KRÖNIKA
Vad är det som händer?
Det här med att åldras har onekligen sina sidor.
Bortsett från det kroppsliga som må vara besvärligt understundom – eller åtminstone besvärligare än tidigare – tycker jag att förändringarna i omgivningen kryper sig på.
Ställer saker på huvud, typ.
Det gäller stort som smått där man allt som oftast lyfter ett ögonbryn och undrar hur de tänkte.
Eller kanske rent av OM de tänkte.
Vill göra rätt
Det är massa tankar som inte får yppas, ord som inte får sägas och människor som inte får kritiseras.
Det skapar en oro i mig om det korrekta uppförandet.
Man är ju svensk och vill göra ”rätt”.
Sedan en ganska lång tid tillbaka har det pratats ”värdegrund” på längden och tvären.
”Ingen har lyckats övertyga mig om vad ordet värdegrund betyder, än mindre innebär”
Wolter Stackelberg, krönikör
Ingen har lyckats övertyga mig om vad ordet ”värdegrund” betyder, än mindre innebär.
Vid en prussiluskaledd kurs med duktiga, antecknande, åhörare står antagligen allt helt klart, eller klart som korvspad åtminstone.
När det blir dags för praktisk tillämpning brukar det knaka i fogarna.
Alla organisationer, offentliga som privata, säger sig ha en ”värdegrund”, vilket kan tyckas självklart.
Alternativet?
Vad vore alternativet?
Anarki?
Vad är det som ersätts?
Ta bara den här förfärliga historien med polisen.
Vilken ”värdegrund” vilade den hanteringen och det ledarskapet på?
Hade det varit på den ”gamla goda tiden” hade situationen aldrig uppstått.
Apostroferad av en skrivsugen press lät man det rulla på, som om ”värdegrunden” skulle lösa problemet organiskt.
Som vi alla vet fick det ett mycket tragiskt slut, eller snarare periodslut.
Nu när floskler som, ”våra tankar går till familjen”, ”det skall aldrig hända igen” eller ”vi skall titta över våra rutiner” rullat ut för döva öron, gäller det att rädda det som räddas kan.
Problemet är att det som hände, hände igen och att ”ingen” vill ta ansvar då det inte står i ”värdegrunden”.
”Utan att någon förstått hur det gått till har det gått på tok för långt”
Ingen vill vara den som håller i yxan och avlägsnar ledande personer från sin tjänst utan nu är det ”fortsatt förtroende” och ”nya utredningar” i vardande.
Vad är det som händer?
Det här med kön och genus skaver på en gammal gubbe som jag.
Utan att någon förstått hur det gått till har det gått på tok för långt.
Det räcker med att delta på en nätbaserad opinionsundersökning så förstår man hur korkat fel det halkat.
Det börjar med ålder – må så vara.
Fyra val
När det är dags för kön har man fyra val – man, kvinna, annat och vill inte uppge.
Vad får man ut av svaren?
De med ”annat” kön lutar åt höger eller de som ”inte vill uppge” sitt kön lutar åt vänster.
Jag har aldrig sett någon sådan redovisning – men visst vore det intetsägande.
Eller lustigt.
Den gamla hederliga redovisningen ”kvinnor mellan 30 och 50 tycker” är betydligt bättre, åtminstone för mig som inte förstår vad som hänt.
Vi har varit ute och rest lite, hustrun och jag.
På flygplatsen (säger inte vilken för att undvika otillbörlig kränkning av någon stackare) uppstår en situation av den mer vardagliga karaktären.
Jag blev tvungen att uppsöka ett ställe.
”Pissoarerna har tagits bort”
Väl inkommen till den manliga sidan (man tycks ha glömt ”annat” och ”vill inte uppge”) konstaterar jag att pissoarerna har tagits bort sedan jag var ute och reste senast, före pandemin.
Men, vad faan, är svårt att inte undslippa sig.
Jag har inte djupat i frågan men antar att det är en konsekvens i något välmenande ”värdegrundsarbete” som syftar till att alla, oavsett urineringskonstruktion, skall behandlas lika.
Att gubbarna pinkar utanför och spottar snus på sitsen verkar vara något som inte omfattades av arbetet med denna nydaning.
Tror på de 10 budorden
Vad är det som händer?
Jag har, genom min ”enmansarmé mot korruption och kommunala övergrepp”, sedan många år rotat i ett antal kommunala företeelser och kan där konstatera att ”sanningen”, ”regelverk” eller ”fastställda rutiner” allt oftare hanteras minst sagt styvmoderligt.
Var är ”värdegrunden” eller vad är det som händer?
Jag är så gammaldags att jag tror på de 10 budorden.
Där finns allt.
Mycket mer ”värdegrund” behövs inte.
