Chocken: ”Det är inte sant! Redan!”

Chocken: ”Det är inte sant! Redan!”

2021-10-23 Av av Thomas Wennerklint

LÖRDAGSKRÖNIKAN

Mörker, trötthet och tallkottkörteln…

Har ni känt av den också?

Den där stora tröttheten?

För min del smög den sig på ungefär samtidigt som sensommaren först sakta, men sedan ganska plötsligt, övergick i höst.

Höst och mörker.

”Jag har verkligen ingenting emot vare sig höst eller mörker i sig”

THOMAS WENNERKLINT, KRÖNIKÖR

Jag har verkligen ingenting emot vare sig höst eller mörker i sig.

Hösten är en härlig tid, speciellt när det är vindstilla, klara, kyliga och så där lite krispiga dagar med blå himmel och lågt stående sol.

Luften är så härlig. Inte så kvalmig och full av insekter som den kan vara om sommaren.

Det är också gott att komma in efter en skön höstpromenad när mörkret börjar falla.

Tända ”lite candles och fixa lite cosy” som det hette i en gammal reklam.

”Mysigt”

Det är mysigt och när mörkret kommer allt tidigare om kvällarna är det som om hela samhället går ner en aning i varv.

Det är okej att vara inne och ta det lugnt, man behöver inte ta sig för alla de självpåtagna ”måsten” som skapar en viss stress hos många under sommaren och semestern.

”Det börjar bli höst, det blir alltmer gott att vara inne” sjöng Björn Afzelius.

Det stämmer – även om jag fortfarande är ute väldigt mycket.

Men en sak har hösten och mörkret fört med sig.

Den där stora tröttheten som jag nämnde i inledningen.

”Du milde vad svårt det är att komma ur sängen på morgonen”

Det handlar inte om att jag är trött och nedstämd.

Nej, det är mer åt det sömniga hållet.

För du milde vad svårt det är att komma ur sängen på morgonen.

Framför allt den veckan jag inte har sonen hemma.

När mobilen ringer kvart över sex är första tanken:

”Det är inte sant! Redan!”.

”Trycker på snooze”

Därefter trycker jag på ”snooze” och vänder mig om… Nio minuter senare upprepas samma enerverande signal och då brukar jag så smått masa mig ur sängen.

Så var inte fallet i torsdags morse…

Då lyckades jag trycka på ”snooze” tre gånger, knappt medvetet.

Fjärde gången kom jag upp och eftersom jag hatar att komma sent så gör jag inte det.

Men oj, vad det hade varit skönt att få ligga kvar.

”Även min pendlarkompis Dennis är seg på morgonen. Det är ovanligt”

Även min pendlarkompis Dennis är seg på morgonen. Det är ovanligt.

Normalt sett så är det han som står för det mesta av pratandet på väg till Mönsterås, medan jag muttrar enstaviga svar.

Det kan vara lite enerverande med pigga människor när man själv är trögstartad på morgonen, men när vi väl landat in på jobbet och jag fått i mig den första koppen kaffe börjar det ordna till sig.

Fast nu har sömnigheten gjort sig påmind hela dagarna – även hos Dennis.

Det är ju inte så att vi ligger och sussar under lektionerna och inte sköter vårt jobb, men det är inga alerta killar som rullar mot Oskarshamn när arbetsdagen är slut.

”Kan det vara åldern…?”

I torsdags kväll var det en extra lång dag i Mönsterås.

Jag är kassör i Mönsterås handbollsklubb och vi hade styrelsemöte. När jag körde hem vid åttasnåret var det egentligen första gången jag reflekterade över att det var jobbigt att köra i mörker.

Kan det vara åldern…?

Vi går över till vintertid

Nåja, om en dryg vecka går vi över till vintertid och då ska vi ställa tillbaka klockan (trädgårdsmöblerna ska ställas tillbaka i förrådet).

Då blir det bättre. Eller?

Nja, det blir tillfälligt ljusare på morgonen men det blir ju mörkt oerhört tidigt.

Den jobbigaste perioden är den när det är mörkt när man åker till jobbet och mörkt när man går ut till bilen för att åka hem.

Då får man försöka smita ut under lunchen eller på någon håltimme för att få lite ljusstimulans till tallkottkörteln.

Tallkottkörteln producerar hormonet melatonin som reglerar kroppens dygnsrytm.

”Under den evolutionära utvecklingen har tallkottkörteln spelat en viktig roll som ett primitivt öga”

Den är konformad och liknar en tallkotte, därav namnet. Storleken är jämförelsevis som en halv ärta.

Under den evolutionära utvecklingen har tallkottkörteln spelat en viktig roll som ett primitivt öga.

Ursprungligen var den belägen utanpå kroppen och hade då en funktion för ljus-mörkerseende.

Vartefter har den flyttat med in i hjärnan och styr hormonregleringen för sömn. 

Den reagerar alltså på ljus och producerar sömnhormonet melatonin som är avgörande för vår dygnsrytm och som samverkar med ett annat hormon, serotonin – stämningshöjaren.

När melatonin frisätts vid tilltagande mörker blir vi sömniga.

Melatoninnivån är som högst mitt i natten.

Det blir ljusare…

När ljuset återvänder på morgonen minskar melatoninet och vi vaknar.

Tallkottkörteln kan alltså registrera ljus och mörker samt konturer.

Den innehåller också både stavar och tappar precis som ögat.

Intressant fakta är att man kan ge tillskott av melatonin för att motverka jetlag, sömnsvårigheter och ibland faktiskt även tinnitus.

Där tar biologilektionen slut, men det är alltid intressant att reflektera över hur kroppen fungerar och hur många faktorer och reaktioner som ständigt påverkar och reglerar hur vi känner oss och hur vi mår.

Det blir ljusare, men vi får vänta till min namnsdag, Thomasdagen (mörkaste dagen på året), den tjugoförsta december innan det vänder och dagarna börjar bli längre igen.

Ha nu en trevlig helg och ta er ut i det förhoppningsvis fina vädret och stimulera tallkottkörteln lite.

//Thomas

Foto: Freepik

Dela gärna artikeln: