SÖNDAGSKRÖNIKAN
Häromdagen satt jag i bilen på väg till jobbet och lyssnade lite förstrött till det som sades.
Då fick jag plötsligt höra något som fick mig att lystra till och lyssna med stort intresse och växande förundran.
”Lite märkligt”
Jag fick via radion ett namn på fenomenet jag iakttagit i kvarteret där vi bor.
Jag hade under några veckors tid sett hur allt fler adventsstjärnor och ljusstakar dök upp i såväl villafönster som lägenhetsdito.
”Lite märkligt tyckte jag då vi fortfarande var i början av november”
CAROLINE ANDERSSON
Lite märkligt tyckte jag då vi fortfarande var i början av november.
Fenomenet kallas ”novent” och firas av dem som inte orkar invänta första advent.
De som drabbas av deppighet då novembermörkret lägger sig likt en fuktig filt över själen och det regnar både vardag och helg.
Själv hittade jag först idag advetsbelysningen till köksfönstret.
Och inte på ett självklart ställe som en kartong i förrådet.
Inte heller i hallgarderoben där jag fann de få tomtar jag brukar pynta med.
Hela dagen hade jag gått runt och funderat på var jag, en i vanliga fall välorganiserad person, hade gjort av julängeln i plåt som skulle skänka ljus i mörkret.
Nog för att jag inte är mycket för traditionellt julfirande, men ett och annat väl utvalt föremål brukar smycka vårt hem runt advent.
Och till slut gav mitt slit utdelning och jag fann det jag sökte.
Inkilad i garderoben
Inkilad i sovrumsgarderoben, bland mina blommiga sommarkjolar!
Kanske det i själva verket var hustomten som lagt den där?
Jag tror inte längre på jultomten, men förargar du hustomten kan det bli väldigt rörigt.
Och det skulle ju vara en rimlig förklaring till såväl felplacerat julpynt som oredan i köksskåpen.
För det kan väl aldrig vara min egen förvirring som lett till detta resultat?
Självklart inte!
Nu ska jag leta fram den spelande kyrkan som jag ställde…?
Hur som helst, ha en fortsatt trevlig första advent och håll avståndet, håll händerna rena och håll kontakten.
TEXT
CAROLINE ANDERSSON
