INSÄNDARE

Angående SD:s retorik…

Jag har tänkt länge på detta.

Funderat på hur jag kan formulera mig.

Sen hände den mest fruktansvärda masskjutningen i Sveriges historia.

Och nu måste vi prata om retoriken.

För lite drygt två månader sedan skrev Ted Nyberg (SD) och Elin Wågerud (SD) en debattartikel om vad det egentligen är som splittrar och polariserar vårt samhälle.

För det kan omöjligt vara SD:s retorik, enligt skribenterna.

”Skapar otrygga samhällen”

Men, faktum är att det är just den retorik som SD för som skapar otrygga samhällen, som skapar utanförskap.

SD för en retorik som grundar sig i att människor är olika värda, främst beroende på religion och etnicitet, men också kön eller sexuell identitet.

De för en retorik där antirasister kallas för terroristromantiker och ”vänsterblivna”, oavsett var de står politiskt.

”Sverige har blivit otryggt och jag, som alltid varit stolt över Sverige, skäms nu över att vara svensk och för det som Sverige just nu står för och stöttar”

Maria Sjölin, antirasist, partilös, mamma, anställd, miljövän, egenföretagare och en helt vanlig Svensson

Sverige har blivit otryggt och jag, som alltid varit stolt över Sverige, skäms nu över att vara svensk och för det som Sverige just nu står för och stöttar.

Jag skäms över det mörker som lagt sig över vårt land, det mörker som gör mig och mina vänner otrygga.

Det mörker som gör barnen otrygga på den plats som efter hemmet skall vara den tryggaste platsen av alla; skolan.

”Kärlek bestraffas”

För hur vi än vrider och vänder på det, så är det just SD:s retorik som är orsaken till den massaker som ägde rum i Örebro i början av februari.

En retorik som banar väg för hat och våld.

Där hat hyllas och där kärlek bestraffas.

En retorik där människor som bönar och ber för att en ockupationsmakt skall sluta mörda barn, istället för att hyllas blir kallade för glåpord och svikare.

En retorik där människor som tycker att alla i vårt land skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter blir kallade Sverigehatare.

Sverige har under de senaste åren blivit ett land där de högljudda Svensson-rasisterna får ta mer och mer plats.

”Vad hände?”

De dominerar kommentarsfälten i sociala medier med sin hatretorik. Och ingen säger ifrån.

Vad hände?

Varför vill vi helt plötsligt inte hjälpa de som har det svårt? De som flytt. De som behöver stöd. De som efter kamp lyckats ta sig till Sverige, för att de hört att Sverige är ett tryggt land. Vad hände med det kollektiva, med kärleken, med empatin?

Vi är ett samhälle och vi bygger det tillsammans. Det finns ingen anledning att hata. Och det finns heller ingen anledning att vara tyst när människor sprider hat. Att inte göra något är också en gärning.

Har du någonsin pratat med människorna du hatar av okänd anledning?

Har du testat att prata MED istället för OM?

Har du någonsin frågat läraren med hijab vad den egentligen representerar?

Har du någonsin tagit reda på varför din judiska granne inte äter fläsk?

Varför din kollega från Bosnien inte kramar sina manliga vänner?

På vilket sätt är det egentligen ett problem att människor som kommer till Sverige, ett demokratiskt land med religionsfrihet, vill fortsätta att bevara sin kultur eller religion, när det inte hindrar dig från att bevara eller utöva din?

”Er retorik polariserar”

Så ja, SD, det är verkligen er retorik som polariserar, precis som retoriken i Tyskland på 1930-talet.

Hatet. Överlägsenheten.

”Snälla, låt oss tillsammans göra Sverige till ett tryggt och kärleksfullt land igen. Vårt Sverige”

Det som just nu händer i Sverige får mig bara att tänka på hur allt startade just där och då.

Bara för att en stor massa tycker en sak, som de blivit influerade att tycka, betyder det inte att det är rätt.

Bara för att det finns en lag, betyder det inte att den är rimlig.

För det var trots allt så att de som gömde Anne Frank var de som bröt mot lagen, medan de som mördade henne var de som följde den.

Snälla, låt oss tillsammans göra Sverige till ett tryggt och kärleksfullt land igen. Vårt Sverige.

Maria Sjölin 

Antirasist, partilös, mamma, anställd, miljövän, egenföretagare och en helt vanlig Svensson