SÖNDAGSKRÖNIKAN
Hundar är fantastiska att dela livets upp- och nedgångar med.
Läraktiga och lojala finns de där i vått och torrt.
Kärleksfulla och lekfulla.
Och ibland helt bedrövliga och oerhört besvärliga.
Som det där med var och hur man äter vissa saker.
Redan som små lär vi barn att maten äts i köket, med bestick och utan armbågar på bordet.
Helst med stängd mun också, så de andra runt bordet slipper tappa aptiten.
Nisse har koll
Med hundar gäller mer regeln att inte knycka från mattes tallrik, inte dregla en pöl runt hennes fötter eller dricka direkt ur hennes vattenglas.
Och det har Nisse koll på.
”Ätandet av bananer ger honom och mig mer huvudbry”
Caroline Andersson, krönikör
Ätandet av bananer ger honom och mig mer huvudbry.
I hans värld är det självklart att spara de godbitar som inte går åt för eventuellt sämre tider.
Problemet är att det han helst sparar är bananer.
Inte hela bananer, fortfarande i sina skal.
Nej, nu pratar vi om bananbitar som göms på ställen där tid och temperatur snabbt förvandlar dem från fasta och fina till slemmiga och snigellika.
Senast imorse drabbades jag av onda aningar gällande den bit av banan som sambon av snällhet strax innan läggdags igår gett vovven att smaska i sig.
En koll i hallen gav inget svar, men när jag lyfte på ett par leksaker i vardagsrummet fann jag en frukt stadd i förfall.
Nisse hade lagt den nu brunfläckiga och lätt upplösta biten på dynan framför min fåtölj.
Snabbt nappade jag åt mig styggelsen och förpassade den till soporna.
Gurka är också gott
Efter mig kom hunden med en min som sa: ge fan i min banan!
Som en kompromiss har Nisse fått så mycket färsk gurka han bett om resten av dagen.
Den sparas sällan för sämre tider utan tuggas och sväljs för det mesta på stående tass.
Och skulle den händelsevis gömmas hittas den uttorkad och omvandlad till ett grönt chips med tiden.
På återseende nästa vecka!
Krönikör. Levererar söndagskrönikan med allt från hunduppfostran till älskade loppisrundor. Åsikter som uttrycks i krönikan är skribentens egna.
