TIMMERNABBEN
Maria Pedersens son – Fredrik Pedersen – tog livet av sig för knappt åtta år sedan.
Den 27 juli skulle han ha fyllt 30 år.
Just därför har Maria och dottern, Nathalie Pedersen, bestämt sig för att cykla 30 mil – med start i Timmernabben på lördagen och målgång i Smygehuk på Fredriks födelsedag.
– Vi vill uppmärksamma psykisk ohälsa och det höga antalet självmord som vi har i Sverige. Omkring 30 personer tar livet av sig varje vecka. Det blir cirka 1 500 per år. Att vi väljer Smygehuk beror på att Fredrik var väldigt förtjust i läseboken ”Pojken och Tigern” när han var liten. Den handlar om en pojke och en katt som smet till Smygehuk, säger Maria.
Hennes man – Pher Tomasson – skulle ha varit med och cyklat, men han tvingas avstå på grund av en skada i ett ben. Han kör i stället den inlånade husbilen.
Kristianopel i Blekinge är första delmålet.
Pukavik, Sölvesborg – som också ligger i Blekinge – är nästa stopp.
Sedan fortsätter färden ner mot Smygehuk i Skåne (som är Sveriges sydligaste udde).
– Tanken var 30 mil, men det kommer nog att landa på cirka 40. Bilvägen är det 30 mil till Smygehuk, men vi kan ju inte cykla på bilvägarna. Vi försöker hitta vägar med så lite trafik på som möjligt, säger Maria, som berättar att cykelresan är finalen på ett tre månader långt projekt som fick namnet Team30 – med anledning av Fredriks stundande 30-årsdag.
Det var den 1 maj som Maria drog i gång Team30. Mycket forskning visar att fysisk aktivitet och psykisk hälsa hör ihop, konstaterar hon.
Team30 är en aktivitet som uppmanar alla att röra på sig minst tre gånger i veckan – och minst 30 minuter per gång.
Aktiviteten är valfri – det viktiga är att det är pulshöjande.
“Hade ingen kunskap om självmord”
Nordic Wellness Mönsterås, Holistic Performance och Vattenpalatset hängde på med 30-minuterspass utomhus, för 30 kronor per pass och deltagare, till förmån för Suicide Zero.
Målet med Team30 är att samla in totalt 30 000 kronor under de tre månaderna. De insamlade pengarna går till Suicide Zeros arbete med att förhindra självmord.
– Efter första månaden hade vi fått in mer än en tredjedel. Men nu har de semester på Suicide Zero, så vi vet inte hur mycket vi har fått in. Slutdatumet är 31 juli, säger Maria, som gick med i Suicide Zero på våren 2014.
Hur kommer det sig att du bestämde dig för att engagera dig i Suicide Zero?
– Jag hade ingen kunskap om självmord när Fredrik tog livet av sig i oktober 2013. Jag letade efter information, lade pussel och försökte förstå varför det hade hänt. Efter ett tag hittade jag Suicide Zero och då var de ganska nystartade. Jag bestämde mig för att gå med.
– Jag kände att jag verkligen ville göra något för att kanske rädda någon annan människa från att ta sitt liv.
– När vi skulle ha ljuständningen i kyrkparken 2014, så frågade jag om Suicide Zero ville stå bakom arrangemanget. De tog upp det i styrelsen och sa okej. Vi var i princip först ut med ljuständningar – och nu är det jättestort för Suicide Zero. Många ljuständningar anordnas runtom i Sverige på Suicidpreventiva dagen.
I Mönsterås har man haft ljuständningar varje år sedan 2014 och Maria är alltjämt aktiv som volontär inom Suicide Zero.
“Terapi”
– Det började med att jag pärlade Suicide Zero-armband. Det fungerade som terapi för mig själv också. Jag har pärlat tusentals sedan dess. Ljuständningen var det första stora arrangemanget. Ett år hade vi en Våga Fråga-konsert i Folkets hus i Blomstermåla i samband med 10 september. Och vi har varit på skärgårdsfestivalen i Karlskrona och Kalmar stadsfest, berättar Maria, som har gått Karolinska Institutets MHFA-utbildning (Första hjälpen till psykisk hälsa).
Därmed kan hon rycka in och ge en första hjälp tills den drabbade får professionell hjälp.
Är det nyckeln till allt, att våga fråga hur någon mår?
– Ja, och kunskap. Det gäller att veta vilka signaler som man ska vara observant på.
– Märker man att exempelvis en jobbarkompis, en familjemedlem eller någon annan beter sig annorlunda, blir låg, börjar dra sig tillbaka eller börjar må dåligt, så är det viktigt att man vågar säga att man märker att någonting inte stämmer. Det gäller att vara artigt påträngande och våga fråga personen i fråga om han eller hon vill prata om det. Det är viktigt med raka frågor som: ”Har du tankar på att ta ditt liv?”.
Man får kanske inte svar första gången, betonar Maria.
– Men man får inte ge sig. Ser man att det är något som inte stämmer, så säger man att man kommer att fråga igen.
Det finns många myter om självmord, konstaterar hon.
”Om man pratar om det, så väcker man den björn som sover”, är en av dem.
– Det är inte sant, säger Maria, som dock kan slå fast att det har hänt en hel del sedan hon gick med i Suicide Zero för drygt sju år sedan.
“Alla mår dåligt någon gång”
– Självmordsproblematiken lyfts på ett helt annat sätt av medierna i dag. Det var mer tabubelagt för 7-8 år sedan.
– Det är bra att det skrivs mer om det nu. Vi måste göra något åt det och prata om det. Alla mår dåligt någon gång i livet.
– Depression är den vanligaste självmordsorsaken. 90 procent av alla självmord orsakas av en depression – och depression kan drabba alla. Många är för dåliga på att tala om att de inte mår bra. Och många har inte koll på signalerna.
– När Fredrik hade begått självmord och jag började söka på en massa olika orsaker, så kunde jag bocka av det mesta från listan på depression. Jag har i princip gjort alla fel som man inte ska göra. Det var dyrköpt kunskap. Jag visste inte. Jag sa bara ”skärp till dig” och ”du måste ta tag i det här”. Det hade han inte orken till.
Blev han låg först?
– Ja, och när jag ser tillbaka på det nu, så kan jag förstå att det kanske kom redan tidigt på våren. Men det uppfattade jag inte då. Sedan hände det i oktober.
Det är viktigt att den som mår dåligt är ärlig vid kontakten med sin hälsocentral, betonar Maria.
“Det har hjälpt”
– Speciellt killar och män som mår dåligt söker ofta för somatiska krämpor i stället – som ryggont, exempelvis.
– 70 procent av alla självmord begås av män. De flesta är äldre än 65 år. Men sedan kommer de som är mellan 45 och 64 år. Och bland yngre personer är självmord den vanligaste dödsorsaken.
– Män väljer ofta en drastisk metod när de tar livet av sig. Därför blir det ofta dödlig utgång. Självmordsförsöken är fler bland kvinnor – men det är vanligare att de överlever.
Har du haft hjälp av ditt engagemang i Suicide Zero i ditt sorgearbete?
– Ja, det har hjälpt. Speciellt i början. Men jag hamnar i svackor emellanåt. De två första åren var definitivt de värsta. Det är först under de sista två åren som jag inte har känt att jag behöver ha dåligt samvete om jag skrattar. ”Ska jag verkligen vara glad över det här?”, kunde jag tänka i början, säger Maria.
Chefredaktör & ansvarig utgivare. Utbildad journalist med mångårig erfarenhet från flera lokaltidningar som nyhetsreporter, sportreporter och fotograf.