INSÄNDARE
Ska man räkna in de subventioner med gemensamma medel från skattebetalarna som går till att finansiera den allmänna kollektivtrafiken så är förlusten mycket, mycket större.
Då rör det sig fortfarande om många, många hundra miljoner kronor.
Målet måste vara att den allmänna kollektivtrafiken blir självfinansierande med biljettförsäljning som intäktskälla.
Cirka 40 procent av länets invånare, främst landsbygdsbor, har för närvarande inte tillgång till pendlingsbar kollektivtrafik – men de får genom sin skatt till regionen vara med och ”stödköpa” biljetter på buss och tåg.
Sänk skatten för alla och låt var och en bestämma om pengarna ska gå till att köpa biljett på den allmänna kollektivtrafiken eller till att finansiera sitt och familjens resande med personbil, moped eller A-traktor när man bor på en plats i länet dit pendlingsbar kollektivtrafik inte når.
”Viss skillnad”
När jag tog fram papper och penna för att studera förutsättningar att pendla till och från ett arbete i Kalmar blev det viss skillnad.
För den som bor i Mönsterås blir kostnaden med ett inköp av en 30-dagarsbiljett 1 744 kronor för att pendla med kollektivtrafiken.
Används denna biljett under en månad med 21 arbetsdagar blir kostnaden tur och retur för sammanlagt 92 kilometer drygt 83 kronor per dag.
För den invånare där bostadsorten är Alsterbro har lika långt tur och retur till Kalmar, men pendlingsbar kollektivtrafik existerar inte.
Lösningen är egen personbil och med Skatteverkets belopp för reseavdrag till och från arbetet kostar det 25 kronor milen.
Med utgångspunkt av det beloppet blir kostnaden 230 kronor per dag.
Skillnad finns beroende på olika faktorer som dyr eller billig bil, ecodriving och så vidare.
Ett exempel på hur olika förutsättningar det är för invånare beroende på var man bor och hur tillgången på subventionerad allmän och pendlingsbar kollektivtrafik är.
Alsterbro har faktiskt kollektivtrafik genom den delen som går under närtrafiken.
Det alternativet studerade jag också för att ta sig till Kalmar.
Det går, men med omvägen till Nybro för byte till tåg eller buss och där restiden i vissa alternativ var över
två timmar istället för cirka 40 minuter med personbil utan omväg runt Nybro.
”På någons bekostnad”
Tätorters utveckling sker på bekostnad av avveckling av landsbygden när skatter tas in från alla skattebetalare i regionen. Men en många, cirka 100 000 invånare, i länet har inte tillgång till pendlingsbar kollektivtrafik där de bor.
Ännu fler, och här drabbas även tätortens invånare, har heller inte tillgång till allmän kollektivtrafik, för resmålet är inte nåbart med kollektivtrafik.
Det här har kostat mycket för landsbygden genom åren.
När bostadshus lämnats tomma, skolor har stängts, livsmedelsaffärer har tvingats ge upp, äldreboenden stängs och de gamla flyttas in till de större tätorterna.
Skatter och subventioner är och har alltid varit kungars och politikers verktyg för att uppnå ett mål, på någons bekostnad.
Jörgen Carlsson
Skribenten svarar för åsikter i denna insändare/debattartikel. Skribenter omfattas av källskydd och har rätt att vara anonym enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Skicka insändare till redaktionen@oskarshamns-nytt.se
