MÅNDAGSKRÖNIKAN
Jag har varit krasslig i någon vecka. Förkylningen bröt ut efter fotbollsmatchen mellan Oskarshamns AIK och Örebro SK i Svenska cupen. Den som Oskarshamn förlorade med 1–4. Kallt och snålblåst och regn till och från mest hela matchen.
Grädden på moset var ju den tromb med tillhörande ösregn som drog in i början av andra halvlek. Blåst i snudd på orkanstyrkor i typ en kvart så matchen fick blåsas av tills det gick över. Efter det feberfrossa och förkylning…
Synd att jag inte fick se matchen mot Elfsborg i stället. Den som Oskarshamn vann med 2–1. Det hade nog känts varmare.
Spinner vidare på pensionerna
Nog om det. Jag hade tänkt spinna vidare på det här med pensionerna.
1995 hade en riksdagsman ett arvode på 26 500 kronor i månaden. 2020 hade han/hon 68 400 i månaden….
Hur mycket mer har en fattigpensionär fått under den tiden?
Jag vet inte hur stor den var 1995 när den nuvarande ”pensionsreformen” genomfördes. Det jag vet är att fattigdomsgränsen i Sverige låg på cirka 12 000 i månaden år 2018. Samt att en kvarts miljon pensionärer lever under den gränsen.
En riksdagsman har alltså typ fem gånger mer.
En del kan ju påpeka att en riksdagsledamot gör ett så viktigt arbete att han/hon förtjänar en rejäl inkomstutveckling.
Själv tycker jag att man ska ha lön efter prestation.
Om pensionärerna fått motsvarande reallöneökning under dessa år så hade kanske riksdagsmännen förtjänat sina höjningar. Det är ju också paradoxalt att riksdagsmännen höjer sina löner i takt med att de försämrar välfärdssystemet.
Sjukvård, sjukförsäkringen, pensionssystemet, arbetsrätten, allt har varit under attack sedan 90-talet. Sedan alla utförsäljningar och privatiseringar.
Det verkar som att alla typer av försäkringar helst ska hanteras av privata aktörer i framtiden. Inte genom skattefinansiering.
Är det trots eller, hemska tanke, tack vare att de försämrar villkoren för fattigpensionärer och LO-kollektivet som deras inkomster höjs?
Letar burkar
Jag läste helt nyss om pensionärer i 80-årsåldern som letar burkar och tomflaskor för att få tillvaron att fungera. Enligt Socialstyrelsen var 1 850 pensionärer hemlösa 2018.
2015 var siffran 1500.
Hur det är nu år 2020 vet jag inte, men jag misstänker att trenden följs.
Min mamma Annikki som gick bort 2016 arbetade som industriarbetare från det hon var 15 år tills hon gick i pension.
Hon hade trots detta tydligen inte gjort sig förtjänt av mer än cirka 10 000 kronor i månaden, netto.
”Dags för ett pensionsuppror”
Riksdagsmännen som beslutar anser sig vara förtjänta av 68 400 kronor i månaden.
Jag tycker att det är dags för ett rejält pensionsuppror.
Vart tog det förra vägen?
Att tro att politikerna på eget bevåg ska förbättra pensionärernas villkor kan vi nog glömma.
Pensionärer är något de lovar en massa inför valet och sen glömmer bort efter detsamma. Pensionärer, gå ut och demonstrera utanför kommun- och riksdagshus.
Visa att ni finns. Sen får vi se var det politiska etablissemanget ställer sig. Ett första krav bör ju vara att alla pensioner som har en nettopension under 15 000 ska skattebefrias helt.
Ett andra att minsta nettopension ska ligga på just 15 000 kronor och att man slopar bostadstillägget helt.
Det kan ju knappast vara rätt att de som arbetat i ett helt liv och betalat skatt till ovanstående riksdagsledamöters arvoden ska avsluta sina liv i fattigdom.
Det är bara början. Nedskärningarna inom sjukvården måste stoppas.
Detsamma gäller nedskärningarna inom äldreomsorgen och nedläggningar av äldreboenden och mycket mer.
TEXT
Pierre Stjernfeldt
