FREDAGSKRÖNIKAN
Tandvården måste bakas in i sjukvården.
Den fattige ska också kunna gå till tandläkaren.
Behovet ska styra – inte innehållet i plånboken.
I början av 2 000-talet stod den dåvarande statsministern Göran Persson (S) och pratade vackert i en valrörelse.
Klassamhället förr i tiden var tydligt på många sätt – bland annat såg man det i folkets munnar, påpekade han.
De övre klasserna hade bättre tandhälsa än klasserna som stod under dem – och Göran Persson sa att han hade sett det – och han sa att han avskydde det han såg.
Tänderna får inte vara en klassmarkör, underströk han i den där valrörelsen.
Äntligen kommer tandvården att bli en del av sjukvården, tänkte säkert många.
Mycket snack…
Men, nej…
Det var som så många gånger förr, när det kommer till vad politiker säger i en valrörelse. De lovar runt och håller tunt. Mycket snack och lite verkstad.
Så, det kan vara på sin plats att ställa den här frågan till de åtta riksdagspartierna:
När, exakt när, tänker ni baka in den svindyra tandvården i den övriga sjukvården?
Eller tycker ni att det är acceptabelt att fattiga människor inte har råd att gå till tandläkaren?
Frågar man läkarna, så kommer de tveklöst att säga att munnen och tänderna är en del av kroppen – och att tandhälsan påverkar den övriga hälsan i stor utsträckning.
Så, kära politiker, hur kommer det sig att något som bevisligen tillhör kroppen inte ingår i sjukvården? Har ni något bra svar på det?
Tandvården ska ingå i sjukvården – och vi ska inte ha några egenavgifter, varken för tandvård eller övrig sjukvård. Vården ska vara skattefinansierad fullt ut.
Eller tycker ni att fattiga människor ska stå utanför?
Trevlig helg!
TEXT
Peter A Rosén
Chefredaktör & ansvarig utgivare
