Tisdagskrönikan: Vad vore idrotten utan domare?

Tisdagskrönikan: Vad vore idrotten utan domare?

2020-03-03 Av av Conny Blomander

TISDAGSKRÖNIKAN

Vad vore idrotten utan domare? Vilken kategori domare får egentligen mest negativ kritik? Är det hockeydomare, fotbollsdomare eller speedwaydomare? Inom den lokala fotbollen runt om i landet har många distriktsdomare tröttnat på allt gnäll och tjat och slutat. Frågan är bara varför fotbollsdomare inte är lika stenhårda och konsekventa som hockeydomare?

Hockeydomare, både huvuddomare och linjemän, får mängder av negativ kritik.

Men inte av spelarna utan av publik och supporters.

Skulle en hockeyspelare uppträda som spelare i serie A i den italienska fotbollsligan, eller för den delen i La Liga i Spanien, skulle de åka på avstängning för tid och evighet.

Jag beundrar många gånger hockeyspelare, att de kan vara så disciplinerade och hålla igen munnen.

Förra veckan sände Cmore ett intressant reportage om en ny hockeydomare, Daniel Wessner. Wessner var under många år en ikon i Karlskoga/Bofors. Han var en jättebra hockeyspelare men också en av de spelare i Sverige som gnällde och klagade mest på domarna. Det kostade också en hel del minuter i utvisningsbåset.

Wessner slutade spela efter förra säsongen och dömer numera i allsvenskan.

”Svårare än jag kunde föreställa mig”

– Som spelare hade jag bara ett i huvudet. Att vinna. Jag har en jäkla vinnarskalle och tålde inte felaktiga, som jag tyckte, domslut.

– Som spelare hade man inte en aning om hur svårt det är att vara domare. Hur jäkla fokuserad man måste vara då det går så fort där ute på isen. Det är betydligt tuffare och svårare att döma än jag kunde föreställa mig när jag spelade, säger Daniel Wessner.

En domare som gör ett misstag, missar en icing eller en offside. Eller en tripping eller slashing blir av publik och supporters totalt utbuad. Publiken och supportrarna får se reprisen på jumbotronen, vilket inte domarna kan använda sig av för att ändra ett domslut.

Domarna har videodomarna till hjälp, men då handlar det om ifall pucken är över mållinjen eller inte. Eller om motståndarna har en spelare i målområdet vid mål.

Det imponerande är att spelarna lyckas hålla igen munnen. Hockeydomare tar inga dumma ord eller protester utan det blir utvisning direkt.

Här har fotbollen massor att lära. Jag förmodar att de flesta av er har sett fotbollsmatcher från de bästa ligorna från olika länder. Cupfinaler, EM och VM.

Ni har sett spelare som slänger sig som de fått ett slagskott rakt på knäskålen eller i huvudet.

Hur spelare rusar till och klagar när domaren blåser frispark – för att inte tala om straff.

”Får inte ens gult kort”

Hade det varit hockey hade halva lagen varit utvisat efter två frisparkar. De får inte ens gult kort.

Så länge fotbollsdomarna fortsätter att uppträda så timitt så kommer också spelarna fortsätta att gnälla, slänga sig (diving) och överdriva för att få fördelar.

Som åskådare blir jag lika arg och besviken varje gång jag ser något dylikt i en fotbollsmatch.

Att fuska till sig en seger kan inte vara någon seger att jubla speciellt mycket åt, men inom fotbollen är det så vedertaget. Vem minns inte när Maradona slog in bollen när han försökte nicka in bollen i Mexico-VM 1986. Guds-hands-målet.

Maradona visste att han fuskat, och han erkände det direkt efter matchen för en engelsk motståndare.

Hur Maradona kunde jubla, hoppa och vara så otroligt glad över det godkända målet är för mig obegripligt. Det är så otroligt simpelt, oärligt och respektlöst.

Sedan har vi då speedwaydomarna. Att det klagas på domarna i den sporten beror mest på en korkad regel. Jag menar då vid starten då domarna ofta dömer omstart – trots att ingen förare varit mot tejpen. Är en speedwayåkare reaktionssnabb så blir han bestraffad.

Den vållande får en varning men får vara med i omstarten och vågar då inte utnyttja sin styrka, att vara reaktionssnabb. Är han för snabb en gång till blir det en ny varning och uteslutning.

En annan situation som speedwaydomarna är för släpphänta med, är om någon förare kör på en motståndarens bakhjul. Motståndaren vinglar till men kör inte omkull på grund av sin skicklighet och fina balans. Men hade motståndaren kört omkull hade den påkörande föraren blivit utesluten.

Det är många lagledare som ilsket ringt upp till domaren och högljutt frågat om förarna måste köra omkull och slå sig blåa för att motståndaren ska bli utesluten.

”Världens bäste, Christer Gardell”

Det finns dock några domare som vågar utesluta förare trots att det inte blir några omkullkörningar, en av dem Sveriges och kanske världens bäste speedwaydomare, Christer Gardell.

En speedwaytävling som flyter, utan onödiga omstarter och vidriga påkörningar, är en fröjd att se.

Visst, speedway är en mycket tuff sport där förarna ligger millimeter från varandra på raksträckorna i mellan 110 och 120 km/h. Och gå in kurvorna som siamesiska tvillingar kräver balans och respekt för sin motståndare.

Sådana fajter är vackra att se och som publiken vill se.

Sedan finns det fuskare även i speedway. Förare som väljer att köra omkull i en närkamp som de märker att de inte kan vinna och hoppas på att domaren väljer att utesluta motståndaren.

Det är inte helt sällan det uppstår handgemäng i depån efter sådana heat.

Minns ni 2015, när Piraternas Greg Hancock blev utträngd i Motala av Dackarnas Nicki Pedersen. Greg körde omkull, sprang tillbaka, när domaren stoppat heatet, och hoppade på Nicki och delade ut ett par höger- och vänsterkrokar. Men det är att slösa på kraft på någon som har en motorcykelhjälm på sig.

Det är många förare, genom åren, som velat ge Nicki Pedersen en högerkrok på grund av hans fulla och farliga körstil.

I sammanhanget måste jag nämna domarkommittén i första SM-deltävlingen som kördes i Vännäs.

På fredagens kördes en så kallad publiksträcka två gånger, en till vissa delar uppbyggd sträcka.

Mattis Olsson, Gullabo RC, och som kör i den högsta fyrhjulsdrivna klassen R5 – eller WRC2. Mattis körde in som trea totalt på första vändan.

På andra vändan var det mycket strul på bilarna som startade före honom. Bland annat en järnvägsövergång där flera genade för mycket och fastnade i spåren. En bil så illa så han slet av ena däcket och blockerade vägen.

”Det skulle inte fungera”

När Mattis var ute på sträckan blev han både nedvinkad och stoppad av en övertrippad publik, trots att bilen som stod ivägen redan var undanröjd. Mattis blev ivägvinkad men tappade 30 sekunder och rasade från tredje till sjätteplatsen, totalt och i klassen.

Mattis och hans team lämnade givetvis in en protest för att få tiden reviderad ner mot den tid han hade på förstasträckan. Protesten avslogs med förklaringen att det måste vara sabotage på vägen för att tiden ska revideras.

Då kan man ställa sig frågan om det inte är sabotage när publik står ute i vägen, vinkar ner och till och med stoppar en förare – utan anledning? Anledningen var redan undanröjd.

En sak är dock klar. Vad vore idrotten utan domare?

Det skulle inte fungera.

TEXT

Conny Blomander

conny@oskarshamns-nytt.se

Dela gärna artikeln: