DEBATTARTIKEL
När regeringen prickas – hur långt får makten tänja på lagen?
När statsminister Ulf Kristersson (M) tillsammans med Ebba Busch (KD) och Johan Pehrson (L) skrev att nya medborgarskap bör stoppas innan en ny lag trätt i kraft, väckte det kraftig kritik.
Nu prickas de av riksdagens konstitutionsutskott (KU).
Men hur allvarligt är det egentligen när regeringen kritiseras av KU?
Och vad betyder det för tilltron till våra demokratiska institutioner?
Den aktuella debattartikeln, publicerad i Dagens Nyheter i november 2024, innehöll formuleringar om att ”i den mån det är möjligt bör åtgärder vidtas för att hindra att fler svenska medborgarskap utfärdas”.
Uttalandet gjordes innan några lagändringar hade skett – vilket i praktiken kan uppfattas som att regeringen uppmanade myndigheter att inte fullt ut tillämpa gällande lag.
”Tydligt avsteg”
Enligt KU är detta ett tydligt avsteg från hur regeringsmakten ska utövas.
Även om Migrationsverkets handläggning inte påverkades av artikelns innehåll, är signalvärdet från statsrådets uttalande problematiskt.
KU:s ordförande, Ida Karkiainen (S), betonade att regeringens styrning av statlig förvaltning ska ske genom formella kanaler – inte via opinionsbildning i pressen.
I ett parlamentariskt system som det svenska är det grundläggande att regeringen agerar inom ramarna för lag och rätt.
Statsråd kan inte uppmana myndigheter till att tillämpa framtida – ännu ej antagna – lagar.
Det undergräver den rättsstatliga principen om förutsebarhet och rättssäkerhet.
Från ett statsvetenskapligt perspektiv påminner ärendet om vikten av tydliga gränser mellan politikens vilja och rättsordningens stabilitet.
Opinionsbildning är ett legitimt verktyg i politiken – men när ministrar, med makt över myndigheterna, talar med dubbla budskap, uppstår en gråzon som hotar förvaltningens oberoende.
”Central”
KU:s roll är ofta lågmäld men central.
Granskningarna sker i utskottet utan större dramatik, men resultaten är ett uttryck för parlamentarisk kontrollmakt.
Det är ett av få forum där regeringsföreträdare kan hållas ansvariga utanför den vanliga dagspolitiken.
Att KU nu enhälligt prickar tre statsråd sänder en signal: politisk kommunikation får aldrig gå före konstitutionella principer.
Regeringens svar – att oppositionen ”lägger tid på att anmäla enskilda meningar” – bör i detta ljus ses som ett försök att trivialisera en allvarlig fråga.
Att KU kritiserar ministrar är inte symbolpolitik – det är ett uttryck för hur rättsstaten försvaras i praktiken.
I grunden handlar detta om något större än juridik.
Det handlar om förtroende.
När statsråd signalerar att nuvarande lag inte ska tillämpas fullt ut, även om det inte får praktiska konsekvenser, påverkas människors uppfattning om politikens spelregler.
”Viktig”
Rättsstatens styrka bygger inte bara på lagboken – utan på att de som styr respekterar dess anda.
Det är därför KU:s kritik är viktig.
Den påminner både regeringen och medborgarna om att även i ett hårdnande debattklimat måste makten hållas inom ramarna för det demokratiska systemet.
Mikael Bertilsson
Studerande i statsvetenskap
Skribenten svarar för åsikter i denna insändare/debattartikel. Skribenter omfattas av källskydd och har rätt att vara anonym enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Skicka insändare till redaktionen@oskarshamns-nytt.se
