Krönika: ”Jag ville bli en av hjältarna”

Krönika: ”Jag ville bli en av hjältarna”

2020-06-23 Av av Oskarshamns-Nytt






Dela gärna artikeln:

KRÖNIKA

Jag kommer ihåg när jag var 16 år gammal och funderade på vad jag skulle göra av mitt liv.

Jag ville göra något för mina medmänniskor.

Något viktigt.

Något som alla behövde.

Något som ingen kunde vara utan.

Skulle jag studera vidare?

Till vad?

Läkare, lärare, ingenjör vad…?

Efter att ha funderat mycket och länge kom jag på att för att människor skall kunna studera så krävdes böcker att läsa och papper att skriva på.

Detta gällde från första klass i småskolan till sista dagen på universitetet.

För att kunna bli doktor, arkitekt – ja, vad som helst – så krävdes det böcker att läsa och papper att skriva på.

Det som stod i böckerna trycktes på papper.

Jag började tänka mer på just papper och vilket fantastiskt material detta var.

Utan papper hade ju vårt samhälle och alla dess funktioner tvärstannat.

Det behövs papper i princip i alla sammanhang.

”Inte ens bönderna kan vara utan papper”

Böcker, tidningar att läsa.

Toapapper att torka sig i röven med.

Servetter, emballage, skrivpapper, blanketter…

Konstnärerna behöver papper att skissa på, och så vidare.

Inte ens bönderna som tillverkar vår mat kan vara utan papper.

Sätter jag mig ner och funderar mer så kan jag skriva en hel bok (på papper) om allt och alla samhällsfunktioner som inte skulle fungera om inte papper fanns.

Jag bestämde mig därför att istället för att studera vidare så skulle jag bli pappersarbetare.

Jag ville bli en av hjältarna som försåg världen med papper.

Sagt och gjort.

Jag började på Papyrus i Mölndal.

Den fabriken ägdes då av familjen Wallenberg och lär ha varit deras anfaders första fabrik.

TEXT

Pierre Stjernfeldt

Pierre Stjernfeldt.