INSÄNDARE

Bästa rektor, ledamöter i bildningsnämnden och redaktionen på Oskarshamn-Nytt,

Fram tills nyligen hade jag i stort sett gett upp hoppet om att få någon respons från skolledningen på Rödsleskolan.

Men nu när jag ser att rektorn faktiskt svarar på en insändare som publicerades av Oskarshamns-Nytt – medan tidigare, direkta kontaktförsök förblev obesvarade – väljer jag att också gå den vägen.

”Smärtsamt bekant”

Det verkar som att ett offentligt forum fungerar bättre än ett telefonsamtal eller ett mejl.

Insändaren i Oskarshamn-Nytt speglar tyvärr även vår upplevelse.

Den situation som där beskrivs känns smärtsamt bekant.

”Det handlar inte om daglig misär, men om återkommande händelser som sker för ofta och som inte hanteras tillräckligt eller systematiskt”

Förälder till ett barn på Rödsleskolan i Oskarshamn

Det handlar inte om daglig misär, men om återkommande händelser som sker för ofta och som inte hanteras tillräckligt eller systematiskt.

Vi har upprepade gånger försökt få kontakt med rektorn.

Telefonsamtal har ringts, meddelanden har lämnats, vi har gått via en biträdande rektor – allt utan resultat.

Till vår förvåning dök det plötsligt upp ett svar efter ett insändarinlägg i tidningen – sex dagar efter publicering.

Det känns nästan som satir.

”Glädjen försvann snabbt”

Vårt barn började på skolan full av entusiasm, men den glädjen försvann snabbt.

Hen blev mobbad, retad, utesluten, sparkad och slagen.

Vi har anmält detta flera gånger – vi har ringt, mejlat, haft samtal – men problemen fortsatte.

Skolan visade sig i många fall oförmögen att hantera situationen på ett effektivt sätt.

Vårt barn berättade om klasskamrater som hoppar mellan bänkarna, klättrar upp på taket eller springer ut ur klassrummet, med en grupp lärare som förgäves försöker få kontroll.

Det påminde oss om en scen ur Pippi Långstrump – tyvärr utan den charm eller oskyldiga humor som kännetecknar sagan.

”Det som i barnlitteraturen kan vara roligt, är i verkligheten oroande”

Det som i barnlitteraturen kan vara roligt, är i verkligheten oroande.

Vi har också hört berättelser om lärare som i klassrummet uttrycker sin frustration genom att bli arga, svära, gråta eller till och med kasta saker.

Det är inte incidenter man som förälder bara kan vifta bort.

Vad som gör det hela än mer märkligt är att barnen förväntas skriva under skolans ordningsregler i början av varje läsår.

Regler som sedan sällan eller otillräckligt följs – varken av elever, skolledning eller ibland ens av personal.

”Gör sitt bästa”

Samtidigt vill jag betona att jag har stor respekt för många av lärarna och deras engagemang.

Många av dem gör verkligen sitt bästa, varje dag.

Jag ser också att det inte är en lätt situation för dem.

”Vad jag särskilt har lagt märke till är att flera lärare har valt att sluta den senaste tiden”

De arbetar under hård press i en miljö som verkar erbjuda begränsat utrymme för att verkligen kunna göra skillnad.

Vad jag särskilt har lagt märke till är att flera lärare har valt att sluta den senaste tiden.

Det oroar mig vad gäller kontinuiteten och stabiliteten i arbetslaget.

Den goda nyheten är att det sedan en tid tillbaka går mycket bättre för vårt barn.

Inte tack vare några strukturella förändringar från skolans sida, utan mest för att de värsta mobbarna verkar ha tröttnat, och för att vårt barn har hittat en nära vän.

Ett ljus i en annars sorglig historia.

Jag hör liknande berättelser från många andra föräldrar i vår omgivning – om mobbning, kaos i klassrummen, brist på överblick och ledarskap, och en känsla av att föräldrars signaler inte tas på allvar.

”Ett mönster”

Dessa erfarenheter kommer från olika årskurser och familjer.

För mig visar det tydligt att det inte handlar om enstaka problem, utan om ett mönster.

”Den enda skolpersonalen som verkligen har kunnat hjälpa vårt barn är kuratorn”

Den enda skolpersonalen som verkligen har kunnat hjälpa vårt barn är kuratorn.

Därför känns det ganska bittert att det numera finns fler rektorer än kuratorer på skolan.

Jag anser att prioriteringarna borde ses över.

Skolan har tidigare haft ett rykte som elitskola.

Det låter fint, men ärligt talat låter det i dag mer som ett eko från en svunnen tid.

Jag vet inte exakt var problemet ligger – i systemet, politiken, organisationen, barnen, föräldrarna?

Kanske lite av allt.

”Klyftan är stor”

Men vad jag vet är att skolledningen har det yttersta ansvaret för situationen på skolan.

Om denna ledning inte håller avtal, är svår att nå och inte visar tydligt ledarskap – då är det allvarligt.

Och det säger jag med största försiktighet.

Rektorns svar på insändaren – där han hävdar att han och hans kollegor är lättillgängliga – stämmer inte med våra erfarenheter som föräldrar.

Klyftan mellan bild och verklighet är stor.

Jag skriver inte det här brevet av frustration, utan av genuin oro.

För mitt barn, och för alla barn på Rödsleskolan som har rätt till en trygg, förutsägbar och stöttande skolmiljö.

Med vänlig hälsning,

Förälder till ett barn på Rödsleskolan i Oskarshamn

Så här skrev rektorn Magnus Rydhage på lärportalen Unikum efter att en insändare från en orolig förälder hade publicerats i Oskarshamns-Nytt:

”Hej! Jag väljer att bemöta inlägget i Oskarshamns-Nytt i detta forum då jag känner att jag här når rätt målgrupp. En dyster beskrivning av skolledningens tillgänglighet som jag inte kan hålla med om, då jag tycker att både jag och mina biträdande rektorer dagligen har kontakt med både lärare, elever och vårdnadshavare. Jag ifrågasätter inte insändarens upplevelse kring svårigheten att komma i kontakt med skolledningen under den aktuella perioden, utan kan bara beklaga det inträffade. Jag önskar att du tar en kontakt med mig under dagen eller morgondagen så får vi skyndsamt boka in ett möte kring det som ärendet gäller.”