SÖNDAGSKRÖNIKAN

Ibland har man helt enkelt inget val.

Man blir tvungen att släppa taget.

“Nalle somnade in efter ett långt liv som vårt fyrbenta lyckopiller och bästa vän”

Caroline Andersson, krönikör

Men två gånger på mindre än ett år?

Jo, om inga alternativ finns att finna.

Nalle somnade in efter ett långt liv som vårt fyrbenta lyckopiller och bästa vän.

Tosse lämnade oss efter en tid fylld av tvekan och tvivel.

Lämnade oss för att förhoppningsvis få ett liv där han kommer till sin rätt utan stress och oro.

Stress och oro som drabbade alla han kom i kontakt med, men framförallt mig.

Och där kunde vi satt vårt hundägande på en lång paus.

Men så blev det inte.

För livet med Nalle och sedan Tosse hade satt spår.

Leriga tassavtryck…

Inte bara i form av sönderbitna skor, leriga tassavtryck och blåbitna underarmar. 

Utan också i form av blöta nospussar, viftande svansar och glädjetjut när man kom hem efter jobbet.

Och därför är vi nu en trio igen.

Ett lurvigt busfrö vid namn Nisse har tagit våra hjärtan i ett järngrepp och lyckan vi känner är obeskrivlig.

Ända sedan han vid vårt första möte kravlade upp och somnade sött i sambons knä har kärleken till honom funnits där. 

En kärlek som gör att jag återigen torkar kisspölar, går upp i ottan utan att tveka och tjuter av smärta när sylvassa valptänder borrar in sig i mina fingrar.

Och det känns så skönt, så normalt. 

Lika skönt och normalt som när Nalle var en liten valp som väckte matte tidigt för att tassa runt i kvarteret på jakt efter fimpar och tuggummin.

Nisse har visat sig vara exakt det vi önskade oss och hoppades på när vi sökte en ny vovve att komplettera vår flock med.

Busar och bajsar

Han äter, sover, busar och bajsar.

Nej, man behöver inte uppleva det vi hade med Tosse för att uppskatta en valp som Nisse. 

Men skillnaden är enorm. 

Och Tosse, numera Austin, kommer med Hundstallets hjälp att få en ny ägare.

Någon som kan ge honom det han så väl behöver.

Han och de två av hans syskon som också återvänt till Alingsås. 

Ibland måste man släppa taget.

Ibland måste man våga igen.

Nu ser vi äntligen framåt på riktigt efter förlusten av Nalle.

Den här gången känns allting rätt.