KRÖNIKA

Vetenskap och politik – må de aldrig förenas.

Evidens, vetenskap, vetenskapen säger, vetenskapen säger inte, vi skall lyssna på vetenskapen, vetenskapsförnekare.

Dessa begrepp överöses vi med näst intill dagligen.

Vem vågar sätta sig emot sådant?

Jag har en icke vetenskapligt underbyggd känsla av att de använts i större omfattning med början i den pandemi som fortsatt pågår.

Då – när pandemin började – lade sig våra politiska företrädare platta för ”expertmyndigheterna” och ”vetenskapen”.

De slapp därmed fatta tunga beslut vilket i förlängningen skulle komma att ställa dem utan politiskt ansvar.

”Kanske är det rädslan för ansvaret – på riktigt – som gör att politiken gömmer sig bakom vetenskapsplanket”

WOLTER STACKELBERG, KRÖNIKÖR

Kanske är det rädslan för ansvaret – på riktigt – som gör att politiken gömmer sig bakom vetenskapsplanket.

Är det en fundamental osäkerhet eller rent av okunskap om vad som komma skall – eller är det bristande insikt i vad politikerrollen för med sig?

Vetenskap i sin enklaste form bygger på att man ställer upp en hypotes om hur något funkar, inte funkar, påverkar eller påverkas av sin omgivning.

Denna hypotes testas genom studier i akt och mening att fastställa eller förkasta hypotesen.

Vetenskap är en logisk följd av mänsklighetens ovilja att inte förstå sin omgivning.

Det är en av våra framgångsfaktorer som art.

Låt mig ta ett exempel ur jaktens värld för att vara lite tidsrelaterad.

Fyra eller sex taggar?

Två jägare i ett jaktlag ser ungefär samtidigt en älgtjur i drevet.

Den ene uppger att den hade fyra taggar den andre att det var en dålig sextaggare.

Vid samlingen berättar de sina historier varvid hela jaktlaget blir förbryllade.

Var det verkligen TVÅ olika tjurar? Samtidigt?

Efter lite parlamenterande där många olika teorier vädras kommer man gemensamt fram till att det är samma tjur som först var framme hos Kalle och sedan gick till Stina, låt vara att det glappar lite vad gäller tid och utseende.

”Alla” är nöjda och överens – utom den som påtalat det omöjliga i hypotesen.

INGEN vet dock sanningen.

Det kan fortfarande vara olika tjurar och den i jaktlaget som är tyst och nedröstad kan faktiskt ha rätt.

Så är det med vetenskapen också.

Trots att ”alla visste” (vilket naturligtvis inte var sant) att jorden är platt fick Copernicus rätt när han bevisade att den är rund och cirklar runt solen.

Politik bygger som bekant på olika livsåskådningar och olika visioner och verklighetsbeskrivningar om samhällets vara och framtida inriktning.

Inte sällan står dessa åsikter/visioner i bjärt kontrast mot varandra.

Lite torftigt

Man talar om vänster/höger vilket jag för egen del tycker är lite torftigt.

Kan det verkligen vara så enkelt?

Tror inte det.

Det handlar snarare om att kunna kasta skit på sin motståndare.

Vänster och höger står längst ifrån varandra vilket minskar risken att träffa sig själv.

Då kan man säga vad som helst.

Alla är inte lika bevandrade i vetenskapens vindlingar som politikens irrvägar.

Då kan vetenskapen bli ett verktyg för att synbarligen bryta igenom i komplexa och svåra frågor.

Jag skall inte tjata om klimatfrågan – men det är ett ypperligt exempel där många pratar utan att för den skull förstå eller veta någonting.

”Jag börjar se vetenskapsargumenteringen i förhållandevis enkla lokala frågor”

Det är helt enkelt för svårt att ta till sig och än svårare att kommunicera vilket gör genvägen över en ospecificerad ”vetenskap” lätt att beträda.

Jag börjar se vetenskapsargumenteringen i förhållandevis enkla lokala frågor.

I senaste KF-sammanträdet, i en kommun nära mig, behandlades en motion som handlade om att utreda förutsättningarna för kameraövervakning av en stökig skola.

Drog vetenskapskortet

 Där drogs ”vetenskapskortet” i hopp om att få stöd för sina åsikter, utan att kunna specificera vilken vetenskap eller studie hen refererade till.

Det hade varit enklare, och ärligare, att säga ”jag/vi tycker att”…

Näh, låt vetenskap och politik stå på egna ben där det förstnämnda ständigt strävar efter nya kunskaper och nya sanningar emedan det senare skall vägleda vårt samhälle efter gällande demokratiska principer genom ett klokt och genomtänkt ledarskap.

Hur svårt kan det vara?

Arkivfoto: Peter A Rosén