OSKARSHAMN

I en lång intervju talar Oskarshamns kommunalråd Andreas Erlandsson (S) ut – om Oskarshamns sjukhus, Sverigedemokraterna, folkinitiativet i Misterhultsbygden, samarbetet med Moderaterna, guppen i staden, Jojjes gatukök, stationshuset – och mycket annat.

Oskarshamns-Nytt pratar med Andreas Erlandsson över ett par koppar kaffe inne på hans arbetsrum i stadshuset.

Hur fungerar samarbetet med Moderaterna, tycker du?

– Jag tycker att det går bra. På kommunal nivå behöver vi inte hantera de ideologiska frågorna på samma sätt som de gör på riksnivå. Och historiskt sett har Moderaterna i Oskarshamns kommun varit ett parti som har varit med och tagit ansvar vid viktiga och avgörande beslut. De har en ansvarskänsla, svarar Andreas Erlandsson, som konstaterar att det egentligen bara finns ett fåtal frågor av ideologisk karaktär på den kommunala nivån.

– Det handlar främst om skattenivån och LOV (Lagen om valfrihetssystem). Vi har en uppgörelse kring LOV – där vi fick ge med oss. Och det hade vi fått göra ändå, i och med att det finns en majoritet för LOV i fullmäktige. Oavsett hur vi hade ställt oss i den frågan, så hade fullmäktige röstat igenom LOV.

– I ett svårt läge för samtliga kommuner i Sverige har vi ändå en styrka, med tanke på att vi har ett majoritetsstyre. Västerviks kommun har ett minoritetsstyre, för att nämna ett exempel. Man återremitterar budgeten, med mera. Det går att kasta mycket grus i ett maskineri, vilket inte kommunen och kommuninvånarna tjänar på. Det handlar bara om politiska vinster.

Det finns de som tycker att det här är en ohelig allians mellan ärkefiender?

– På riksnivå är det så. Men det här är ingen ovanlig situation i Kommunsverige i dag. Socialdemokraterna och Moderaterna är ändå de två statsbärande partierna.

– Sedan är inte det här förstahandsvalet för någon av oss – men ser vi till kommunens och kommuninvånarnas bästa, så tror jag att detta var det bästa i den här situationen.

Sedan finns det sossar och moderater som knappt vill hälsa på varandra. Hur ser du på det?

– Ja, men så har vi inte haft det i Oskarshamns kommun. Här har alla partier, vid ett flertal tillfällen genom åren, kunnat diskutera med varandra i parlamentariska grupper i samband med frågor som har varit svåra att lösa.

– I socialnämnden, där jag var ordförande tidigare, hade vi en sådan parlamentarisk grupp. Vi insåg att vi var tvungna att göra något. Och ska vi våga göra något, så måste alla vara överens.

Från det till något annat. I en intervju med Oskarshamns-Nytt sa Leif Axelsson (SD) att vissa socialdemokrater behandlar sverigedemokrater illa. Han sa att vissa socialdemokrater inte vill hälsa på SD-politiker. Vill du kommentera det?

– Jag hälsar alltid på alla – i alla sammanhang, även om de kommer med väldigt dumma uttalanden, påståenden och anklagelser. Jag är noga med att behandla alla lika.

– Alla människor är lika mycket värda. Även sverigedemokrater.

– Men jag är inte ens säker på att det han sa är sant. För det där är ett fenomen som har börjat dyka upp inom politiken – och det är bekymmersamt, tycker jag. Tidigare har vi kunnat diskutera med varandra, trots att vi inte har haft samma åsikter i sakfrågor. Tittar vi på de senaste interpellationerna, skrivelserna och liknande, så visar det sig att man har börjat påstå saker som inte är sant. Det är tråkigt – och det leder inte samhällsutvecklingen framåt.

Vad är sant när det gäller verksamhetsbesöken inom socialnämndens ansvarsområde. Vilka får besöka Hultgården/Charlottagården i Misterhult, exempelvis?

– Jag har inte full koll på det – men om du vill höra min åsikt i frågan, så tycker jag inte att människor i en beroendeställning, som bor på våra gruppboenden, eller ligger inlagda på sjukhus, ska användas som brickor i något politiskt spel. Jag tycker att det är helt rätt att enskilda partier inte ska kunna genomföra oanmälda besök.

– Men om en av dem som bor på boendet vill bjuda in en politiker, så är det helt okej. Under förutsättning att det sker under ordnade former. Man får inte ha besök som stör de medboende. Det är ingen offentlig plats. Det är ett boende – och man måste ta hänsyn till den personliga integriteten.

– SKR (Sveriges kommuner och regioner) har tagit fram riktlinjer för vad som borde gälla – och de har antagits av socialnämnden i vår kommun, efter vad jag har förstått. Men det innebär inte att vi har infört ett besöksförbud.

Hur ser du på folkinitiativet och namninsamlingen i Misterhultsbygden, som kan leda fram till en rådgivande folkomröstning i frågan om Hultgården/Charlottagården?

– Ser man på folkomröstningar i allmänhet, så är det lite olyckligt om man ska behöva gå den vägen. Det blir väldigt svårt, med tanke på att vi har ett ekonomiskt ansvar att hantera. Ska vi folkomrösta om varenda fråga, så blir det väldigt svårt för oss.

– Befolkningsunderlaget är för litet. Det är det största problemet när det gäller Misterhult. Vi ska inte kraftsamla för att rädda ett äldreboende – för det leder inte till att fler bosätter sig i Misterhultsbygden. Vi borde istället kraftsamla för att göra något som leder till att fler kan tänka sig att bosätta sig där frivilligt.

– Nu finns det tyvärr personer som hänvisas till ett boende, trots att de inte har någon relation till bygden. Det blir svårt för anhöriga att genomföra besök.

Skulle Misterhultsbygden kunna få mervärdespengar till någon annan satsning?

– När vi går in i steg två, så tycker jag att det är något som vi ska diskutera.

Vad skulle det kunna vara i sådana fall?

– Jag vill inte gå in på det – men tanken har faktiskt slagit mig, att vi skulle kunna göra något som liknar föreningslyftet. Att man avsätter en summa pengar och att man då kanske kan växla upp på något sätt med gemensamma krafter.

– Vi har ju ett problem i den södra delen av Västerviks kommun och i den norra delen av Oskarshamns kommun. Den offentliga servicen, med affärer och annat, måste lösas på något sätt. Det är ingen bortglömd bygd – men äldreboenden räddar inte bygden. Vi behöver få till en inflyttning – både i Oskarshamns stad och i övriga delar av kommunen. Men man ska flytta dit av egen fri vilja.

– Vi driver ett projekt tillsammans med regionen och Västerviks kommun i bygden, för att få till ett lyft på något sätt.

Det här är en regionfråga – men det är intressant att höra vad kommunalrådet tycker. Vårdplatserna som stängdes på Oskarshamns sjukhus har inte öppnats igen. Hur ser du på det?

– Samhället utvecklas ständigt – människor får andra vanor och rutiner. Där är Misterhult ett väldigt tydligt exempel. Människor väljer att bo någon annanstans. Eller väljer att göra på något annat sätt jämfört med hur människor gjorde längre tillbaka i tiden. Där måste vi följa med som samhälle.

– För ett år sedan hade vi IVA-diskussionen i Oskarshamn. Den var jättehet. Man stängde IVA och öppnade ITVA istället. Och utfallet har varit jättebra. Jag känner personligen några läkare – och jag har frågat dem hur det är nu. ”Det är mycket bättre än vad jag någonsin hade kunnat tänka mig”, svarade de.

– Vid förändringar ska vi alltid vara motståndare. Sådana är vi oftast, vi människor. Det ska vara som det alltid har varit. Men omställningen till ITVA fungerade bra. Och vi kan inte ha allting på alla ställen. Däremot ser jag ett bekymmer i att man har dragit ned antalet vårdplatser. Där hänvisar man till att man inte får tag i sjuksköterskor. Det är jätteviktigt att vi fortsätter med att utbilda sjuksköterskor – för människorna försvinner ju inte. De finns fortfarande kvar – men de hamnar någon annanstans. Sedan tycker jag att den som är på sjukhus ska vara i behov av den vården som finns där. Men man behöver öppna de här platserna igen.

Hur viktigt är det att Oskarshamns sjukhus fortsätter att vara ett akutsjukhus?

– Vi måste ha ett sjukhus som kan tillgodose invånarnas behov. Och jag tänker även på industrierna som vi har här. Då måste sjukhuset kunna hantera de snabba händelserna. Sedan tror jag inte att vi ska ha ett sjukhus som ska göra det mest komplicerade. På grund av vår litenhet kan vi inte ha alla kompetenser här. De finns en timme bort, i Kalmar.

Du är inte orolig för att sjukhuset kommer att läggas ned på sikt?

– Nej. Men det är viktigt att vi fortsätter att jobba med vår tillväxtstrategi och ökar i invånarantal i kommunen.

Du tänker exempelvis på 30/30-målet (30 000 invånare år 2030)?

– Ja, precis. Det är jätteviktigt att vi fortsätter att öka.

Är det möjligt då? Det är tio år kvar till det målet?

–  Det får gärna vara uppfyllt 2029. Vi ska fortsätta att öka. Det handlar inte bara om att ha ett sjukhus – det handlar om allt annat också. Det är kommersiell service och så vidare.

– Sedan kan man bli fler på flera olika sätt – exempelvis genom kommunsammanslagningar. Man vet aldrig hur det blir.

Den gamla tanken om att slå ihop kommunerna Oskarshamn, Mönsterås och Högsby kanske dammas av framöver?

– Ja, men jag vill inte gå in på det.

Då måste du kanske komma överens med din bror (S-profilen Jonas Erlandsson i Högsby kommun) först?

– Ja, precis.

– På sikt tror jag att landets kommuner måste bli färre.

Hur ser du på stationshussatsningen i Oskarshamn? Att det blev som det blev?

– Jag var inte med så mycket i de diskussionerna. Jag måste ändå säga att det är glädjande att vi nu har fått en verksamhet i stationshuset. Det är ett hus som betyder mycket för oskarshamnarna. Det är viktigt att det bevaras och att det är fräscht och tillgängligt. Och jag tycker att trafiklösningarna fungerar.

Men tågen har slutat att gå igen. Siktar ni på att få igång den trafiken igen?

– Tågen är en regional fråga. Vi hade tåg igen under en period, men resandeunderlaget var väldigt, väldigt dåligt. Men vi ska ha bra kommunikationer med bussar, som går på ett miljövänligt sätt med biogas och liknande.

– Vi behöver också titta på hur vi kan koppla ihop oss på ett bättre sätt med stambanan. Även flygplatsen i Kalmar kanske öppnar upp, så att man på ett smidigt sätt kan åka kollektivt.

Det är en del som klagar på både dålig sikt och jobbiga gupp i staden? Hur ser du på det?

– Ja, men håller man rekommenderad hastighet, så är varken guppen eller sikten något problem. Det är trångt under väldigt få minuter under dygnets timmar. Jag tycker ändå att vi har fått till en stadsomvandling som har utvecklat staden och handeln i staden.

Jag läste socialnämndshandlingarna och såg att socialbidragskostnaderna har ökat i kommunen. Hur ser du på det?

– Det är inte bra. Där behöver vi göra något. Jag såg att bidragen har ökat bland unga. Vi behöver titta på åtgärder, för att de här människorna inte ska hamna i ett bidragsberoende. Vi måste få ut dem i åtgärder istället. Vi tittar på det. Sedan är det ju så att konjunkturen går ner nu – och vi har lägre socialbidragskostnader än vad riket och Kalmar län har.

– Men det är viktigt att vi agerar nu, så att de här människorna kommer ut i sysselsättning, säger Andreas Erlandsson, som kan konstatera att det var totalt 386 hushåll i kommunen som fick ekonomiskt bistånd vid något tillfälle under 2019. I genomsnitt får 194 hushåll socialbidrag varje månad – det är en ökning med cirka 13 procent (ytterligare 44 hushåll jämfört med 2018). Antalet ungdomar har ökat från 61 hushåll 2018 till 95 hushåll 2019. Sammanlagt var det 151 barnfamiljer som fick ekonomiskt bistånd vid något tillfälle förra året. Det är en ökning med 15 procent jämfört med året innan.

Bruttoutbetalningarna av socialbidrag uppgick till cirka 18,3 miljoner kronor 2019. Det är en ökning med 2,3 bruttomiljoner. Från den 1 januari 2019 erhåller även ungdomar som tillhör kommunens flyktingmottagande för ensamkommande, EKB, ekonomiskt bistånd.

Så kallade långvariga socialbidragstagare minskade marginellt förra året, till cirka 28 procent. Medelbiståndet, genomsnittet på vad ett hushåll erhåller i bistånd varje månad, sjönk något under 2019 – till 7 340 kronor per månad. Kostnaden för socialbidrag per invånare uppgick preliminärt till 650 kronor 2019.

Den primära orsaken till hushållens behov av ekonomiskt bistånd är arbetslöshet (i cirka 55 procent av fallen). Man kan även få ekonomiskt bistånd av sociala skäl och på grund av språksvårigheter.

I socialnämndshandlingarna står det även att kommunen behöver fler äldreboenden på sikt. Det stämmer, eller?

– Ja, vi kommer att behöva fler. Tittar vi på befolkningspyramiden, så ser vi att 40-talisterna kommer. Man ser framför allt ett ökat behov av äldreboenden kring 2026. 

Nya boenden kommer enbart att byggas i staden, eller?

– Nej, socialnämnden har tagit ett beslut om att man ska titta på platser runtom i kommunen.

Skulle inte Hultgården/Charlottagården i Misterhult kunna få vara kvar då – med tanke på att behovet av äldreboenden ökar framöver? Eller man skulle kanske till och med kunna utöka antalet platser i Misterhult?

– Jo, visst kan man göra det – men ska du få flytta dit du vill när du blir gammal, eller ska jag bestämma var människor ska bo? De allra flesta vill bo där de har bott tidigare. Ska man få bo där då – eller ska man få bo där några fullmäktigeledamöter tycker att ”här ska vi ha ett boende”.

Då är Figeholm lämpligare än Misterhult, eller?

– Ja, där finns det befolkningsunderlag för ett boende. Jag vet inte om det finns någon mer kommun som har så många boenden på olika platser. Det finns ett system som jämför kostnader per brukare – och jag har inte sett någon annan kommun som liknar Oskarshamns kommun.

– Vi har boenden med sex platser och åtta platser. Ett litet boende har minst 50 platser på nationell nivå. Vi har boenden i Figeholm, Kristdala, Bockara, Påskallavik, Döderhult, Kristineberg och i centrala Oskarshamn.

– Jag återkommer till valfriheten. Jag tycker att jag ska ha rätt att välja var jag ska bo när jag blir gammal. Vi ska kunna tillgodose de önskemål som finns. Hade vi haft ett stort söktryck till Misterhult, så hade jag aldrig gått fram med stängningsförslaget.

Och kommunen behöver fler förskolor?

– Ja.

Hur jobbar ni med det?

– Vi har exempelvis en detaljplan ute vid Fredriksbergs herrgård, där vi skulle kunna bygga. Den är ute på granskning nu.

– Vi tittar även på ett område i Kristineberg. Och vi tittar även på platser i den norra delen av staden. Vi jobbar för fullt med det.

Hur stort är behovet?

– Vi behöver nog tio avdelningar inom en snar framtid.

Från oppositionshåll har det sagts att ni från majoriteten inte går upp och debatterar så mycket i fullmäktige. Hur ser du på det?

– Jag delar inte den uppfattningen. Jag tror att det refereras till debatten om Hultgården. När vi hade hållit på i två-tre timmar – och samma argument kom tillbaka för tredje gången utan att man ville lyssna, så sa vi till slut att ”det här leder ingenstans”. Vi tuggade om samma saker.

Det här med Jojjes gatukök blev en riktig långkörare. Hur ser du på det?

– Nu är det avgjort – och vi fick rätt i alla instanser. Men vi landade i en förlikning.

– I grunden känner jag att ett avtal är ett avtal. Det finns en anledning till att man skriver ett avtal. Ska man helt plötsligt strunta i att följa avtal? Vilka signaler skulle det sända ut?

Hur vill du summera din första tid (drygt två år) som kommunstyrelsens ordförande i Oskarshamns kommun?

– Det är ett av de roligaste jobben, eller uppdragen, som man kan ha. Det är inget vanligt jobb. Det växlar ständigt i frågor. Det är fantastiskt roligt att få vara en del av samhällsutvecklingen. Jag har aldrig jobbat så mycket som jag gör nu.

Du är aldrig ledig?

– Nej, det är jag inte. Däremot är jag mötesfri emellanåt. Men i tanken jobbar jag alltid.

Måste du alltid vara nåbar?

– Jag är nåbar för det mesta. Någon av oss måste vara tillgänglig konstant.

Har du inte några dagar som är helt lediga?

– Normalt sett, så har jag inte det. Det blir bara några veckor under sommaren. Sedan kan man ju vara bortrest – men som firmatecknare för kommunen måste man alltid finnas tillgänglig.

Är kommunalrådsuppdraget som du trodde att det skulle vara?

– Jag levde i den här världen – nära Peter (Wretlund) – under åtta år innan jag blev kommunalråd, så jag visste vad jag gav mig in på.

– Sedan har ju det politiska klimatet blivit hårdare och hårdare med tiden. Hot och sådant har kommit till på senare tid – även i en liten kommun som Oskarshamn. Det är obehagligt, måste jag säga.

– I samband med uppståndelsen kring körkortsprojektet, så ringde folk från hela Sverige och sa mindre väl valda ord. Jag fick inga dödshot – men man önskade att sådana som jag inte borde få finnas.

Hur tänker du när folk uttrycker sig på det sättet?

– När sådant här dyker upp, så har vi en ständig dialog med kommunens säkerhetschef, där vi pratar om hur vi ska hantera det. Vi har, exempelvis, varit noga med att diarieföra alla mejl och sådant som har kommit in.

– Som person blir jag ledsen. Det påverkar mig under ett par dagar – men sedan bestämmer jag mig för att sluta älta det. Jag skulle gå under annars. Man måste kunna lägga det bakom sig och ta nya steg framåt. Det är så vi bygger ett samhälle tillsammans.

TEXT & FOTO

Peter A Rosén

redaktionen@oskarshamnsnytt.se

072-277 89 77

”Mina föräldrar var inte politiskt aktiva. Det var min bror (Jonas Erlandsson) som gick med i Emådalens SSU – och sedan gick även jag med lite senare. Vi kommer från en arbetarfamilj. Min pappa har jobbat på Scania i alla år – och min mamma har arbetat på Försäkringskassan. Vi diskuterade ofta samhällsfrågor hemma. För mig är jämlikhetsfrågorna väldigt viktiga. Jag känner mig hemma i socialdemokratins värderingar – men jag känner mig inte riktigt hemma i politiken som regeringen bedriver just nu. Det är inte alla socialdemokrater som gör det. Jag tillhör vänsterfalangen inom vårt parti”, berättar Oskarshamns kommunalråd Andreas Erlandsson (S).

Personligt / Andreas Erlandsson

Ålder: 43 år.

Familj: Sambo och tre barn.

Bor i: Rödsle, Oskarshamn.

Uppvuxen i: Högsby.

Yrke: Tjänstledig produktionsledare på Scania (började jobba på Scania i Oskarshamn som 18-åring). Har jobbat heltid med politiken sedan 2010. Andreas Erlandsson har varit kommunstyrelsens ordförande i Oskarshamn i två år.

Utbildning: Utbildad anläggare. Gick en bygglinje i Örebro.

Tyngsta politiska uppdrag genom åren: Socialnämndsordförande i Oskarshamns kommun under många år. Andreas Erlandsson har även varit socialnämndsordförande i Högsby kommun.

Målsättning under tiden som kommunalråd i Oskarshamns kommun: ”Bygga Oskarshamn starkare. Vi måste bli fler. Vi ska fortsätta att vara en jobbmotor i länet. Vi ska kompetensförsörja vårt näringsliv. Vi ska utveckla Oskarshamns kommun. Det brinner jag för.”