SÖNDAGSKRÖNIKAN
Det räcker nu.
Jag har fått nog av tropiska nätter, myggbett och svett.
Ge mig svala morgnar, frusna fingertoppar och raggsockor på fötterna.
Efter en skön semester och en sorglig start på min första vecka tillbaka på jobbet vill jag ha lugn i själen.
Och hösten brukar innebära den avkoppling sommarsemestern sällan ger.
”Sorgen och saknaden efter Nalle är konstant och tårarna bryter fram när jag minst anar det”
Caroline Andersson, krönikör
Sorgen och saknaden efter Nalle är konstant och tårarna bryter fram när jag minst anar det.
Det är som det ska vara.
Sorg tar tid och det ska den få lov att göra.
Den gjorde mig till en början också väldigt angelägen att prata om Nalle för att sedan göra det omöjligt att prata om honom.
Nu har jag landat i att prata om honom och faktiskt kunna skratta åt de många dråpligheter vi upplevde tillsammans.
”Känns tungt”
Promenaderna utan honom känns fortfarande väldigt knepiga och att komma hem efter jobbet utan att mötas av hans svansviftande känns tungt.
Men det går.
På onsdag är det fyra veckor sedan han somnade in och på fredag är det två år sedan min pappa dog.
Undrar ibland om jag två år framåt i tiden fortfarande kommer att darra på stämman när jag pratar om Nalle.
När jag pratar om min pappa kan jag fortfarande känna hur ögonen tåras.
De senaste veckorna har jag mött många som åratal efter en älskad hund eller katts död blir rörda och till och med fäller en tår.
Jag har också haft den stora glädjen att möta två nya varelser.
Båda små flickor, den ena med fyra tassar och svans och den andra med tio fingrar och tio tår.
Mitt första möte med valpen gav mig lite av den där glada känslan tillbaka som bara valpar och kattungar kan framkalla.
Och den lilla babyn bekräftade för mig att jag kommit över min ofrivilliga barnlöshet till slut.
”Väldigt söt”
Hon var väldigt söt, men den envisa längtan efter egna småttingar var borta.
Nu tänker jag ägna hösten åt att bearbeta sorgen efter Nalle och spara undan till en ny kompis till våren.
Till nästa semester ska jag återigen få njuta av trampet av tassar och torka små pölar efter en ny fyrbent kompis.
Bästa sättet att hedra vår gamla knasboll är att skaffa en ny.
Det är jag säker på att Nalle skulle hålla med om i fall han läste det här.
