SÖNDAGSKRÖNIKA
På väg hem från jobbet brukar jag ta vägen förbi Gotlandsterminalen.
En garanterad skymt av det stora blå och ibland ser jag färjan ligga inne vid kajen.
Men också lite klotter på två husväggar strax innan korsningen där jag tar vänster och sedan omedelbart höger.
Klottret föreställer en strutformad snopp och en kurvig kvinnokropp.
Eller gjorde det tills helt nyligen.
För plötsligt en dag var den leende, nakna kvinnofiguren övermålad.
Kvar var bara den strutformade snoppen.
”Tog färgen slut?”
Varför?
Och varför måla över den glatt leende kvinnan och lämna kvar den missbildade manslemmen?!
Var det en fråga om en misogyn mans missnöje eller kanske fanatiska feminister som ogillade synen av den nakna kvinnokroppen målad i svart på den gula tegelväggen?
Var det en smakfråga eller tog färgen slut?
Kanske någon ansåg att den manliga kroppsdelen med lite välvilja kunde ses som en glasstrut med två snålt tilltagna kulor?
Vem vet?
Men jag saknar den glatt leende kvinnofiguren som fick mig att dra på mun när jag trött och sliten rullade hem efter arbetsdagens slut.
Offentlig utsmyckning ska givetvis inte förarga eller uppröra, men då borde väl allt klottret målats över.
Eller som i fallet med nazisymbolerna som målades på träd i Stadsparken här i stan för ett par månader sedan.
Istället för att måla över eller kapa träden valde man att göra om det stötande klottret till fantasifulla blommor som inte förargar eller sårar någon.
Att offentlig utsmyckning tillför något positivt i stadsbilden blev i alla fall uppenbart när två husväggar i centrum förvandlades till rena konstverk.
I det här fallet var det beställda målningar, vilket helt säkert inte gällde klottret nere vid hamnen.
Men ja, smaken är ju som baken och jag tycker den leende kvinnan utstrålade livsglädje och kroppspositivism.
Den strutformade snoppen däremot lämnar mig kall.
Jag blir varken sugen på sex eller glass när jag ser den.
”Snålt tilltagen”
Den är för snålt tilltagen för att funka som glass då jag vill ha tre kulor och i sängen skulle den inte göra någon kvinna på gott humör.
Så för framtiden hoppas jag på något mer livsbejakande om man nu ändå ska klottra utan att det är beställt.
I väntan på vaccin och en virusfri värld: håll kontakten, håll händerna rena, håll avståndet och håll ut.
TEXT
CAROLINE ANDERSSON
