Lördagskrönikan: ”Livet är som en stig”

Lördagskrönikan: ”Livet är som en stig”

2021-07-10 Av av Thomas Wennerklint

LÖRDAGSKRÖNIKAN

Mina senaste två texter har handlat om den pågående, eller numera kanske tillfälligt pausade, regeringskrisen.

Därför är det väl på sin plats att runda av med de senaste veckans händelser.

Det blev ju som många, däribland undertecknad, trodde.

Stefan Löfven är återigen statsminister, i onsdags stod det klart efter omröstningen i riksdagen.

Sexton dagar efter att han avgick var han alltså tillbaka på samma post igen och i slutet av veckan presenterade han den ”nya” regeringen.

”Mycket är ju ren smörja”

När man läser artiklar, krönikor och inte minst kommentarerna till dessa på sociala medier så är det ju tydligt att stora delar av befolkningen inte är så nöjda med Stefans återkomst och det gnälls och det skrivs både det ena och det andra. Mycket är ju ren smörja där en del inte förstår hur vårt demokratiska system fungerar.

För även om endast 116 av 349 riksdagsledamöter röstade ja, medan 173 röstade nej och 60 avstod, så är han likväl en demokratiskt vald statsminister.

Folkets representanter i riksdagen har gjort sitt jobb och Sverige har återigen en regering.

Nu återstår ju att se hur länge.

Redan innan omröstningen i onsdags så började ju diskussionerna om hur den nya regeringen ska kunna få igenom en budget.

”Man måste ju ha med Centern och Vänsterpartiet på något sätt och där finns ju, för att uttrycka det milt, vissa samarbetsproblem

THOMAS WENNERKLINT, KRÖNIKÖR

Man måste ju ha med Centern och Vänsterpartiet på något sätt och där finns ju, för att uttrycka det milt, vissa samarbetsproblem.

(V)ill inte vara dörrmatta

Annie Lööf och Centern vill ju inte ha med Vänsterpartiet att göra och Vänsterpartiet å sin sida har ju visat att man inte vill vara dörrmatta åt Socialdemokraterna.

De enda som verkar nöjda är Miljöpartiet.

Inte så konstigt kanske.

Nu kan de fortsätta att ha ett enormt inflytande på svensk politik, trots att partiet i opinionsmätningar balanserar på gränsen till riksdagsspärren på fyra procent.

Partierna på högerkanten gav ju snabbt upp tanken på att kunna presenterar ett hållbart regeringsalternativ.

Nu slickar man såren och kraftsamlar inför valet i september nästa år.

Ja, om det nu inte blir så att Stefan Löfven avgår efter nedröstad budget och vi får ett extraval i november.

Oavsett så kunde man ju hoppas på att det nu kommit ut något konstruktivt av de senaste veckorna röra.

Att man kunde få höra konkreta, verklighetsförankrade förslag om hur man ska komma till rätta med de allvarliga bekymmer vi har i Sverige idag.

”Samma stil”

Men det har fortsatt i samma stil tycker jag.

Det är mest ordkrig mellan politikerna och man talar om vilka fel andra gjort och gör, mer än att man har egna förslag om hur man ska rätta till dessa fel.

Vi får nog dras med det här skådespelet med intriger, kohandel och inte så lite tjuv- och rackarspel ett bra tag till.

Vägar framåt måste hittas.

De kommer antagligen inte att vara raka och breda, men vi måste försöka rädda välfärden och tryggheten.

Jobb, vård, skola och omsorg är grundpelare i vårt samhälle och grundpelare för att detta ska fungera.

Lag och ordning likaså.

”Det är en utmaning i sig att få elever att gilla utmaningar, vilket är fullt förståeligt. Det är samma i vuxenlivet”

På tal om vägar så funderade jag en del, som jag så ofta gör, när jag var på promenad häromdagen.

Det var väl inga raketforskartankar direkt, men när jag gick där i den vackra skogen så tänkte jag ändå på att den gamla liknelsen att ”livet är som en stig” verkligen stämmer.

Livet är som en stig. Foto: Thomas Wennerklint

Under en fortbildning på jobbet (Utmanande lärare) visade föreläsaren en gång två bilder; en på en jämn och bred grusväg och en bild på en krokig, backig och ojämn skogsstig med rötter och stenar.

Han gjorde en liknelse med att elever (och de flesta andra) väljer den enkla vägen om man kan, men att man lär sig så mycket mer om man tvingas kämpa och utmana sig själv.

”I gropen”

Prestationen blir så mycket mer värd, eller rättare sagt så får man med sig mycket mer för framtiden om man har kämpat sig till något.

Fortbildningskonceptet går ut på att få elever att anta utmaningar i skolarbetet, att så att säga gilla att brottas med problem och inte få svaren serverade av läraren.

När man brottas med ett bekymmer och ännu inte nått lösningen befinner man sig i ”the learning pit” – i gropen – och det ska vara jättebra.

Det är en utmaning i sig att få elever att gilla utmaningar, vilket är fullt förståeligt. Det är samma i vuxenlivet.

”Ofta krokig”

Nåja, tillbaka till min egen skogsvandring där jag gick i mina något osammanhängande semestertankar.

Min ”livsstig” har verkligen varit omväxlande, det är den fortfarande.

Den har varit rak och bred ibland, men väldigt ofta krokig, gropig, mörk och full av rötter och stenar.

Jag har förstås också stått inför olika vägval, några gånger har det blivit rätt, andra gånger helt fel.

Ibland önskar jag att jag fått göra om några av valen.

Det är väl inget konstigt med det, jag är inte unik på något sätt, men ibland blir jag bara så trött på mig själv.

”Får alltid dras med sig själv”

För det är ju en sak som är säker; man kan ta olika vägar eller stigar, men man får ju alltid dras med sig själv.

Hade jag kunnat hade jag nog försökt att springa ifrån mig själv den senaste veckan, få slippa mig bara för en stund åtminstone.

Ta semester från min hjärna.

”Det är ju som med Stefan Löfven, man kommer tillbaka. Snabbt”

Pausa.

Men det går ju inte, det är ju som med Stefan Löfven, man kommer tillbaka. Snabbt.

Så semestern fortgår och jag får väl fortsätta stå ut med mig själv, jag har nog inget annat val.

Kanske kommer jag överens med mig så småningom.

Ha en fortsatt fin helg nu!

Det kan bli så att lördagskrönikan tar en liten semester också.

Det har ju blivit en text i veckan sedan Oskarshamns-Nytt startade den förste februari 2020, så ni kan ju behöva ett uppehåll.

Vi får se.

/Thomas

Dela gärna artikeln: