Efter mordet på Ulf Sandberg: ”Att det skulle vara sista gången vi såg honom kunde man ju inte veta”

Efter mordet på Ulf Sandberg: ”Att det skulle vara sista gången vi såg honom kunde man ju inte veta”

2022-10-01 Av av Thomas Wennerklint




LÖRDAGSKRÖNIKAN

Våldet kröp in under skinnet på oss…

Bestörtning, vrede, förtvivlan och en oändlig sorg.

Hur kunde det hända? Här?

Berör på djupet

I den här lilla staden?

Mordet på Ulf Sandberg har framkallat en flodvåg av känslor och engagemang hos invånarna i Oskarshamn. Med all rätt.

Blommor och tända ljus på mordplatsen på Slottsgatan
Mordplatsen på Slottsgatan. Foto: Peter A Rosén

Visst har vi varit med om en hel del elände på senare år även här i vår lilla vrå av Sverige, men det här var något annat. Mordet på Ulf berör verkligen på djupet. Dådet går emot allt vad merparten av oss människor står för och kan relatera till.

”Det är ofattbart att någon kan göra något så grymt och hänsynslöst. Helt obegripligt”

THOMAS WENNERKLINT, KRÖNIKÖR

Det är ofattbart att någon kan göra något så grymt och hänsynslöst. Helt obegripligt.

Att mordet skakar Oskarshamn i grundvalarna beror säkert på att i stort sett alla i stan visste vem Ulf Sandberg var.

Jag är själv inte infödd oskarshamnare och hade inte koll på vad Ulf hette, men under alla år jag bott här har han varit ett naturligt och välbekant inslag i gatubilden. Alltid i farten och inte sällan med en IK-tröja – och hatten förstås.

Såg honom

I fredags, samma dag som han mördades, såg jag och Dennis honom när vi var på väg mot Oscarsgymnasiet på morgonen. Han var på väg in mot stan. Att det skulle vara sista gången vi såg honom kunde man ju inte veta.

”Ju närmre våldet kommer oss själva, desto mer berörda blir vi förstås, det är inte konstigt”

Ju närmre våldet kommer oss själva, desto mer berörda blir vi förstås, det är inte konstigt.

Ett mord i en Stockholmsförort är inte mindre tragiskt och hemskt än om det sker här, men det blir så mycket mer påtagligt. Är det dessutom en person som vi vet vem det är eller känner blir det ännu värre.

Samtidigt så ser man hur de goda krafterna i samhället sluter upp och torsdagens manifestation för att hedra Ulf och markera mot våld i samband med IKO:s match mot Frölunda visade verkligen vad oskarshamnarna känner just nu.

Manifestation mot våldet, i centrala Oskarshamn, knappt en vecka efter knivmordet på Ulf Sandberg
Bild från manifestationen i Oskarshamn. Foto: Peter A Rosén

Polisen stod i början av veckan för ett sällsynt illa valt tillfälle att berätta att det minsann är tryggt att vara ute i Oskarshamn. Det blir ganska provocerande när man säger det i anslutning till ett mord på en försvarslös människa en tidig fredagskväll mitt i stan.

Statistiskt sett är det ju naturligtvis ganska stor sannolikhet att man inte blir misshandlad, rånad eller värre – men det spelar ju ingen som helst roll för de som redan drabbats.

”Oerhört tacksam”

Här ska tilläggas att jag är oerhört tacksam för allt det arbete polisen gör – och det är inte lite.

Men den där tryggheten man borde känna får sig allt fler törnar och när våldet kommer en in på livet är det inte konstigt om man börjar fundera lite över var och när man ska röra sig under dygnets olika timmar.

Å andra sidan kan man ju bli skottskadad på en lekplats mitt på dagen, så det är inte alltid det går att undvika att råka illa ut.

Snart känner vi nog alla någon, eller iallafall känner till, någon som har råkat illa ut. Förutom Ulf, som jag inte kände personligen, så kommer jag att tänka på ett par bekanta.

Nerslagen och rånad

Den första blev nerslagen och rånad i Helsingborg på väg hem från krogen en kväll och den andre var den unge man som befann sig inne på ICA Södertorn när machetekvinnan gick till attack.

Han stod i kassan och när kvinnan skulle springa ut ur butiken fick han instinktivt avvärja ett hugg hon måttade mot honom. Det kunde ha gått riktigt illa.

”Ett besök i en affär en vanlig eftermiddag kan vara det sista du gör om du råkar vara på fel plats vid fel tillfälle”

Så ett besök i en affär en vanlig eftermiddag kan vara det sista du gör om du råkar vara på fel plats vid fel tillfälle.

Problemet är ju att de där platserna och tillfällena verkar bli fler och fler. Hur ska man skydda sig?

Att elände och hemskheter finns närmre än man tror är ju pedofilen som greps för någon månad sedan i Mönsterås kommun ett bevis på.

Njuter av horribla övergrepp

En i Mönsterås kommun välkänd man, utåt sett en väldigt sympatisk företagare, en framgångsrik människa med stor social kompetens och stort kontaktnät – men också en pedofil som tydligen går igång på och njuter av horribla övergrepp på små barn.

Jag har själv träffat personen i fråga många gånger i hans yrkesutövning, dessutom har mannen gått på gymnasiet jag arbetar på. Detta hade jag absolut inte kunnat föreställa mig, beskedet blev som för alla i Mönsterås kommun en komplett chockerande överraskning.

Bestörtningen och förvåningen i Mönsterås över det som uppdagades är på samma nivå som den ilska och upprördhet vi sett i Oskarshamn efter det fasansfulla och helt meningslösa mordet på Ulf Sandberg.

”Finns det hopp?”

Hur ska det bli? Vart är världen på väg när sådana här saker händer alltför ofta?

Finns det hopp?

Ja, det finns det – det finns ljus i mörkret och många människor har visat sina bästa sidor med sympati, värme, omtanke och medmänsklighet den senaste veckan. Det är skönt att se.

Nu behöver bara lagboken uppdateras också, så att vi åtminstone undviker att en del av vettvillingarna som finns springer lösa på våra gator.

Ta hand om varandra i helgen!

Mina tankar går till Ulf Sandbergs anhöriga med hopp om att finna styrka i denna svåra stund.

Och Ulf – vila i frid.

/Thomas

Dela gärna artikeln: