KALMAR LÄN

Riksglasskolan, i Nybro, har varit nedläggningshotad under en längre tid och nyligen togs ett beslut om att genomföra nedskärningar i skolans lärarkår.

Eleverna på skolan har nu skrivit ett brev till flera politiker och de håller även på att starta en namninsamling för att rädda skolan.

Här är brevet till politikerna:

Käre läsare,

Vi, elever vid Riksglasskolan i Nybro, skriver detta brev för att uttrycka vår djupa oro och besvikelse över det ständiga hotet om nedläggning av Riksglasskolan, samt det senaste beslutet att genomföra besparingar – särskilt när det gäller skolans lärarkår.

Först och främst är det hjärtskärande för oss – entusiaster av glas och hantverket det innebär – att se hur denna konstform gradvis försvagas.

Detta är särskilt sorgligt i ett område som Glasriket, som är uppbyggt kring glasproduktion och det levande samhälle som finns runt den.

När Riksglasskolan hotas, hotas också en viktig del av Sveriges kulturarv.

Som den enda skolan i sitt slag i Sverige, och en av mycket få seriösa glasutbildningar i hela Europa, kommer en nedskärning av denna utbildning att få stora konsekvenser för hantverkets framtid.

För många av oss handlar det inte bara om att gå en utbildning – utan om identitet och passion.

Glas har blivit en viktig del av våra liv.

Det ständiga trycket och ovissheten kring skolans framtid är svårt att bära.

Dessa beslut påverkar inte bara oss studenter och kvaliteten på vår utbildning, utan även våra lärare och deras familjer, glashantverket i stort och kommunen som helhet.

Vi är särskilt oroade över beslutet att dra in 1,4 lärartjänster för att kunna fortsätta driften.

Detta innebär inte bara att vi förlorar en älskad lärare, kollega och vän – Matthias Pettersson – utan också en viss nivå av utbildningskvalitet och en sund arbetsmiljö för både lärare och elever.

Våra lärare arbetar redan idag på högvarv, med större elevgrupper än tidigare år, samtidigt som de kämpar för att hålla skolan öppen.

Redan när skolan var ”fullt” bemannad upplevde vi ibland brist på handledning, vilket ledde till att undervisningen ibland fick karaktären av självstudier.

Självstudier är förståeliga vid tillfälliga omständigheter som sjukdom, men det får inte bli det normala – särskilt inte när vi som studenter betalar mycket pengar för att studera här, inklusive hyra, materialkostnader och (för internationella studenter) även terminsavgifter.

Många av oss har rest långt och gjort stora uppoffringar för en utbildning som ska vara praktisk och lärarledd – inte självgående på grund av lärarbrist.

För att ge en tydligare bild: från och med nästa läsår kommer skolan ha 1,4 färre lärartjänster samtidigt som antalet elever väntas öka med cirka 10 till 15.

Det innebär cirka 3,6 lärartjänster för ungefär 44 elever – där en lärare kan få handleda över 17 personer samtidigt i verkstäderna.

Att undervisa i ett hantverk som glas är inte som att undervisa teoretiska ämnen – man kan inte förklara tekniker i en föreläsningssal för 100 personer.

Här krävs individuell vägledning.

Vi befarar att detta kommer leda till ökad stress och frustration för både lärare och elever, vilket i längden kan leda till sjukskrivningar, psykisk ohälsa och utbrändhet – något som ytterligare hotar skolans framtid.

För oss känns det som att vår skola framför allt ses som en kostnad, och inte som det värdefulla tillskott till kommunen som den faktiskt är.

Det är nedslående, eftersom vi anser att både skolan och vi studenter bidrar mycket till Nybro och regionen.

Varje år kommer nya elever som bygger sina liv här – de handlar mat, hyr eller köper bostäder, skapar kontakter,
arbetar, engagerar sig i aktiviteter och initiativ, och sätter platsen på kartan, även internationellt.

Och såklart är Glasriket – med sina verkstäder, glasbruk och skolan – en viktig turistmagnet.

Vad kommer finnas kvar av Glasriket om några år utan glasskolan?

Detta beslut känns som det sista halmstrået för en institution som är avgörande för att bevara en stor del av Sveriges kulturhistoria.

Vi vädjar till er att förstå hur akut situationen är och vilka långtgående konsekvenser dessa nedskärningar kan få.

Finns det verkligen inga andra alternativ att överväga för att låta detta vackra och meningsfulla hantverk leva vidare?

Vi har förståelse för att undervisningsformer och kursinnehåll kan behöva anpassas till ekonomiska realiteter – men detta bör kunna ske utan att tumma på utbildningens kvalitet och hälsan hos elever och lärare på Riksglasskolan i Pukeberg.

Vi hoppas innerligt att ni kommer att ompröva det tagna beslutet, eller åtminstone vara öppna för att se över möjliga framtidslösningar.

Tack för dina synpunkter och din omtanke.

Vänliga hälsningar,

Eleverna vid Riksglasskolan

Representerade av: Amanda Kouthoofd, Katinka Lykke Bøll och Melanie Groote