OSKARSHAMN
En kvinna i Oskarshamn kontaktar ON och berättar att hon blev extra berörd när hon läste insändaren om mobbning på Vallhallaskolan.
– Jag blev väldigt mobbad på Vallhallaskolan för många år sedan – och ingen vuxen hjälpte mig, så mobbningen bara fortsatte hela tiden, vilket ledde till att jag började skolka en hel del – för att slippa gå till skolan. Jag blir upprörd när jag ser att det fortfarande finns mobbningsproblem på skolan och att personalen, som jag uppfattar det, inte vidtar några åtgärder.
– Jag ringde till Bris (Barnens rätt i samhället) många gånger, för att ha någon att prata med. Och till slut hörde jag av mig till Skolverket och berättade hur jag hade det. Skolverket kontaktade rektorn på Vallhallaskolan och skolan uppmanades att göra något åt problemet, för att undvika skadestånd. Men jag blev problemet i stället – och de utredde mig och skickade iväg mig till en annan skola. Och jag tror att det är ganska vanligt, tyvärr. Mobbarna skyddas – kanske delvis beroende på konflikträdsla, säger kvinnan.
”Det ledde till att jag började hata vuxna med allt jag hade”
Kvinna i Oskarshamn
– Sedan har jag förståelse för att man tycker att det är svårt att lösa situationen när det är många elever som mobbar, men en mobbad elev måste få det skydd som han eller hon behöver – det är jätteviktigt.
Du fick inte någon hjälp över huvud taget, trots påtryckningarna från Skolverket?
– Nej, tyvärr. Och det ledde till att jag började hata vuxna med allt jag hade. Hat mot vuxna är ju något som kan leda till stora problem.
– Jag tycker att det är viktigt att man fortsätter att prata om mobbning och diskutera lämpliga åtgärder.
– I dag finns det dessutom sociala medier, de fanns inte på samma sätt när jag gick i skolan. Vuxna måste ta sitt ansvar och göra sitt jobb – men det fanns ingen där för mig. När jag utreddes var det ingen som frågade hur jag mådde eller något sådant. De ställde inte några frågor. Det fick mig att tänka att de som mobbade mig hade rätt och att det var något fel på mig – att jag var dum i huvudet. Jag blev triggad när jag såg att insändaren handlade om samma skola.
Mobbarna klarade sig utan några konsekvenser?
– Ja, det tror jag, för det var aldrig någon som frågade vem eller vilka som mobbade mig. Men det är omöjligt för mig att veta i och med att de skickade iväg mig till en annan skola. Det var i alla fall jättemånga elever på Vallhallaskolan som mobbade mig.
Förbättrades din situation på den andra skolan?
– Den var bättre än Vallhallaskolan i alla fall – men jag blev mobbad även på den andra skolan, så det blev en del skolk.
– Mobbarna kan ha det tufft, det kan vara en orsak till att de mobbar någon eller några – men det är inte bara mobbarna som ska bli förstådda, det är framför allt offren som ska tas på allvar och inte placeras på någon annan skola. Det är de som blir utsatta. Då ska man inte behöva bli diagnostiserad och utredd – som om det vore en eventuell diagnos som är orsaken till att man blir mobbad. Det är inte okej.
Om du fick bestämma, vilka åtgärder skulle du vidta för att eliminera mobbningsproblematiken inom skolans värld?
– Jag tycker, exempelvis, att det behövs fler vuxna ute på rasterna, för det är vanligt att det händer saker och ting på rasterna. Finns det inte någon vuxen i närheten, så kan mobbningen eskalera ganska snabbt. Och det är viktigt att bygga upp ett skyddsnät runt den mobbade eleven och lyssna och finnas där för henne eller honom. Vet man inte vad man ska göra när en elev har det tufft på något sätt, så finns det utbildningar som man kan gå. Och man ska inte vara så konflikträdd om en förälder till en mobbare försöker skydda sitt barn.
”Jag mår bra i dag”
– Bestämmer man sig för att flytta en elev till en annan skola, så borde man prata med eleven och vara tydlig med att han eller hon inte är problemet. Tänk om någon vuxen hade kramat om mig och sagt att det inte var något fel på mig och att de flyttade på mig för att de vill skydda mig. Man måste bekräfta elevernas känslor och inte skyffla bort dem.
Har du blivit mobbad även i arbetslivet?
– I 20-årsåldern blev jag lite mobbad av omogna kollegor när jag jobbade på ett ställe, men sedan har det inte varit några problem. Jag mår bra i dag – och jag ältar inte det som hände på Vallhallaskolan, men jag reagerade, som sagt var, när jag läste insändaren. Mobbingen slutar ju inte i skolan i dag – den fortsätter efter skoltid, via de sociala medierna. Och ungdomarna är ju vår framtid – de är jätteviktiga för oss. Vi måste ta hand om dem. Det är inte fel att sätta sig ner och prata med en mobbare. Man behöver ju inte säga att ”Kalle blir ledsen när du mobbar honom” – det är bättre att prata om mobbning på ett övergripande plan. Jag tror att det sätter sig hos en del till slut. Prata, prata, prata – och fortsätt prata, säger kvinnan.
Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.
