SPORTKRÖNIKA
Det tål att upprepas – jag tror stenhårt på IK Oskarshamn inför den stundande SHL-säsongen.
I IKO kommer laget för jaget.
Kollektivet är viktigast.
Inte individen.
En för alla – alla för en.
Låten ”Tillsammans, tillsammans, tillsammans –Oskarshamn!”, som dånar ut ur högtalarna i Be-Ge Hockey Center när hemmafavoriterna gör mål, är sannerligen som klippt och skuren för Kalmar läns hockeystolthet.
IK Oskarshamn är en väloljad lagmaskin, utan några större stjärnor.
Huvudtränaren Martin Filander, och de andra i ledarstaben, har tillgång till fyra formationer som kan bidra både defensivt och offensivt.
Och då har jag både backar och forwards i åtanke.
Jag har sett varenda träningsmatch under försäsongen.
Det blev tre vinster (mot Linköping, Leksand och Växjö) samt fyra förluster (mot Växjö, HV71, Örebro och Rögle).
Men resultaten är tämligen ointressanta.
Det viktiga är att hitta rätt i det ombyggda spelsystemet.
Och det har IKO gjort.
Oskarshamn har inte spelat dåligt i någon av försäsongsmatcherna.
Snarare bra.
Riktigt bra emellanåt.
Det är uppenbart att personkemin i det här laget är optimal.
Det är helt enkelt en grupp med de rätta personligheterna – och allihop, från ledare till spelare, fungerar mycket bra tillsammans.
Det finns följaktligen ingen anledning för mig att ändra på mitt förhandstips: IKO hamnar på tionde plats i sluttabellen och tar sig därmed till åttondelsfinal.
Något stort på gång
Oskarshamn har tveklöst något stort på gång.
Lagsport handlar om mycket mer än om att ha de stora stjärnorna.
Det är inte alltid som de fungerar särskilt bra tillsammans, minst sagt.
Det har vi sett många exempel på under årens lopp.
Ta bara Malmö IF:s och Leksands IF:s värvningskaruseller, som ofta slutade med stora misslyckanden (med några få undantag).
Det finns också en uppsjö med exempel på att lagsport i första hand handlar om att få ihop laget.
USA:s högst sensationella OS-guld i Lake Placid 1980, med ett gäng amatörspelare, är det första exemplet som kommer upp i huvudet.
Sedan poppar Finlands VM-guld från 2019 upp.
Och Vilda Väsbys avancemang till elitserien för 33 år sedan.
Och IK Oskarshamns avancemang till SHL 2019, förstås…
Nya stjärnor kan födas
Alla fyra är exempel på nederlagstippade lag utan några stjärnor (åtminstone inte på förhand, några av spelarna blev givetvis stjärnor efteråt).
Får man en grupp att fungera optimalt tillsammans, så kan det leda till väldigt stora framgångar.
Och nya stjärnor kan födas, som en positiv bieffekt.
Men grejen med ett lag är att alla inblandade måste köpa sina roller som de får av ledarstaben.
Det har uppenbarligen IKO-spelarna gjort.
Och rollerna kan förändras från den ena matchen till den andra.
Det är långtifrån alla lag som har spelare som finner sig i det.
Man kan ju exempelvis tycka att IKO:s Joakim Thelin är given i powerplay – och han lär säkert få chansen igen under säsongens gång.
Det är så det fungerar.
Chanser dyker upp och då gäller det att ta dem.
Men just nu spelar han inte i numerära överlägen.
Däremot är han en av de ytterst betydelsefulla kämparna i numerära underlägen.
Det roliga är ju att Joakim Thelin dessutom lyckades göra mål i den spelformen i seriegenrepet hemma mot Rögle BK igår.
Han bröt en passning i egen zon, skrinnade sig fri och skickade upp pucken i nättaket, med en härlig backhand, bakom den förre IKO-målvakten Christoffer Rifalk.
Det kunde ha blivit ytterligare något mål i boxplay.
John Dahlström var nära att hitta rätt.
Att ha två boxplayspelare som Joakim Thelin och John Dahlström är förstås en enorm tillgång – i och med att de är farliga framåt också.
Välkomponerat
Det här är onekligen ett välkomponerat lag.
Målvaktssidan, med Joe Cannata och Tex Williamsson, känns hur stabil som helst.
Den offensivt lagde backen Pontus Näsén, som har spelat mycket i numerära överlägen under försäsongen, är på väg att ta ytterligare ett kliv i sin karriär.
Slovaken Adam Janosik har visat att han är en stabil och bra back, på alla sätt.
Den amerikanske backen Brian Cooper är bra både bakåt och framåt.
Backen Philip Samuelsson är en perfekt general i defensiven.
Ovärderliga arbetare
Backarna Nichlas Torp och Emil Wahlberg är ovärderliga arbetare i defensiven.
Nolan Zajak, den offensive backen från Kanada, är den som har imponerat mest i träningsmatcherna.
Oliver Larsen, den danske backen, ser ut att bli mycket nyttig för IKO.
Nyförvärven från Modo, forwardsspelarna Fredrik Olofsson och Kim Rosdahl, tror jag mycket på. Båda har grymma skott, exempelvis.
Joakim Thelin kommer äntligen att ”slå igenom på allvar” under den kommande säsongen. Med drygt 20 mål totalt kommer han att bli landslagsaktuell.
Lagkaptenen Jonas Engström kommer att göra sin bästa säsong i karriären. Han och kedjekamraterna Filiph Engsund och Jan Ordos, nyförvärvet från Tjeckien, kommer att betyda oerhört mycket – både offensivt och defensivt.
Och Filiph Engsund blir aktuell för spel i Tre Kronor.
Artisten Tyler Kelleher vinner den interna poängligan.
Nyförvärvet från Finland, centern Kim Strömberg, hamnar inte långt efter i poängprotokollet. Han kommer bara att bli bättre och bättre.
John Dahlström blir ovärderlig med sitt hårda jobb – framför allt i boxplay. Men han kommer även att vara med och bidra framåt.
Bästa säsongen någonsin
Johannes Salmonsson och Rickard Palmberg lyfter varandra till den bästa säsongen någonsin.
Filip Karlsson är jätteviktig med sitt hårda jobb och sina spetsegenskaper i boxplay.
Vimmerbysonen Markus Modigs kommer att göra ett flertal minnesvärda mål.
Och Gustaf Franzén, som är tillbaka efter en lång skadefrånvaro, kommer också att vara en viktig del i det här laget.
För det här är i första hand ett lag – där alla är lika viktiga.
Det är sannerligen en framgångsmodell.
TEXT
PETER A ROSÉN
Chefredaktör & ansvarig utgivare
