OSKARSHAMN

Andreas Erlandsson (S), kommunstyrelsens ordförande i Oskarshamn, tror att debatten kring räddningstjänsten i Kristdala i mångt och mycket sattes igång av ett enda uttalande från kommunens räddningschef Jonas Neldemyr.

Andreas Erlandsson sa så här när han svarade på en interpellation från Magnus Larsson (C) under fullmäktigemötet i måndags:

– Det var en debatt som försiggick i tidningarna. Jag tror att debatten till stora delar handlade om ett uttalande från räddningschefen, som Magnus tar upp i sin interpellation, om att vi inte ska bryta ihjäl oss för att lösa personalsituationen, eller något liknande, och det blev lite ifrågasatt.

”Kanske ändå var det bästa”

– Vi har väl alla varit ute och sagt saker som vi kanske inte har tänkt igenom riktigt, helt och fullt. Men, i alla fall, det här uttalandet kanske ändå var det bästa – för jäklar vilket engagemang det skapade i Kristdala. Vi fick in personer som är villiga att jobba som deltidsbrandmän.

– För det här, mina vänner, det är ett problem – inte bara i vår kommun, utan i hela vårt län och hela landet. Vi har i dagsläget, av olika anledningar, svårt att rekrytera deltidsbrandmän. Det kan handla om att vi värderar vår fritid annorlunda, jämfört med hur man värderade sin fritid tidigare.

Andreas Erlandsson fortsatte:

– Vi har rätt så höga krav på brandmännen som ska jobba med det här. Så det är inte alldeles enkelt. MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) har någonstans sagt att det, för att hålla en deltidsstyrka med en styrkeledare plus fyra brandmän i varje arbetslag, krävs ungefär 2 000 personer i en ort. I det här fallet är ju tillgången begränsad. Tittar man på Kristdala, och de sex minuterna i inställelsetid när larmet går, så bor det cirka 500 personer inom den tidsramen. Och det är bland dem vi måste rekrytera.

– I samband med den diskussionen deltog jag på en arbetsplatsträff – och vi skrev några punkter där, som vi var överens om. För det hade skapats rätt många frågetecken – och man befarade att det fanns en dold agenda. Man trodde att vi skulle spara pengar utan att ta någon form av beslut. Så är inte fallet. Det framgår av de punkterna som vi kom fram till.

”Jättebra möte”

– Det var ett jättebra möte. Tyvärr är det så att vi hade en brand i Kristdala för någon vecka sedan, då detta testades i full skala. För det är ju så, att är det brand i en byggnad, eller brand i det fria, då larmar man in alla. Så alla som har möjlighet att komma, kommer. Det kom tio brandmän på det larmet. Nu har man visserligen släppt på reserestriktionerna, men jag tror att över sommaren, så är det väl fler som kommer att vara på hemmaplan jämfört med tidigare somrar.

Kommunstyrelsens ordförande är därför försiktigt optimistisk inför semesterperioderna:

– Förhoppningsvis löser vi den här sommaren. Det här är en tillfällig åtgärd. Nu har vi fått in fler kandidater – som vi kan utbilda. Sedan är det ett område där saker och ting utvecklas. Det var en brand i min gamla hemkommun (Högsby) nyligen, och där använde man något som kallas för dimspik och skärsläckare och annat. Det går att göra väldigt många andra saker än just att gå in med rökdykarinsatser med en gång. Det kommer säkert att ändra sig. Det är inte jag någon expert på. Och jag ska inte gå in på det. Men man kan göra väldigt mycket med en FIP-enhet (första insatsperson).

”Ingen dold agenda”

– Men framför allt, det finns ingen dold agenda, om att vi ska genomföra besparingar, och så vidare. Däremot pågår det en diskussion i stort om hur kommunerna kan hjälpas åt ännu mer. Vi diskuterar räddningsförbund och liknande, för att spara ner på inre befäl och liknande. Jag känner mig trygg med detta, sa Andreas Erlandsson.

Magnus Larsson (C) gick upp i talarstolen och replikerade:

– Det är mycket glädjande att den riskanalys och det förslag som räddningschefen hade tagit fram, daterat 25 mars 2020, uppenbarligen inte gäller längre.

– Jag noterar också i Andreas svar att du också går mycket på de uppgifter som finns i den här riskanalysen, som räddningschefen har tagit fram.

Magnus Larsson bjöd åhörarna på en kort tillbakablick:

– I början av april informerades personalen vid räddningstjänsten i Kristdala om de planerade förändringarna av verksamheten. Den informationen kom från ledningen på räddningstjänsten. Informationen utgick från den upprättade riskanalysen, som var väldigt tydlig i sina förslag.

– De förslag som då presenterades, var bland annat att följande förändringar skulle gälla från 2021:

– En förändrad bemanning, fri inryckning, och förmågan till egen rökdykning i Kristdala skulle försvinna. Man skulle även införa en ny enhet, en så kallad FIP-enhet. Vidare i förslaget, så fanns det förändringar i numerären. Det skulle vara en släckbil, med en arbetsledare och två brandmän. Varav arbetsledaren är FIP-enhet.

– Bemanning enligt schema, ett plus två i varje arbetslag, det vill säga en arbetsledare och två brandmän. FIP-enheten placeras i hemmet hos arbetsledaren. Och fri inryckning vid brand i byggnad eller skogsbrand. Som bakgrund till förslaget skriver räddningschefen bland annat följande:

– ”Statistiken visar att bemanningen, en plus fyra, i Kristdala ej kan motiveras. För att hålla stationen bemannad krävs minst 20 personer. Detta kräver en hel del arbete att administrera – och det kräver en hel del resurser. Utbildningskostnaderna är höga. Enligt statistik, demografi, eller riskbild i Kristdalaområdet, finns inte behovet av att bemanna stationen med en plus fyra”.

Magnus Larsson fortsatte:

– I förslaget listas också förväntade reaktioner och upplevda risker och upplevda negativa följder för samhället och personalen. Nog låter det här i mina öron som ett skarpt förslag från ledningen. Nog låter det här som något som man har tänkt driva fram till politiken, för att få ett beslut. I andra sammanhang har ledningen för räddningstjänsten försökt att ge bilden av att det inte var tänkt som ett förslag. Det var inte så de menade, men det var ändå så de skrev i förslaget.

”En resurs för hela kommunen”

– En fullt bemannad räddningstjänst i Kristdala är inte bara en fråga för Kristdalabygden. Styrkan i Kristdala är inte bara en resurs för bygden – utan också för hela kommunen, vid större händelser. Vi minns alla 2018, då styrkan i Kristdala först var och släckte en brand i Kråkan-huset i Oskarshamn – för att direkt vid hemkomst få rycka ut och släcka en skogsbrand strax utanför Kristdala. En av de större skogsbränderna som vi någonsin har haft i den här kommunen.

– Det skylls också på personalbrist i utredningen. Men varför har man inte påbörjat utbildningen för de personer som har anmält sitt intresse? Och som faktiskt genomfört fystestet och klarat det. Enligt personalen på räddningstjänsten i Kristdala, så menar man att om utbildningen hade påbörjats vid rätt tidpunkt, så hade de här personerna kunnat vara i tjänst till sommaren, eller strax efter sommaren.

– Då hade vi inte stått inför de akuta problemen som man nu står inför, bemanningsmässigt, över sommaren. Allt det här tyder tyvärr på att det här var tänkt, från ledningens sida, att vara ett förslag till en permanent förändring.

Magnus Larsson gick sedan in på konsekvenserna av de förslag som presenterades i utredningen:

– De skulle bli väldigt stora. En minskning av styrkan skulle kanske leda till att möjligheten till en livräddande insats vid en husbrand skulle försvinna. En sådan insats skulle inte komma till stånd förrän styrkan från Oskarshamn kommit till platsen.

”Inte funnits några liv att rädda”

– Andreas drar upp en händelse från Kristdala för en och en halv vecka sedan, då vi hade en villabrand. Här behövdes ingen livräddande insats. Det fanns inga personer i byggnaden. Men det tog 25–26 minuter innan styrkan från Oskarshamn var på plats. Då hade man inte behövt göra någon livräddande insats – för det hade inte funnits några liv kvar att rädda.

– Jag får rätta dig, Andreas, på numerären som ryckte ut på branden. Det var sju brandmän som ryckte ut. Man ringde in tre till vid ett senare tillfälle under kvällen, för att orka med bemanningen.

– Fri inryckning är bra när det fungerar. Absolut. Jag håller med. Men det lämnar fortfarande inga garantier. Det gör att en sådan räddningsinsats skulle bli ett lotteri. Är det den typen av räddningstjänst vi vill ha? Att slopa styrkeledaren till förmån för en arbetsledare gör att man tar bort mandatet för personalen på plats att fatta beslut. Då måste besluten fattas av ett inre befäl. Fri inryckning är ingen universallösning. Däremot är införandet av en FIP-enhet väldigt bra, det är något positivt, men det råder knappast bot på de problem som en neddragning skulle leda till.

– Det är glädjande att den akuta faran är över. Det är glädjande att det här förslaget inte verkar bli verklighet. Jag tror faktiskt att de flesta i Oskarshamns kommun drar en lättnadens suck över det. Inte bara de som bor i Kristdala.

Men nu vill Magnus Larsson veta hur kommunen tar sig framåt i frågan:

– Det är något jag saknar i ditt svar. Hur ser den långsiktiga planen ut? Varför slutar folk i räddningstjänsten, när det gäller deltiden? Då handlar det inte bara om Kristdala, utan även om Oskarshamns deltid. Det är en fråga som man måste ställa sig.

– Kan vi göra någonting med arbetsmiljön? Kan vi göra något kring lokala avtal, för att förbättra ersättningen? Många kommuner har jobbat på det sättet. Det finns många frågor och funderingar. Har ledningen och kommunalrådet ställt sig de frågorna?

”Glider undan”

– Jag kan också notera att du glider undan lite i ditt svar, i hänvisningen till mötet. Jag upprepar en av frågorna: Vilka åtgärder är du som ansvarigt kommunalråd beredd att vidta för att lösa situationen på längre sikt? Och då tänker jag på vilka initiativ som du kan tänka dig att ta politiskt för detta. Centerpartiet har föreslagit att det ska genomföras en utredning kring arbetsmiljö och villkor för våra deltidsbrandmän i kommunen. Är det något som du kan tänka dig att genomföra? Och i sådana fall, när skulle en sådan utredning kunna komma igång?

– Min tredje och sista fråga; efter mötet 20 maj, så kontaktade du mig och informerade mig om vad som hade sagts på mötet. Det uppskattar jag. Det är jag väldigt tacksam för. Du nämnde också att det skulle komma ett pressmeddelande kring vad ni kom fram till. Vad hände med pressmeddelandet? När kommer det?

Andreas Erlandsson svarade:

– Det blev mitt i en helg, och lite så, jag ber om ursäkt för att vi inte skickade ut ett formellt pressmeddelande. Det hade säkert varit jättebra. Men, Magnus, det går lite isär här faktiskt. Personalen själva i Kristdala meddelade ledningen i Oskarshamn om att man inte klarade av att bemanna stationen över sommaren. Därför var vår räddningschef tvungen att göra en ny riskanalys och ta fram den. Det du daterar till, ja, det låg en gammal riskanalys i byrålådan, så en del av de där sidorna ska inte vara med där. Så har jag fått det förklarat för mig.

– Statistik är ju en sak. Politik är en annan sak. Det är mycket möjligt, skulle jag vilja säga, att vår räddningschef har rätt rent statistiskt – att det inte krävs så mycket med den befolkningen eller den geografin, eller hur man nu räknar. Men det är ju faktiskt du och jag som bestämmer vad vi vill ha. Det vi har bestämt här, det är det som jag skickar med. Att vi inte avser att göra någon neddragning.

”Ska känna oss trygga”

– Beslutet är ytterst ett politiskt beslut. Vi ska ha en bra räddningstjänst i hela vår kommun. Där tror jag att vi är rätt så överens. Vi som kommunmedborgare ska känna oss trygga.

Kommunstyrelsens ordförande tror dock att tryggheten är falsk ibland:

– Nu diskuterade vi branden i Kristdala. Då deltog räddningstjänsten i Kristdala, deltidsbrandkåren i Oskarshamn och heltidsstyrkan i Oskarshamn. I Oskarshamn stod vi utan räddningstjänst i över två timmar.

– Du lyfte upp styrkeledare och arbetsledare. Idag har arbetsledaren en komradio. Han trycker på en knapp och säger att han behöver stänga av vägen. ”Yes, gör det”, får han till svar – och sedan kan han stänga av vägen. Jag tycker att det är viktigare att vi satsar på att utbilda våra brandmän, så att vi har fler brandmän som kan jobba operativt. Om vi kan lösa det med arbetsledare istället för att skicka väldigt många styrkeledare.

– Jag tycker inte att vi ska ha någon facklig förhandling här, Magnus. Men självklart vill jag vara med och bidra till en förbättrad arbetsmiljö.

– Framförallt har vi fått ett engagemang i Kristdala. Det är en begränsad grupp med människor som kan vara med och ta de samhällsviktiga arbetsuppgifterna.

– Jag kommer att jobba vidare. Det absolut viktigaste är att säkra bemanningen i våra deltidskårer, sa Andreas Erlandsson.

Magnus Larsson svarade:

– Nej, Andreas, jag vill inte heller ha någon facklig förhandling i talarstolen. Det var egentligen inte det som min fråga handlade om. Utan frågan handlade om ifall du över huvud taget är beredd att titta på det här. Är du beredd att gå på Centerpartiets förslag och genomföra en utredning, för att se hur vi kan göra det attraktivt för våra deltidsbrandmän? Hur kan vi locka fler människor till att faktiskt vilja fortsätta att vara brandmän, alternativt komma in som nya?

– Vi ska inte stå här och diskutera exakta avtal, du och jag. Det finns de som är betydligt bättre på det än vad du och jag är. Men jag måste ändå få kommentera den här uppgiften som har florerat i vissa sammanhang, om att det är en gammal utredning.

– Att de här sidorna inte skulle ha varit med. Den 20 maj var du på arbetsplatsmötet i Kristdala. Den 18 maj fick jag utredningen mejlad till mig av räddningschefen. Med exakt det innehållet som jag har redogjort för.

– Så det kan inte handla om så värst gamla uppgifter. Då hade de varit bortplockade vid det laget – eller hur? Jag är glad över Andreas besked om att man från politiskt håll inte ser några anledningar till att genomföra några verksamhetsförändringar. Det svaret tar jag med mig – och det tackar jag för.

TEXT

Peter A Rosén

peter@oskarshamns-nytt.se