BONUS
Säkerheten är viktig i industrier där damm, gas eller ånga kan leda till att det skapas en explosiv atmosfär. ATEX är en europeisk standard som innehåller regler för såväl utrustning som arbetsmiljö, i syfte att minimera riskerna för explosioner.
Alla som arbetar inom kemi, energi och tillverkning behöver förstå dessa regler. För att verkligen leva upp till dem kan man dock ofta behöva hjälp.
Vad är ATEX och varför är det viktigt?
ATEX klassning bygger på ett regelsystem som syftar till säkra arbetsmiljöer inom industrier och verksamhetsområden där det råder explosionsrisk. Förkortningen kommer från franskans ATmosphères EXplosibles, och i regelverket inryms två EU-direktiv som sätter ribban för både utrustning och arbetssätt i riskfyllda miljöer.
Det första, 2014/34/EU, styr vilken typ av utrustning som får användas i miljöer där det kan uppstå en explosiv atmosfär. Det kan handla om motorer, sensorer, fläktar och annat som, om de inte är korrekt konstruerade, bokstavligt talat kan utlösa en smäll.
Det andra, 1999/92/EG, riktar sig mot arbetsgivare och reglerar deras ansvar att riskbedöma miljöer, utbilda personal och se till att korrekta åtgärder sätts in. Båda direktiven gäller som lagstiftning – kraven är alltså bindande. Som tillägg finns det dessutom en del svenska föreskrifter.
Vanliga branscher och tillämpningar
Att luften kan explodera är en verklighet för många branscher som hanterar gas, damm eller lättantändliga vätskor. Det är där som Atex klassning är till hjälp.
I kemiindustrin till exempel kan det räcka med ett litet läckage av lösningsmedel för att det ska uppstå en farlig atmosfär. Detsamma gäller energi- och gasindustrin där faktorer som tryck, värme och hög reaktivitet skapar riskfyllda miljöer.
Det finns även områden där man inte skulle tro att det råder någon överhängande explosionsrisk. I till exempel livsmedelsproduktion kan finkornigt damm från socker, mjöl eller spannmål vara förrädiskt – det kan självantända vid en viss koncentration i luften. Även inom träbearbetning är situationen liknande: sågspån och träpartiklar svävar lätt upp i luften och skapar en potentiellt explosiv blandning.
Gemensamt för dessa branscher är att den utrustning som används måste anpassas till den rådande miljön. Inte bara för att det står i reglerna, utan för att det annars kan leda till konsekvenser som inte går att rätta till i efterhand.
Riskbedömning och arbetsmiljöansvar
De grundläggande kraven enligt regelverket för ATEX handlar dock inte om utrustning eller teknik – det handlar om arbetsgivaransvaret. Enligt direktiv 1999/92/EG är det företagsledningen som har ansvaret för att arbetsmiljön är säker. Konkret innebär det att riskområden ska kartläggas och zonklassificeras, så att ingen utrustning hamnar på fel plats.
Riskbedömningen måste också ta hänsyn till hur ofta människor vistas i de olika zonerna, samt vad som hanteras där och under vilka förhållanden. Efter det följer nästa steg: att sätta in tekniska skydd, som tryckavlastning eller inertering, och att se över de organisatoriska rutinerna – till exempel att rengöring eller underhåll sker på ett säkert sätt.
Det finns också ett utbildningsansvar. Personalen behöver kunna mer än att bara hitta till nödutgångarna. De måste förstå vad som kan leda till antändning och hur riskerna påverkas av deras arbete.
Vanliga misstag och hur de undviks
Det största misstaget är ofta det enklaste: att tro att man har koll. På många arbetsplatser görs det en grov zonindelning – och sen är man nöjd. Men att sluta där kan leda till att utrustning, som borde ha testats och certifierats för en viss explosionszon, används på helt fel plats. Det leder till säkerhetsrisker som lurar under ytan – ända tills något oväntat händer.
Ett annat vanligt fel är att byta utrustning utan att kolla ATEX-märkningen. En motor eller strömbrytare som funkar fint i ett normalt utrymme kan nämligen vara en tickande bomb i ett dammfyllt rum.
Behovet av underhåll är något annat som ofta missas. Att en komponent var godkänd när den installerades räcker inte. Sådant som smuts, slitage eller modifieringar kan göra att den inte längre uppfyller kraven. Slutligen är kunskapsbrister hos personalen lika farligt som felaktig utrustning. Utbildning bör ske löpande och ses som en investering i arbetsplatsens säkerhet.
Därför kan ett konsultföretag göra skillnad
Om man inte är insatt är det lätt att tro att man kan hantera ATEX-klassning och -ansvar på egen hand. När man börjar läsa på inser man dock att det är många regler att ha kontroll på, både avseende tekniska detaljer och krav på dokumentation. Och utrymmet för fel är litet. Det är då man behöver ett kunnigt konsultföretag som partner.
Det börjar med ett fysiskt besök på plats. Inga gissningar, inga gamla skisser. Zonindelningarna görs där riskerna faktiskt finns – bland kablar, rör och produktionslinjer. Konsulterna kan EU-direktiven på sina fem fingrar och kan dessutom översätta dem till en konkret och begriplig klassningsplan, helt baserat på den aktuella anläggningens förutsättningar.
Därefter dokumenteras allt – i text och bild, i ett format som gör det enkelt att förstå var gränserna går. Det inkluderar fotomarkeringar, tekniska beskrivningar och tydlig information om det som gäller i varje enskild zon. Till det tillkommer explosionsskyddsdokumentationen – ett dokument som förklarar vilka ämnen som är brandfarliga, vilka tändkällor som finns, och hur riskerna hanteras. Konsulterna ser till att alltihop blir både korrekt och begripligt.
