Krönika: ”Man sviker återigen de lågavlönade kvinnorna i Sverige”

2020-04-24 0 av Peter A Rosén

FREDAGSKRÖNIKAN

Man sviker återigen de lågavlönade kvinnorna i Sverige.

De är i majoritet inom äldreomsorgens personalstyrkor runtom i landet.

Men skyddsutrustningen är bristfällig, eller nästintill obefintlig, på många håll.

”Vi är kanonmat som tvingas jobba utan skyddsutrustning”, säger undersköterskan Sabina Raibaut till Svenska Dagbladet (SvD).

Jag blir arg och väldigt besviken när jag läser artikeln.

Den handlar om hemtjänstpersonalen i Huddinge, som har ledsnat på skyddsutrustningsbristen.

Kollegor är sjuka och det finns en oro för att möta hemtjänsttagarna utan bra skydd.

Sabina Raibaut, som även är skyddsombud, har arbetat inom hemtjänsten i 20 år och hon berättar i SvD-intervjun att hon kan genomföra ett 20-tal hembesök per arbetspass i bostadsområdet Vårby gård i Huddinge, söder om Stockholm.

Utan skydd.

”Ett 15-tal personer i personalen, nästan alla, har varit sjukskrivna. Mycket tyder på att det varit i covid-19, även om vi inte fått göra några tester. I går fick vi reda på att testningen är skjuten på framtiden”, säger hon till SvD.

”Det minsta man kan begära”

”Munskydd är det minsta man kan begära. Det enda som funnits är några visir gjorda av laminatpapper. Jag har ingen lust att vara försökskanin längre”, betonar hon i tidningsintervjun.

Hon är inte nöjd med svaren från kommunens ansvariga:

”Oss kan de nonchalera, vi som är längst ned i näringskedjan, med sitt administrativa tjafs. Men de skulle aldrig själva riskera att gå ut i verkligheten och bli smittade”, säger Sabina Raibaut till SvD.

Till tidningen säger hon att hon tror att hon har dragit på sig coronasmittan, i och med att hon under några dagar hade ont i kroppen, torrhosta och tung andning. Dottern och sambon har också varit sjuka.

Hur kan det få vara så här?

Det undrar undertecknad.

Mansdominerade yrkesgrupper, inom exempelvis industrin, skulle aldrig acceptera en sådan, rent ut sagt livsfarlig, arbetsmiljö.

Det starka fackförbundet IF Metall hade aldrig släppt ut sina arbetare med undermålig skyddsutrustning på arbetsplatser som genomsyras av farlig smittspridning.

Fackförbundet Kommunal ska strida för sina medlemmar inom äldreomsorgen (äldreboenden och hemtjänst).

Och, ja, förbundet säger rätt saker från centralt håll.

Skyddsmask är, exempelvis, ett fackligt krav vid misstänkt coronasmitta.

Kommunal hotar med skyddsstopp om inte kraven uppfylls, och facket har faktiskt lagt skyddsstopp på några arbetsplatser i landet. I något fall har man dessutom fått stöd av Arbetsmiljöverket.

”Det går för långsamt”

Det är bra. Men det går för långsamt. Folk blir sjuka, och en del dör, här och nu.

I grund och botten handlar det om att arbetsgivarna ska måna om sin personal. Det är de som ansvarar för arbetsmiljön.

Men frågan hanteras på ett oerhört nonchalant sätt på många håll i vårt land. Man undrar ju om cheferna själva skulle våga ge sig ut till hemtjänsttagare utan skyddsutrustning? Knappast…

Skulle de styrande politikerna göra det? Knappast…

Men visst, bevisa gärna att jag har fel. Ni som är chefer, eller politiker, kan ju följa med hemtjänstpersonalen ut på en jobbrunda, med bristfällig skyddsutrustning. Ni tycks ju nämligen tycka att den rådande situationen är acceptabel.

Sjukvårdspersonalen har lättare för att få gehör för sina skyddsutrustningskrav. Det kan bero på att antalet män är betydligt fler inom sjukvårdsområdet.

Läkare och sjuksköterskor har dessutom högre status i samhället, och därmed högre lön.

Det går inte att utesluta att det hela handlar om klass.

Undersköterskan Anna Skarsjö (S), ordförande i Kommunal Väst, lyfte upp den tanken i SVT-programmet ”Sverige Möts: Direkt” under torsdagskvällen.

”Handlar om klass”

”Jag tror att det handlar om klass. På sjukhus arbetar undersköterskor, sjuksköterskor och läkare tillsammans runt en patient. Hos oss jobbar undersköterskor och vårdbiträden. Vi har en sjuksköterska som är kopplad till oss, men som vi inte alltid träffar, speciellt inte inom hemtjänsten. Och läkare ser vi inte till över huvud taget. Jag tror att man värderar yrkena olika, om man jobbar på sjukhus eller inte. Det är vad jag tror. Jag säger inte att det är sant, men jag tror faktiskt att det är så”, sa Anna Skarsjö.

En av hennes arbetskamrater inom hemtjänsten, undersköterskan och skyddsombudet Silvana Vretoska, var också med i SVT-programmet.

Hon berättade att hon kan träffa uppemot 20 hemtjänsttagare under en dag. Men jobbar hon kväll, så kan det röra sig om uppemot 27 personer.

”Jobbar man natt, så är det upp till 32. Sedan har man mellan 20 och 25 larm. Vi är ju de som vistas mest ute, så det är ju vi som kommer att smitta de äldre. Och därför vill vi ha en adekvat skyddsutrustning, både för att skydda de äldre och för att skydda oss själva”, sa hon.

”Utan handsprit i tre veckor”

Silvana Vretoska berättade att de saknar godkända visir, munskydd, skyddsmasker och långärmade skyddsrockar.

”Vi har varit utan handsprit i tre veckor”, sa hon.

”Vi vill ha riktig skyddsutrustning, vi vill känna oss trygga. Jag vill inte ta med mig smittan från den ena till den andra.”

Anna Skarsjö berättade att hon får höra den här typen av berättelser tolv timmar per dygn. Och så har det varit i tre veckor, påpekade hon.

”Det pratas om att man ska hålla två meters distans, men Silvana och mina arbetskamrater går in med OH-papper, ett skyddsförkläde och handskar, och så håller vi någon i handen när han eller hon dör”, sa hon i SVT-programmet.

”Hur kan det få vara så här?”

Ja, undertecknad blir nästan mållös.

Hur kan det få vara så här i välfärdslandet Sverige?

Och skyll inte på att det inte finns skyddsutrustning.

Ni som bestämmer har haft tid på er att ordna den här situationen. Med storskalig, inhemsk, produktion av skyddsutrustning, om inte annat.

På fredagsmorgonen läser jag att drygt en tredjedel av till synes friska personer på två äldreboenden i Stockholm har testats positivt för covid-19, enligt Sveriges Radio Ekot.

”När tester gjordes på 54 symptomfria äldre för att spåra smittan upptäcktes att 20 av dem bar på coronaviruset. Nu kommer det krav på utökad provtagning”, skriver SVT Text.

Ja, herregud…

Sveriges primära målsättning var, och är, att skydda de äldre.

Vilket gigantiskt misslyckande…

Informerar inte

Jag läser också att flera kommuner har valt att inte informera anhöriga om coronaviruset börjar spridas på äldreboenden. Detta enligt en kartläggning som SVT har gjort.

SVT har frågat drygt 100 kommuner, och drygt 16 procent svarade att de inte informerar. ”Lika många svarar att de inte vet om de gör det”, skriver SVT Text.

Socialstyrelsen tycker att det är okej att kommunerna gör en egen bedömning i frågan.

Kommunerna borde vara skyldiga att informera. Det är min åsikt.

Jag såg ett tv-inslag om en gammal covid-19-sjuk man.

Han låg ensam på ett äldreboende. Han fick inte träffa någon läkare. Och han fick inte träffa sin son.

”Signalen är tydlig”

Signalen uppifrån är tydlig: Gamla och svaga människor är inte viktiga. Arbetsgrupper med låg status tycks inte heller vara viktiga. Det gör inget om dessa människor blir svårt sjuka, eller dör. Den inställningen tycks man ha där uppe, bland dem som bestämmer.

Hur var det nu med människovärdet?

Är inte alla människor värda lika mycket?

Är inte undersköterskan värd lika mycket som bankdirektören?

Är inte 92-åringen värd lika mycket som 25-åringen?

Ska inte vårdbiträdenas arbetsmiljö vara lika viktig som statsministerns?

Trevlig helg!

TEXT

Peter A Rosén

peter@oskarshamns-nytt.se