Lördagskrönikan: ”Gubbjävel”

2020-05-16 0 av Peter A Rosén



LÖRDAGSKRÖNIKAN

Vad är okej i svensk skola?

Hur tar vi hand om elever som inte, av olika skäl, kan bete sig civiliserat mot andra elever och personal.

Är det så att vi har ett system som förstärker ett negativt beteende?

Hur hanteras föräldrar som ställer orimliga krav på skolan och lärare.

Många frågor som jag på förekommen anledning funderat på de senaste dagarna.

Arbetsveckan började med att en kollega berättade att han blivit kallad både gubbjävel och bögjävel av två elever på högstadiet i samband med att han bett en av dem lämna skolområdet eftersom eleven rökte och enligt tobakslagen får detta inte ske på skolområde.

”Glåporden fortsatte hagla”

Efter att ha blivit både ignorerad och hånad försökte kollegan få tag i personal på skolan medan glåporden fortsatte hagla.

Till slut gav min kollega upp och gick mäkta upprörd därifrån, medan eleverna skrattade och gav honom fingret.

I tisdags var jag på väg från högstadieskolan upp till mitt arbetsrum på gymnasiet som ligger vägg i vägg när jag uppmärksammade två elever som sprang runt och kastade ett stort suddgummi på andra elever. Jag bad dem snällt att sluta med det, men blev ignorerad, och bad då om att få suddgummit.

Det fick jag inte och istället för att sluta måttade eleven ett kast mot mig, dock utan att verkställa det.

När jag undrade vad han höll på med svarade hans vapendragare att ”Du fattar väl att han skulle vilja slänga det i huvudet på dig”

Trevligt.

När jag ifrågasatte deras attityd blev de riktigt arga och tyckte att det var jag som minsann skulle tänka på min attityd och ”ta hand om mina egna ungar”.

En av eleverna bröstade till och med upp sig mot mig som att jag minsann skulle passa mig. Som tur är så är jag utrustad med en stor portion tålamod, som där och då testades till bristningsgränsen.

Det kändes som att eleven ville provocera mig till att ta tag i honom så att han kunde anmäla mig – för så är det – som lärare har du inte mycket att sätta emot i sådana här situationer. Du kan inte ens lyfta ut en stökig elev ur ett klassrum även om hen förstör för tjugofem andra elever.

”Gubbjävel och bögjävel”

Jag blev kallad både gubbjävel och bögjävel och jag skulle minsann inte ”jiddra” med dem. De var svarta i ögonen och vidare samtal meningslöst. Med pulsen bankande lyckades jag förmå mig att gå därifrån.

Ni har säkert räknat ut att det var samma elever som min kollega råkat ut för dagen innan.

Vid samtal med skolledare framkom att dessa elever inte går i ordinarie klass, men ställer till med oreda på hela skolan. Personal har till och med blivit sparkad på när man sagt till eleverna att de beter sig olämpligt. Fula tillmälen används hela tiden.

Möten med vårdnadshavare har ingen effekt.

Men de har bara rättigheter, de ska gå i skolan, de ska få alla möjligheter som alla andra elever och dessutom extra hjälp och stöd.

Vad säger andra elever som ser det här dagligen? Du kan bete dig hur som helst men du får gå kvar i skolan.

Visst har man läst hemska exempel i tidningen på vad elever säger och gör men jag har varit förskonad, de flesta elever är högst resonabla och har ju spärrar även om de blir tillrättavisade. Ett fåtal har det inte.

Och tar inte skolan hand om dem så blir den anmäld till Skolinspektionen – en fantastisk verksamhet som har till uppgift att granska skolor och tala om vilka fel de gör.

Då undrar ni om de också ska tala om vad skolan ska göra istället. Svaret är nej. De gör de inte, men de förväntar sig en förändring, samt kräver dokumentation på åtgärder.

”Åka runt och hitta fel”

Snacka om drömjobb… Åka runt och hitta fel…

En lärare blev exempelvis anmäld av en förälder när hen tog tag i och stoppade en elev som klättrat upp i ett träd och satt där och kastade stenar på sex-sjuåringar. Hur tänker man då som förälder. Gör man så visar man ju barnet att det inte spelar ingen roll vad du gör – jag backar dig ändå för att du har rätt….

Missförstå mig inte, visst ska skola och lärare granskas, det begås fel och det finns brister, men ibland blir det löjligt.

Nu kan det finnas förklaringar till att vissa elever inte har spärrar eller lärt sig hur man ska uppträda, men det gör ju inte att problemet försvinner. En jobbig situation kan ju inte ge ett carte blanche till att bete sig hur som helst.

En undersökning som gjorts av Lärarförbundet visar att föräldrar också i allt högre grad lägger sig i skolans arbete. Visst är det bra med engagerade föräldrar. Det vill vi ha, men det får inte gå till överdrift.

När Lärarförbundet frågade medlemmarna hur kommunikationen med vårdnadshavare fungerar blev resultatet:

  • 39 procent angav före Coronakrisen att föräldrar ställer orimliga krav minst någon gång i månaden. Under Coronapandemin har den siffran stigit till 46 procent.
  • Två av tio har utsatts för verbalt våld.
  • Var tionde har varit med om att föräldrar har försökt att påverka arbetet minst någon gång i månaden.
  • 16 procent av betygsättande lärare har varit med om försök till påverkan på betyg

Själv har jag en gång blivit uppringd av en pappa som undrade varför hans barn riskerade F i ett ämne. Han var inte speciellt trevlig och verkade tro att han visste hur kunskapskraven såg ut i det aktuella ämnet.

Nu har jag ju erfarenhet och är inte så lättskrämd så jag var väldigt tydlig med vad som gällde. Sedan hörde jag inget mer.

Men just det där att det är helt okej att ifrågasätta och försöka styra/påverka lärare? Varför? Tror folk att man vet hur det ska vara i skolan bara för att man själv gått i skolan?

”Lite mer ordning och reda”

Jag har tjugofem år i yrket och en känner en stolthet för det jag gör – men hur många andra får tillmälen från elever, blir påhoppade av föräldrar och saknar stöd i styrdokument?

Vi ska inte tillbaka till ”Hets” och Stig Järrels Caligula, men lite mer ordning och reda i skolan skulle gagna alla tror jag.

Men då behöver skolan mer verktyg att jobba med – idag är vi tandlösa. Elever – och vårdnadshavare måste förstå att de även har skyldigheter. Inte bara rättigheter.

Det behövs lärare i framtiden och då måste yrket vara attraktivt. Man vill ju inte ha ett jobb där man kan bli kallad än det ena än det andra, bli slagen – få skäll av föräldrar – utan att något händer.

Kanske därför det inte är överfullt på landets olika lärarutbildningar…

Nu har jag inga fantastiska, generella lösningar på de frågor jag ställde inledningvis men något behöver hända.

Sådär – nu har jag skrivit av mig lite och tar helg!

Ta hand om er!

BONUS:

Några röster från Lärarförbundets undersökning:

– Det är en utveckling vi kunnat se överlag, föräldrar lägger sig i på ett sätt de inte gjort tidigare. Det är ett tecken i tiden som jag tror beror på det individualistiska samhället, med fokus på individens rätt.

– Föräldrar kan ha bestämt sig för vilket betyg barnet ska få. Det har hänt att det kommit mejl där det står ”du ska undervisa mitt barn så att det får ett B senast höstterminen”, säger en lärare

– Det har hänt att föräldrar hakar upp sig på en viss lärare och klagar varje vecka. Det blir nästan en mobbningssituation. Vi har sett lärare som blivit sjukskrivna och inte kunnat ta sig tillbaka till läraryrket när sådant händer, säger en skolledare.

Vid ett tillfälle gick tre föräldrar ihop och skällde ut en nyexad lärare i korridoren.

TEXT

Thomas Wennerklint

thomas@oskarshamns-nytt.se