Krönika: Caroline berättar om sina tre nakenchocker

2020-05-24 0 av Caroline Andersson



SÖNDAGSKRÖNIKAN

Tog du tillfället i akt att rensa ogräs och exponera din nakna kropp för solen första lördagen i maj?

Inte?

Då har du missat chansen att fira ” Nakna Trädgårdsdagen” som sedan 2007 infaller på just detta datum.

Då jag saknar trädgård och inte har för vana att exponera min nakna hud i offentligheten avstod jag att fira denna högtid.

Ända sedan jag lämnade värmen i livmodern med ett välljudande skrik och snabbt ikläddes en sparkdräkt har jag haft en förkärlek till påklätt framför naket.

Men det hindrar inte att jag fnissat gott åt ballongdansen i teve på 80-talet och under min tid på Stenebyskolani början av 00-talet tecknade kroki.

”En pina”

Mitt första taffliga försök att avbilda en naken kropp infann sig när alla nya klasser på skolan samlades på en klipphäll på en av Kosteröarna och en ung kvinnlig lärarassistent kastade morgonrocken och poserade för ivrigt tecknande elever.

Att avteckna den mänskliga kroppen visade sig svårare än anat och krokilektionerna blev en pina under mitt år på skolan.

Trots detta bjöd de också på ett och annat glatt skratt.

Jag minns mycket väl, 20 år efter det hände, den förvåning för att inte säga chock klassen bjöds på då vår manlige lärare kastade kläderna och med oanad vighet poserade för sina kvinnliga elever.

K-G, som han kallades var dryga sextio och senig, en stark kontrast till den kvinnliga modell med mjuka former vi vanligtvis avtecknade.

När det erbjöds krokilektioner kvällstid tackade de flesta i såväl min klass som övriga på skolan ja, men när det kom fram att man då skulle turas om att stå modell drog jag snabbt tillbaka min anmälan.

”Verkligen inte”

Posera i bara mässingen för dryga trettio förstaårselever?!

Nej, verkligen inte!

Trots min aversion till offentlig nakenhet har jag ändå lyckats visa mig naken i fel sammanhang inte mindre än tre gånger.

Det första oplanerade blottandet skedde en varm sommarkväll för snart tjugofem år sedan.

Tillsammans med två av mina tre systrar hade jag åkt till Vieryd, en liten by mellan Bräkne-Hoby och Ronneby.

Viken där vi badade var så väl dold att du måste känna till den för att hitta grusvägen som ledde dit.

Vi hade badat, solat och fikat klart när min äldre syster föreslog ett sista dopp och eftersom de blöta baddräkterna bytts mot torra badlakan bestämde vi oss för ett snabbt nakendopp.

Sagt och gjort.

Badlakanen lämnades ett tiotal meter från strandkanten och så rusade vi ut i vattnet.

Luften började kännas kylig och vi bestämde oss snart för att nu var det dags att gå upp.

Men under tiden vi var i vattnet hade den tidigare öde badviken fått nya besökare, ett gäng på motorcyklar.

Enda nakenbadet

Vad göra?

Vi kunde inte stanna kvar i vattnet och vår yngre syster satt redan i bilen. ovetandes om vårt dilemma.

Efter lite grubblande och vid det här laget huttrande gjorde vi det enda möjliga och sprintade ur vattnet så fort det bara gick och slängde oss över våra badlakan.

Huttrande och fnissande satte vi oss sedan i bilen och drog hem.

Mitt första och hittills enda nakenbad var avklarat.

Åren gick och först tio år senare hände det igen.

Jag hade flyttat både en och två gånger och nu delade jag en trerumslägenhet på marknivå med två hängivna råttfångare: Siri och Selma.

Den här vinterdagen låg snön djup i Kosta och lite frusen hade jag tappat upp ett varmt bad.

Väl uppkommen ur badkaret och insvept i ett badlakan hörde jag märkliga ljud komma från hallen.

Vad sjutton höll katterna på med?

Det visade sig att mina sötnosar under tiden jag låg i badet hade fångat en liten mus som nu vettskrämd försökte undkomma katternas vassa klor. Katterna förpassades snabbt in i sovrummet och dörren stängdes om de båda jägarna.

Men vad skulle jag göra med deras byte?

Efter lite funderande kom jag på det.

”Gick fullkomligt över styr”

Ut i köket och hämta en tom glassbytta att fånga den lille musen i.

Efter ett par svettiga försök lyckades jag i mitt uppsåt och gick med raska kliv mot altandörren.

Utanför låg snön decimeterdjup och kylan gick genom märg och ben. Någonstans här gick min fiffiga plan fullkomligt över styr.

I samma ögonblick som jag öppnade altandörren och iförd endast badlakan och vinterstövlar klev ut i snön föll badlakanet av och jag stod nu spritt språngande naken och fullt synlig för grannarna på andra sidan gräsmattan.

Nu blev det bråttom att avsluta mitt räddningsuppdrag.

Men ödet var emot mig denna dag och i samma ögonblick som den lille musen landade i snön lyfte skatan som iakttagit mig från ett träd ett par meter bort och vips blev musen ett byte trots min heroiska insats.

Naken och frusen

Naken och frusen kunde jag bara konstatera mitt misslyckande.

Den tredje och förhoppningsvis sista gången jag blottade min kropp utan avsikt hade jag lämnat Småland för Stockholm och delade nu bostad med två katter och en man.

Mannen ifråga hade ett enormt intresse för litteratur och vardagsrummet i den pyttelilla tvåan var till sprängningsgränsen fyllt med böcker.

Och det var just hans omsorg om böckerna som ledde till min tredje ofrivilliga blottning.

Jag hade tagit en dusch och i enlighet med sambons instruktioner öppnat ytterdörren och vädringsfönstret i vardagsrummet.

Detta udda arrangemang syftade till att skydda böckerna mot den fukt som bildades när man duschat.

Knäppt, men det var ingen idé att argumentera.

Vädringen pågick kanske tio minuter och under tiden gick jag runt naken för att svalna efter duschen. Det var då det hände.

Jag skulle bara sträcka mig ut i trapphuset för att dra igen ytterdörren då vår nyinflyttade granne kom runt kröken i trappan.

Ett ögonblick som kändes som en evighet.

”Hann han se något?”

Dörren gick igen med en smäll och jag andades ut.

Hann han se något av min ofrivilligt exponerade kropp?

Inte för att jag frågade, men leendet han bjöd på när vi möttes i trappan följande dag tydde på det. Eller så var han bara en god granne.

Sedan dess har jag lyckats undvika fler missöden rörande kläder och kroppen och skulle jag få lust att fira ”Nakna Trädgårdsdagen” nästa år kommer jag att kombinera det med ”Harry Potter-dagen” som infaller på samma datum och svepa osynlighetsmanteln runt mig.

Och då citera Per Oscarsson som i Hylands hörna sa:” och är jag inte naken så är det för att ni inte vill se mig naken”.

TEXT

Caroline Andersson

caroline@oskarshamns-nytt.se