatistik och trygghetsmätningar som enda måttstock för hur tryggt ett samhälle är.

Verkligheten ser ofta annorlunda ut för dem som lever i den.

Det handlar inte om att måla upp en dystopi – det handlar om att våga tala klarspråk och bredda våra synvinklar.

Att svensken anpassat sig är både en styrka och en varningssignal.

Det visar på förmåga att hantera en ny verklighet – men det får inte bli en ursäkt för att blunda för de underliggande problemen.

Det vi behöver nu är politiskt mod, öppenhet i debatten och en vilja att se verkligheten som den är.

Vi ska inte bara stirra oss blinda på siffror – vi ska lyssna på folkets vardag.

”Fråga era äldre”

Fråga era äldre om de känner igen sin stad, eller sitt land.

Fråga släktingar och vänner som levt ett halvt liv eller mer vilka anpassningar de har gjort för att skapa trygghet åt sig själva och åt sin familj.

Samhället har förändrats – men vi kan fortfarande påverka i vilken riktning det ska gå.

Det kräver mod, ledarskap och viljan att sätta tryggheten främst.

Det kräver sådana som ser det komma.

Ted Nyberg (SD)

Sverigedemokraternas ordförande i Oskarshamns kommun

Leif Axelsson (SD)

Oppositionsråd i Oskarshamns kommun