FREDAGSKRÖNIKAN
Sveriges Television, SVT, repriserar blågults fantastiska matcher från fotbolls-VM i USA 1994, med start lördagen den 18 april.
Underbart.
Vi får något härligt att titta på. Det behövs i dessa oroliga tider.
Jag fyllde 18 år mitt under den magiska sommaren för 26 år sedan.
Merparten av oss, som var tillräckligt gamla 1994, minns exakt var vi var, och vad vi gjorde, i samband med svenska landslagets framgångar i världsmästerskapet som vi aldrig glömmer.
Jag tog studenten på Södertornsskolan (som numera heter Oscarsgymnasiet) i Oskarshamn i juni. Vi var ett gäng från klassen som sedan åkte till Cypern för att fira detta.
Därför såg jag Sveriges första gruppspelsmatch, mot Kamerun (2–2), på en krog i Ayia Napa. Det var den 19 juni.
Vilken midsommarafton!
På midsommaraftonen, 24 juni, besegrade Sverige ryssarna med 3–1 i en oförglömlig fight (3–1). Martin Dahlins fullträffar är bland det snyggaste jag har sett i svenska landslagssammanhang.
Jag och ett antal vänner firade midsommaren i morfars gamla torp i Hagelhorva, utanför Östrahult i Vena socken.
Där finns det ingen elektricitet – men jag hade en batteridriven radio och kunde således njuta av Radiosportens fantastiska referat.
Sedan såg vi matchen när den repriserades i SVT dagen därpå.
Sveriges starka insats i 1–1-machen mot brassarna, 28 juni, såg jag också tillsammans med kamrater.
Och det var likadant när svenskarna slog Saudiarabien med 3–1 i åttondelsfinalen (3 juli).
Matchen med stort M
Kvartsfinalen mot Rumänien, 10 juli, är givetvis matchen med stort M.
Den glömmer man inte i första taget.
Vi var ett större gäng som såg dramat via televisionen i byn Bjärkhult, utanför Vena.
Matchen slutade 2–2 efter full tid – och 5–4 till Sverige efter det magiska straffsparksavgörandet.
Det firade vi med ganska många Åbro-öl…
Sverige förlorade sedan med 0–1 mot brassarna i semifinalen (13 juli).
Jag minns faktiskt inte var jag såg den matchen (kanske beror på att det blev förlust).
I bronsmatchen, 16 juli, körde Sverige över Bulgarien med 4–0.
Minns att vår negativa syn på Henrik Larsson vände åt det positiva hållet, där och då…
Den fighten såg jag med ett antal polare.
Bronset smakade guld
Vi grävde inte guld i USA.
Men bronset smakade onekligen guld.
Jag får gåshud när jag tänker tillbaka på den där sommaren.
Och jag kommer definitivt att se matcherna igen nu när SVT ger oss den chansen.
En behöver nåt att glädja sig åt under den här vidriga coronakrisen.
Och ni som inte kommer ihåg VM 1994, eller som kanske inte ens var födda då, ja, till er vill jag säga: Passa på!
Ni kommer inte att ångra er.
Frågan är om vi någonsin får uppleva något liknande igen.
Det är ju, minst sagt, inte helt enkelt att ta medalj i ett världsmästerskap i fotboll.
Men lilla Sverige har faktiskt tagit två stycken medaljer under årens lopp: Silver i hemma-VM 1958 och brons 1994, som sagt var.
Blågult har även ett OS-guld i fotboll i samlingen (från 1948).
TEXT
Peter A Rosén
Chefredaktör & ansvarig utgivare
