OSKARSHAMN
Teresia Linderholm, Vita Josefsson. Jenny Petersson, Emma Norrman, Marie Höglind, Anki Nilsson och Eva Ottosson i äldreomsorgens nattpool har skickat ett e-postmeddelande till ett flertal politiker och tjänstepersoner i Oskarshamns kommun, där de framför en vädjan gällande nattpatrullens omorganisation.
De skriver så här:
”Inom äldreomsorgen är vi i dagsläget sju nattpooler som täcker alla kommunens särskilda boenden och nattpatrull. Alla med mellan 10 och 30 års erfarenhet som undersköterskor. Fem av oss jobbar frekvent inom nattpatrullen och vi känner precis som den ordinarie personalen en stor oro inför denna omorganisation.
Då vi alla är kopplade till många enheter i kommunen så jobbar man vissa månader mer och vissa mindre i nattpatrullen. Dock jobbar vi i alla fem patrullerna olikt de ordinarie, vilket gör att det kan gå väldigt länge, ibland upp till ett år mellan gångerna i vissa områden.
Denna omorganisation kommer innebära en stor OTRYGGHET för oss pooler då vi ofta blir ombokade med kort varsel, exempelvis på helger. Inte alls ovanligt att man vaknar på em en lördag och blivit ombokad och bemanningen har stängt. Låt säga att man då är satt ihop med en vikarie i ett område man inte varit på länge? Man har ingen planering och ingen att fråga! Vem ska ändra på detta? Bemanningen kan inte ha den kollen och de har nog fullt upp som det är! Vi som pooler kan omöjligt jobba så, och patientsäkerheten kommer bli oerhört drabbad.
Vi har inte tillgång i Treserva till det som behövs eller att göra några ändringar i planeringen och vi har inga rutiner på det då det alltid görs av ordinarie personal. Att byta patrull efter kl. 21 kommer stjäla väldigt mycket tid för våra brukare och larm och fasta besök kommer bli avsevärt fördröjda. Allt detta görs i dagsläget av personal på plats efter 21 smidigt och utan konstigheter. Skulle man nu inte träffas försvinner den möjligheten vilket drabbar precis alla. Både brukare och personal. Det är inget ett möte på Teams kan fixa.
De senaste åren har varit mycket turbulent i nattpatrullen sen den förra omorganisationen och det är först nu det sista halvåret som vi pooler har upplevt att arbetsglädjen och gemenskapen är tillbaka. Det är fler ordinarie på plats vid varje arbetspass och det känns återigen roligt och givande att jobba där.
Men nu ska den gemenskapen och det otroliga samarbetet man byggt upp raseras? Varför?
Svaret vi får är att man inte lyckats rekrytera en ny EC och ska delas på fem…
Men då är frågan varför kan man inte ändå vara en grupp under samma tak? När man jobbar natt träffar man väl inte någon EC som sällan är på plats innan 07. Vill man något ringer man annars träffas man på APT.
Det är oerhört viktigt som personal oavsett var man jobbar att ha arbetskollegor och känna samhörighet och gemenskap. Det är ofta dem som får en att orka när det är tufft och man lyfter varandra. Genomför man detta riskerar man dessutom fler sjukskrivningar om man ska vara ensam med oerfaren vikarie och tvingas ta allt ansvar själv vilket kommer leda till en oerhörd stress.
Man läser i tidningen att ”oron tar vi hand om”…
Det är lätt att säga, men det hjälper ju inte någon som behöver gå till ett nattpass med en stor klump av oro i magen.
En rädsla att viktig information missas eller att något allvarligt händer eller att kollegan rentav inte dyker upp. Vi har på vår planeringsdag skrivit en omfattande riskbedömning på detta men känns inte som man får något gehör alls.
Det pratas hela tiden om att höja vår status inom vården, men hur ska det vara möjligt när beslutsfattare och politiker inte lyssnar och ignorerar de som faktiskt kan sitt yrke och verksamhet bäst. Nattpatrullens personal sitter på en oerhörd erfarenhet och kompetens. Vissa med över 35 års erfarenhet, hur kan välja att inte lyssna?
Alla är helt uppgivna, några har redan sagt upp sig, andra söker nytt och det pratas även om förtidspension.
Detta medan vården redan går på knäna och bristen på undersköterskor bara växer. Det är ren galenskap.
För något år sedan skickade kommunen ut en inbjudan till en Workshop till alla medarbetare. För att bli en attraktiv arbetsgivare och locka mer personal till vården. Det gör man inte på detta sätt. Allt fler och fler säger upp sig för att man inte orkar och inte ser någon ljusning.
Att jobba inom vården är ett kall för dem flesta men allt runt omkring gör att personal tröttnar.
En attraktiv arbetsgivare måste vara lyhörd och respektera att vi som undersköterskor faktiskt kan vårt jobb bäst.
Så gör om och gör rätt innan det är alldeles för sent.
Vill man få mer personal till vården finns några små tips.
Sänk arbetstidsmåttet till 30 h/vecka, dubbla OB för helg/storhelg, höj friskvårdsbidraget avsevärt, introducera ungdomar genom ”Unga i vården” (helgarbete likt feriearbete). Listan kan göras otroligt lång men viktigast av allt är att LYSSNA!
Denna omorganisation gynnar absolut ingen och saknar helt syfte. Risk för allvarliga avvikelser samt långa väntetider på larm och fasta besök. Beslutsfattare/politiker kanske skulle komma ut ett par nätter för att se hur allt fungerar innan man klubbar ett beslut som detta. Vi behöver behålla de undersköterskor som finns och deras ovärderliga kompetens.”
Genrebild: Freepik
Chefredaktör & ansvarig utgivare
