”Det är människor – inte djur – de är precis som oss”

”Det är människor – inte djur – de är precis som oss”

2021-05-14 Av av Peter A Rosén

BLOMSTERMÅLA

En asylsökande fyrabarnsfamilj från Afghanistan – med ett utvisningsbeslut hängande över sig – finns bland dem som tvingas flytta nu när 149 lägenheter har sagts upp i Salthäll i Blomstermåla, efter beslutet om att lägga ned Migrationsverkets kontor i Högsby.

Salthäll, Blomstermåla.

Vår tidning pratar med Anna Vilson, som hjälper den utvisningshotade familjen från Afghanistan.

Hon berättar beskedet från Migrationsverket kom för en vecka sedan.

Familjen ska flytta till Önnestad, i Kristianstads kommun, den 22 juni.

”Det är fruktansvärt”

ANNA VILSON

– Det är fruktansvärt, tycker jag. Det är människor vi pratar om, säger hon.

– Barnen – fyra killar, varav en är född i Sverige – är så duktiga och de trivs så bra här. De älskar Blomstermåla. Nu klarar de knappt av att gå till skolan – de är så ledsna. Det är hemskt att se. Det är så sorgligt.

– Jag har själv barn – och det är jobbigt att berätta för dem att man ska flytta. Men den här familjen lever dessutom med vetskapen om att de kan utvisas till Afghanistan vilken dag som helst. Att man kan behandla människor på det här sättet. Det är hemskt. Men barnen har världens finaste mamma, som kämpar stenhårt för familjen.

Anna Vilson gör allt hon kan för att Migrationsverket ska dra tillbaka utvisningsbeslutet.

”Bra och tryggt”

– Familjen kom till Sverige 2015, samma år som ett återvändaravtal skrevs med Afghanistan. Man skulle börja skicka tillbaka folk. Men det visste inte de här stackars människorna något om. De har bara hört från olika håll att Sverige är bra och tryggt. Och så kommer de hit och får avslag. Det är så sorgligt.

Anna Vilson berättar att hon, med hjälp av en fullmakt, har gått igenom alla dokument som är kopplade till familjen.

– Jag har suttit i deras kök och sagt att jag ska göra allt jag kan. Men jag har också varit tydlig med att jag inte kan lova något. Jag drar i alla trådar. Men jag kommer ingenstans med Migrationsverket.

”Jag har kommit fram till att handläggarna tog ett snabbt och felaktigt beslut”

– Jag har kommit fram till att handläggarna tog ett snabbt och felaktigt beslut.

– Det finns en befogad rädsla i familjen. Pappans bror är journalist – och det som hände i Afghanistan var att han skrev något som gick emot religionen. Och då blev hela familjen utkastad från byn. För så får man absolut inte skriva.

– Pappan och hela familjen fick fly. De är stämplade i Afghanistan. Åker de tillbaka, så finns det ingen chans för dem. De har bevis på detta. Men Migrationsverket säger att bevisvärdet är lågt.

”Inget tryggt land”

– Migrationsverket vill inte ändra på beslutet. Men jag kommer inte att ge upp. Jag hoppas på en ny prövning. Migrationsverket säger att Afghanistan är ett tryggt land. Jag läser om Afghanistan varje dag – och det är inget tryggt land. De har ingen sjukvård heller. Samhället är förstört och fattigdomen är utbredd. Det är helvetet på jorden. Regimen gör inget. När man läser i handlingarna om vad familjen har gått igenom, så är det som i en skräckfilm.

Familjen har nu bott i Sverige i sex år – och de flyttade till Salthäll för fem år sedan.

– De har hjälpt till med att få det här stället att leva upp igen. Familjerna har bott där så länge – fått vänner och integrerats. De byggde upp ett samhälle där. Nu ska de flytta igen. Det är så tråkigt. Salthäll har inte det bästa ryktet – på grund av att det finns några rötägg i området. Men sådana finns överallt.

– Lägenheterna kommer att stå tomma och vad som kommer att hända med dem är oklart. Jag vet inte – men jag tror inte att det finns så många som vill flytta in där.

”Varför kan inte människorna som har väntat i alla dessa år få uppehållstillstånd, så att de kan vara med och bidra till samhället? De vill bara leva, arbeta och betala skatt som alla andra”

– Det här med det nedlagda kontoret i Högsby kommer upp hela tiden när man pratar med Migrationsverket. Det är inte så många som kommer till Sverige nu – och jag har förståelse för att de måste lägga ned. Men varför kan inte människorna som har väntat i alla dessa år få uppehållstillstånd, så att de kan vara med och bidra till samhället? De vill bara leva, arbeta och betala skatt som alla andra.

Pappan i den afghanska familjen är kock – men han får inte jobba i Sverige.

– Han fick arbete, men de tog hans arbetstillstånd. Jag förstår inte varför de ska göra det svårare för dem, när de försöker komma in i samhället. Det kan inte fortsätta så här. Det är fruktansvärt.

”Precis som oss”

– Det är människor – inte djur – de är precis som oss. Familjer med barn, som bara vill leva ett normalt och tryggt liv. Men det går inte på grund av myndigheterna. Det måste ändras. De har bara suttit där och väntat hela tiden på att få stanna i Sverige. Det är hemskt. De får inte jobba. De sitter fast. När man pratar om barn, så ska man tänka efter lite. Det är min åsikt, säger Anna Vilson.

En annan grupp i Blomstermåla kämpar för att flickan Mursal ska få stanna.

– Jag hoppas att vi, tillsammans, kan åstadkomma något. Det är så svårt – man kan inte hjälpa alla, men jag har fått fina meddelanden från folk i Blomstermåla som vill vara med och hjälpa till och ge saker till familjen nu inför flytten, säger Anna Vilson.

Hon berättar att det nya stället, i Önnestad, tycks vara bra.

”Stark och bra attityd”

– Ja, det verkar faktiskt vara ett ganska mysigt ställe. Helt okej, tycker jag. Vi ska göra det så bra som möjligt. Jag tror att de kommer att trivas i och med att de asylsökande har mycket stöd. En frivilligorganisation hjälper de nyanlända. Jag har pratat med integrations- och projekthandläggare och de är väldigt trevliga.

– Och jag och min man ska hjälpa till med flytten. Familjen har en stark och bra attityd. De kommer att klara detta.

FOTO: PETER A ROSÉN

Dela gärna artikeln: