INSÄNDARE

Nu när den här bokbrännande dansken blivit aktuell igen.

Jag undrar varför vissa är så måna om att veta vem som skrivit åsikter de själva inte delar?

Själv går jag alltid på sakfrågan. Person är ointressant. Så fungerar det i en demokrati.

Det är därför vi har valhemlighet.

Att jag valt att vara anonym är för att jag har dåliga erfarenheter genom livet av hur vissa grupper uttrycker sina åsikter.

Då menar jag inte i ord.

Har man sakargument behöver man inte veta vem.

Så alltså varför är vissa, jag nämner inga namn, så intresserade av att få reda på namnet på människor som inte delar deras åsikter?

Här kommer en utförligare redogörelse av mina åsikter i bokbrännarfrågan.

”De håller på att montera ner hela välfärdssystemet, sjukvård, arbetsrätt, med mera”

Vän av ordning

De håller på att montera ner hela välfärdssystemet, sjukvård, arbetsrätt, med mera.

Allt det som byggts upp efter andra världskriget. Då är det praktiskt med krig.

Dels för att få rubriker som får folk att tänka på annat än att hälften av våra sjukhus har lagts ner, med mera.

Dels får man folk att fly sina hemländer som man sen kan utnyttja som arbetskraft utanför gällande avtal och lagar samt för att skapa motsättningar mellan etniska grupper.

Alltså att folk ska bli arga på flyktingar istället för på dem som försämrar den svenska välfärden och krigsdårarna som har skapat flyktingströmmarna.

”Hur kan han få tillstånd?”

Till sin hjälp har man ju dessutom den här personen som åker runt och bränner böcker.

Hur kan han få tillstånd att åka runt och hetsa mot folkgrupper och medvetet ställa till upplopp?

Det finns hur många lagar som helst att ta till för att stoppa den här människan. Vad jag förstått är han stoppad i övriga Europa. Rätta mig gärna.

När denna person åker runt och bränner böcker i invandrartäta områden runt om i landet så riktar han sig inte till den inte ens en promille som överreagerar och ställer till upplopp. Hans mål är att skada de plus 999 promille som inte deltar i upploppen och vars ungdomar går ut och städar efteråt.

Målet är att de högst 1 promille ska kunna utnyttjas till att svärta ner hela befolkningen i dessa områden.

”Såna är de”, är budskapet.

Han visste vad som skulle hända när han provocerade i områdena där de med den högsta arbetslösheten och sämst betalda jobben finns.

”Resultatet är förstörda bilar och annan vandalism”

Detta med kriminalitet och droger som resultat.

Där de människor med lägst framtidstro bor. Där de argaste bor.

Han har också sagt sig vara nöjd med resultatet.

Resultatet är förstörda bilar och annan vandalism.

Poliser och andra människor som kom i vägen skadades. De som deltog i upploppen har nu med rätta fängelse och böter att vänta. Bokbrännaren kan däremot fortsätta med sina provokationer.

Nu tycks glädjande nog provokationerna inte ge önskat resultat längre.

”Skrattar åt honom”

Folk har bestämt sig för att reagera med tystnad.

Folk går bara förbi och skrattar åt honom.

En del ger honom till och med koraner att bränna och säger att det finns tusentals till.

Hoppas detta fina sätt att reagera fortsätter. Låt honom ställa sig själv i skamvrån i fortsättningen.

Jag hör många som tycker att detta är ett helt okej utslag av yttrandefrihet. Fascister från alla läger lever på att hetsa mot varandra och försöker se till att människor splittras i så små antagonistiska grupper som möjligt. En slags symbios sinsemellan.

Opium för folket

”Religionen är opium för folket”, hör jag som argument. Det är sant.

Det kan ju vara så att många  människor faktiskt behöver ett opium så som samhället och världen fungerar idag med krig, fattigdom och hopplöshet. Jag är för religionsfrihet.

Det är vad ett sekulärt samhälle innebär.

Jag anser dock inte att religion ska ha någon bestämmande funktion i politiken.

Där är det en identitetsfråga bland de övriga. För övrigt anser jag att religioner mest är till för att de fattiga inte ska sätta sig upp mot de rika.

”Bokbränningen har inte ett dugg med religion att göra”

Bokbränningen dock har inte ett dugg med religion att göra.

Det handlar om att provocera redan förbannade människor och sedan försöka utnyttja detta till att samla röster till de brunblå (M, SD, KD) i riksdagen.

De som inte får för sig att bränna t. ex ”Mein Kampf”. De bränner bara böcker som läses i de fattigare områdena.

Samt bara om det på vilket sätt det vara må kan utnyttjas till att slå split mellan de arbetande.

Mellan etniciteter, med mera.

Jag vet också varför ”Mein Kampf” aldrig bränns offentligt.

De som ogillar ”Mein Kampf” bränner nämligen inte böcker. De läser böcker.

”Hotbeteende”

Dessutom är politisk bokbränning inte en opinionsyttring.

Det är ett hotbeteende.

Det har i historien varit inledningen till våld och förföljelse av oliktänkande och ”icke önskvärda” folkgrupper. Är det så nu också?

Är det därför namnen på åsiktsmotståndare är så viktigt att få reda på?

Nu har alltså bokbränning blivit på ropet igen. Vad kommer man att hitta på nu när detta inte längre leder till önskat resultat?

Är det kristallnatten nästa?

Vän av ordning

Foto: Freepik