DEBATTARTIKEL
Halvvägs in i mandatperioden kan de över 7 000 medarbetarna i Region Kalmar län nu avgöra hur den politiska majoriteten, bestående av S-C-L och kallad ”Länsunionen”, hittills lyckats med det främsta politiska målet inom personalområdet – att bli en av Sveriges bästa arbetsplatser.
Ett mål som, kanske för Länsunionens bästa just nu, är svårt att mäta.
Trots en svag politisk meritlista, skymtar ändå någon liten ljusglimt. Länsunionen har nämligen, efter att oppositionen i riksdagen (M, KD, V stödda av SD) omprioriterat medel som regeringen och stödpartierna ville lägga på friår, fått tillskott i den regionala kassan som använts till lönesatsningar.
Utöver detta har även fåtalet reformer presenterats under året; såsom anställningserbjudanden till sjuksköterskor och vidareutbildningsmöjligheter för undersköterskor.
”Bra”
Förslagen är bra, redan 2018 liksom 2019 fanns båda med i Moderaternas och Kristdemokraternas budget.
Trots att de avvisades då är det positivt att Länsunionen nu svängt i frågorna.
I höst presenterar Moderaterna och Kristdemokraterna ytterligare förslag vad gäller lönespridning, vidareutbildning, genomlysning av grundbemanningen, OB- och landsbygdstillägg med mera.
Vi sätter inte politisk prestige i att många förslag ursprungligen är våra. Oaktat att förslagen först avvisas, inarbetas delar sedan i Länsunionens annars relativt tomma agenda därefter och bidrar på så sätt till att regionen blir en mer attraktiv arbetsgivare.
Även om det är svårt att mäta Sveriges bästa arbetsplats, är det desto lättare att mäta hur pass attraktiv regionen är som arbetsgivare.
I den medarbetarenkät som Region Kalmar län genomför vartannat år ställs frågan. Senast svarade endast 14 procent av 7 000 medarbetare till fullo instämmande.
”Inte attraktiv”
Totalt tyckte närmare hälften av medarbetarna inte att regionen är attraktiv som arbetsgivare eller så hade de ingen åsikt – vilket i sig är anmärkningsvärt, de flesta vet såklart vad de tycker om sitt jobb.
På de stora arbetsplatserna, sjukhusen, utmärker sig dussinet kliniker och mottagningar där inte ens tre procent instämmer.
Och totalt i regionen finns runt hundra arbetsplatser där knappt var tionde medarbetare anser att regionen är en attraktiv arbetsgivare.
Därutöver påvisar medarbetarenkäten att förtroendet för regionens ledning och styrning liksom förmåga att förmedla förändringar sjunker drastiskt.
Det har nu gått ett år sedan den senaste enkätens resultat presenterades. Dessvärre saknar vi från oppositionen fortlöpande information till politiken kring både åtgärdspaket och genomförandeplaner för hur förtroendet mellan arbetsgivare och arbetstagare ska förbättras och därmed lägga grund för hur Region Kalmar län ska bli en mer attraktiv arbetsgivare för fler.
Att attrahera, rekrytera och behålla är tre ledord vad gäller regionens personalförsörjning.
”Skenat iväg”
Sedan 2018 har svårigheten att möta upp dessa ledord lett till att kostnaderna för inhyrd personal från bemanningsbolag formligen skenat iväg och skapat stora underskott i regionens ekonomi.
Även om inhyrda läkare, särskilt i primärvården, minskat en aning så har antalet bemanningssjuksköterskor i slutenvården – alltså på sjukhusen – eskalerat med dryga 50 procent de senaste två åren.
Pandemin till trots har grannarna i Region Kronoberg lyckats minska sitt beroende av hyrsjuksköterskor det senaste halvåret, medan det i Region Kalmar län istället skenat lavinartat samma period.
Snart kostar bemanningsföretagen Region Kalmar län en kvarts miljard kronor, alltså hela skattehöjningen som framtvingades vid årsskiftet! Menar Länsunionen allvar med att bli en av Sveriges bästa arbetsplatser, krävs åtgärder som idag saknas i deras verktygslåda.
Därför är det dags för Socialdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna att släppa på prestigen och istället försöka anamma de reformer som medfört att andra regioner lyckats bättre.
Carl Dahlin (M), vice ordförande
Chatrine Pålsson Ahlgren (KD)
Kaj Holst (M)
Personalutskottet, Region Kalmar län
