OSKARSHAMN

– Jag hade inte levt i dag om inte Nymålen hade funnits – det kan jag ärligt säga, med handen på hjärtat. De har hjälpt mig med att bli sjukpensionär och skaffa en god man. Och jag fick ordning på min ekonomi tack vare Nymålen, säger 44-åriga Christina Banérson till ON.

Tog farväl

Undertecknad pratar med henne via telefon på söndagen.

Det är med sorg i rösten som hon berättar att de stora grisarna och två hästar nu har lämnat Nymålen, utanför Oskarshamn.

”Jag var där i torsdags och tog farväl av hästen Alma. Många var ledsna”

Christina Banérson

– Jag var där i torsdags och tog farväl av hästen Alma, som flyttade på fredagen. Många var ledsna. Hon flyttade till någon gård i Västervikstrakten, där hon ska jobba som terapihäst, säger Christina Banérson, som skickar över ett par bilder på sig själv och Alma:

”Vad ska de göra i stället?”

– Tog bilderna när jag slutade på Nymålen förra året. I dag har de bara två hästar kvar på gården – plus två minigrisar, några getter, några får, några katter och höns, ankor, gäss och småfåglar. Det är djuren, och arbetet som utförs på gården, som är de stora rehabiliterarna på Nymålen, inte personalen. Jag blir så ledsen när jag tänker på att Nymålen kanske inte får finnas kvar. Kommunen har uppenbarligen råd att bygga en dyr evenemangs- och hockeyarena – men att ge pengar till Nymålen, nej, det kan man tydligen inte göra – trots att regionen och kommunen delar på kostnaden. Ta inte bort djuren på Nymålen, säger jag. Djuren är de stora behandlarna, som sagt var. Och handledarna är riktningsguider för oss, de ser till att det är säkert och tryggt för deltagarna. När djuren inte räcker till, så finns personalen där. Har aldrig hört någon säga något negativt om verksamheten på Nymålen.

– Tar de bort djuren och hela verksamheten på Nymålen, så tror jag att självmordsrisken ökar markant bland dem som är där ute. Vad ska de göra i stället? Det hjälper inte att ha en psykologtid en gång i veckan. Du kanske har den på måndagen – och på torsdagseftermiddagen får du självmordstankar. Då är det psykakuten i Västervik eller i Kalmar som gäller, säger de. Och där är det svårt att komma in emellanåt. Vad händer om politikerna faktiskt tar ett beslut om att Nymålen-stödet får vara kvar? Ska de köpa in nya djur då? Vad kostar det? Vem ska betala? Politikerna måste förstå hur bra den här platsen är, säger Christina Banérson, som berättar att hon har brottats med psykiska men sedan barndomen.

Hon har bland annat diagnostiserats med ADHD, bipolär sjukdom och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).

”2010 genomförde jag ett aktivt självmordsförsök – jag låg i koma i fyra dygn”

– Jag hade det svårt i arbetslivet, men jag kämpade mig igenom livet och skaffade barn och allt. Jag fick dock förlossningspsykoser båda gångerna och livet började gå utför. 2010 genomförde jag ett aktivt självmordsförsök – jag låg i koma i fyra dygn.

Sedan påbörjade Christina Banérson en fantastisk resa, där verksamheten på Nymålen alltså var helt avgörande för överlevnaden.

– Jag har varit där i omgångar under fem–sex år, totalt. Blev utflyttad dit efter att ha varit kallskänka inom kommunverksamheten Masten, som inte finns längre. På Nymålen hjälpte de mig med att få ordning på livet. Jag förstod dock i ett tidigt skede att jag kanske inte kommer att kunna jobba igen.

Var du på Nymålen via Region Kalmar län eller kommunen?

– Först var jag sjukskriven – och sedan blev jag överflyttad via kommunen. Så jag var både patient och deltagare, kan man säga. På slutet var jag deltagare, via kommunen, eftersom jag då hade blivit sjukpensionär. Jag har varit sjukskriven sedan 2010 och 2012 ansökte jag om att få bli sjukpensionär, men då fick jag inte igenom det. Jag blev sjukpensionär 2022, med hjälp av Nymålen. De kämpade hårt för att få igenom det. De såg att jag arbetade i 110 knyck vissa dagar – allt flöt på och jag fick allt gjort – men sedan efter någon månad, eller en vecka, så kanske jag inte ens dök upp. Utan jag låg kanske hemma med migrän.

Beskriv en dag på Nymålen…

– Vi åt frukost tillsammans när vi kom dit på morgonen – och, i lugn och ro, gick vi igenom arbetsfördelningen när det gällde djuren. Sedan tog vi en morgonpromenad. Men om jag exempelvis inte hade sovit på 24 timmar, för att det var stressigt och jobbigt för mig själv, så kunde de säga att jag inte behövde göra något den dagen. ”Gå upp på höskullen och vila en stund, med en ljudbok eller något, så väcker vi dig sedan”, kunde de säga. De såg varje individ. Att få jobba med djuren, framför allt med de stora djuren, betydde väldigt mycket för mig. Jag jobbade mycket med hästarna – och tömkörde i skogen. Där jobbade jag av mig ångesten. Det är så lugnande att känna hästens rörelser och bara gunga fram och höra fågelkvittret Jag pratade ofta med hästen och grät i manen – det bästa med det är att hästen aldrig skvallrar. Hästen är så förlåtande om man är ledsen. Jag tycker att det är för jävligt att de är tvungna att sälja av djuren. Hela miljön är som ett enda stort mindfulness, kan man säga. Det började med några timmar per vecka för min del – sedan blev det fem timmar per dag. Det gjorde mig gott. Det gav så mycket mer än att bara gå till en psykolog. Men det är så synd att de drivande människorna har fått sluta på Nymålen. Det är väldigt viktigt för samhället att den här verksamheten finns.

”Kraschade fullständigt”

– 2015 låg jag inlagd 19 veckor på psyk – för då kraschade mitt liv fullständigt. Och vad kostar det för region och kommun? Det var för en person. Vad ska de göra med alla som är på Nymålen nu? Jag har slutat i och med att jag flyttade till Hultsfreds kommun – och jag känner mig färdigrehabiliterad. Mitt liv fungerar i dag – jag kan ta hand om mina barn och jag betalar mina räkningar. Jag har sambo och jag mår så jäkla bra. Jag har tagit bort nästan 90 procent av min medicinering, tack vare åren på Nymålen. Jag har kontakt med min psykolog en gång i kvartalet och med min läkare en gång per år. Tidigare träffade jag psykologen två–tre gånger i veckan och läkaren varje halvår. Så mycket har Nymålen betytt för mig.

”Skakade och fick andnöd”

– När jag började på Nymålen kunde jag inte ens gå och handla. Jag skakade och fick andnöd på grund av tokångest. När jag kom fram till kassan och skulle betala, så kom jag inte ihåg kortkoden som jag har haft i tio år. Men i dag kan jag storhandla och gå på marknader – och jag glömmer inte min kod. Djuren och personalen på Nymålen har hjälpt mig – tillsammans med psykiatrin och medicinerna. 2019 hade jag 17 eller 18 olika mediciner, som jag tog fyra gånger om dagen. Sömnmedicinen som jag har gått på i så många år, den använder jag numera bara en till två gånger per månad. Bensodiazepiner och allt sådant är borta – det finns inget sådant kvar.

– Jag vill öppna ögonen på politikerna och berätta att jag har varit på Nymålen och att jag känner mig färdigrehabiliterad. Naturligtvis har jag fortfarande ångest, men Nymålen och djuren har lärt mig att hantera det på hemmaplan. Nu har jag ett städat hem, jag har mina barn och jag har bara varit inlagd på psyket under en månad sedan 2015, säger Christina Banérson, som har skrivit en dikt om Nymålen:

”Det är sent, sista sommarbrisen är här.

Hösttäcket lägger sig över landskapet.

Man anar en färgrik tavla med gula och röda färger. Sedan mörker som sjunker som famlar sig genom dimman. Och vi söker en ledstjärna som någon har tänt för att finna meningen med livet.

För att uthärda det som tynger oss.

Både djur och personal väntar vid dörren när gryningen gryr, där solens strålar ger energi för att återskapa den nya dagen.

När nya dagen gryr och vi åter samlas så står man ut, känner det är aldrig försent att börja hoppas på bättre dagar.

Så TACK FÖR ATT NI FINNS, INGEN NÄMND INGEN GLÖMD.”