LÄNET

Kidnappning.

Maktmissbruk.

De orden använder en mamma i Kalmar län när hon berättar historien om hur hennes tre barn omhändertogs.

Mamman, som använder sig av rätten att vara anonym, tycker att det är viktigt att gå ut med händelsen – så att folk får reda på hur kommun och stat kan bete sig mot den lilla människan.

Hon säger att allt började för drygt ett år sedan, då dottern gick till skolan och sa att hennes pappa hade slagit henne.

Det slutade med att socialtjänsten i den aktuella kommunen utredde det hela.

Och i våras tog socialnämndspolitikerna ett beslut om att omhänderta dottern, samt de två andra barnen.

”Inga bevis”

– Beslutet togs på felaktiga grunder. Det finns inga bevis och polisen har inte fått in någon misshandelsanmälan, säger mamman, som betonar att dottern har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och att hon hade fått en rejäl höjning av medicindosen i höjd med händelsen förra hösten, en doshöjning med väldokumenterade bieffekter – och att det kan vara förklaringen till att hon sa det där om att hennes pappa hade slagit henne.

Dottern, som själv har sagt att hon blev rörig i huvudet av medicinen, tog sedermera tillbaka anklagelsen. Hon var ångerfull och hade skuldkänslor.

Hon hade blivit arg på sin pappa, på grund av något bagatellartat, och därför sa hon det där till personal på skolan.

Men beslutsfattarna i den berörda kommunen lyssnade inte på det.

Istället rullade man igång det stora utredningsmaskineriet.

Mamman hänvisade, exempelvis, till BUP-läkare och barnavårdscentralspersonal, som kunde intyga att det aldrig har funnits någon anledning att oroa sig för barnen ifråga.

– Det har inte funnits några oförklarliga blåmärken.

Beslutet överklagades både till förvaltningsrätten och kammarrätten. Men föräldrarna förlorade.

Och högsta förvaltningsdomstolen tog inte upp ärendet.

Barnen bor i familjehem på annan ort, i ett annat län.

”Min dotter mår inte bra. Hon har starka skuldkänslor och har till och med försökt att ta sitt liv. Mina andra barn mår inte heller bra”

MAMMA I KALMAR LÄN

– Min dotter mår inte bra. Hon har starka skuldkänslor och har till och med försökt att ta sitt liv. Mina andra barn mår inte heller bra.

– Hur kunde man ta ett sådant här omhändertagandeslut när det inte ens finns en polisanmälan? Det finns inte ett enda bevis. Hur fungerar vårt rättssystem egentligen? Vår advokat har kallat det för maktmissbruk och statlig kidnappning.

”Felaktiga grunder”

– När vi frågade efter polisanmälan, så sa de att den hade kommit bort. Jag kontaktade själv polisen och frågade om det fanns någon polisanmälan. Men, nej, det finns ingen. Hur kan man ta ett beslut på sådana här lösa grunder? Ja, felaktiga grunder, rent ut sagt. De ägnar sig åt statlig kidnappning, bara för att de kan.

En hemtagningsprocess pågår just nu och det återstår att se om den leder till att barnen får komma hem igen.

– Barnen har bett om att få komma hem. De riskerar att få livslånga trauman på grund av det som har hänt.

”Vi vill inte fira jul utan våra barn”

MAMMA I KALMAR LÄN

– Allt är så sorgligt. Vi vill inte fira jul utan våra barn.

– Om det här verkligen hade hänt, så hade jag blivit tacksam om de tog hand om barnen. Men det har inte hänt. Gör om, gör rätt.

Vår tidning söker den aktuella kommunen för en kommentar.

TEXT

PETER A ROSÉN

peter@oskarshamns-nytt

ARKIVBILD

REGION KALMAR LÄN