KRÖNIKA
Det närmar sig!
Frågan är om det är slutet eller början på slutet som hägrar vid den här tiden nästa vecka.
Många med mig har konstaterat, och ventilerat, att valrörelsen understundom antagit absurda proportioner.
Alla inblandade parter vet att det står och väger mellan blocken.
I något fall handlar det till och med om fortsatt existens på den politiska arenan.
”För egen del skulle jag inte känna obehag om partiskaran tunnades ut något, utan att för den skull känna skadeglädje”
WOLTER STACKELBERG, KRÖNIKÖR
För egen del skulle jag inte känna obehag om partiskaran tunnades ut något, utan att för den skull känna skadeglädje.
Det handlar snarare om att dumheter då och då måste rensas ut i en demokrati för att den skall fungera.
Skall man tro på opinionsinstituten – vilket man antagligen inte skall göra – svänger partisympatierna likt vågor på havet eller norrskenet på himmelen.
Det nya i denna valrörelse har varit att man pratar mer om andra partiers förslag och dolda avsikter än hur man själv skulle förvalta en eventuell valvinst.
Kan inte förstå
Det har gått så långt att utspelen mer är att likna vid att skrämma små barn för vargen, mylingarna eller häxan.
Finns det verkligen evidens på att det fungerar?
Hur mycket jag än försöker förstå upplägget kan jag inte förstå.
Hur tänker t.ex. Hultqvist och Ygeman när man kallar till pressträff (som förr kallades presskonferens) för att förkunna att ett annat parti utgör en säkerhetsrisk?
Hur tänker Ygeman som själv fått sparken ur tidigare regering för att han själv utgjort en säkerhetsrisk då det läckt ut känslig information om fordon och personer till främmande makt, många med viktiga poster i samhällsapparaten.
”Har han ingen spegel han kan titta sig i innan han går till jobbet?”
Har han ingen spegel han kan titta sig i innan han går till jobbet?
Han borde fråga vad bra han skall göra för Svea rike denna dag.
I rädsla att bli frånsprungen leker alla partier kameleontleken innebärande att man anpassar sig till andra partiers förslag och framställer det som sina egna.
Kärnkraft är ett bra exempel där ett ledande parti helt utan att skämmas lovordar det som en framtida energikälla trots att man för inte så länge sedan dömt ut det totalt.
Nato är ett annat exempel.
Nej aldrig Natomedlemskap, sades det för inte så länge sedan.
Fredens riddare
Nu är ”alla” överens om att Nato är fredens riddare för väst i allmänhet och oss i synnerhet.
Att den kappvändningen ställde till problem när Turkiet hotade med veto om inte Sverige bidrog med leverans av deras fiende nr 1, kurderna, visar mest på grunda och populistiska tankar bakom beslutet.
Nästan dagligen har vi kunnat läsa om företeelser där man bytt fot så som t.ex vargen, våldet, skogsbruket, vindkraften, ersättning för höga el-, mat- och bränslepriser.
Inte sällan begravs frågorna i en utredning som – av en händelse – inte skall vara klar förrän flera år efter valet.
”Det känns varmt och skönt en kort stund för att sedan övergå i elände”
Så begraver man frågor i svensk demokrati.
Som du säkert förstår tror jag inte på det där.
Det är som ”pinka-i-byxan-metaforen”.
Det känns varmt och skönt en kort stund för att sedan övergå i elände.
Frågan är vem som kommer ur valet med hedern i behåll och i vilken utsträckning vi glömmer.
Många brutna löften
Det kommer sannolikt att bli en stökig regeringsbildningstid och mer än inget huvud kommer att rulla, inte bokstavligt men bildlikt.
Under tiden får vi ta vara på några fantastiska septemberdagar som är i stundande.
Då kan vi rusta oss för söndagens nagelbitare med påföljande mandatperiod kantad med många brutna löften.
Och ja, jag har röstat.
Och, nej, jag kommer inte att ändra mig.
Glöm aldrig att vi klarar oss vad som än händer och att vi har en betydligt längre halveringstid än den genomsnittlige kandidaten på valsedlarna. Det kommer fler tillfällen hur ödesmättat detta val än framställs. I dag är det Stora ”dushennes”- dagen – så ut och rör på dig!
