LÖRDAGSKRÖNIKAN
Förändring…
Förra veckan, påsklov ni vet, var jag nere i Skåne och hälsade på min mor och några fler nära och kära i Helsingborg.
”Det är alltid lika härligt att få umgås ett par dagar i lugn och ro med mamma”
Thomas Wennerklint, lärare och krönikör
Det är alltid lika härligt att få umgås ett par dagar i lugn och ro med mamma.
Hon är 85 år fyllda och vi har väldigt roligt tillsammans när vi uträttar ärenden eller äter tillsammans.
Eftersom jag är enda barnet så har man ju alltid lite dåligt samvete att man inte kan hjälpa till så mycket som man skulle vilja i vardagen, men nu är det som det är och man får passa på när tillfälle ges.
Guld värda
Dessutom så finns min snälla faster och farbror i stan som kan hjälpa till med en del saker, för att inte tala om min kära ”storasyster” som jag nog nämnt i krönikan förut. Alla dessa är guld värda.
Ja, nu låter det ju som att mamma behöver mycket hjälp, men så är det ju faktiskt inte alls; hon fixar handling, städning och tvätt – trots att det är flera trappor (ingen hiss) till tvättstugan i källaren.
Men ibland kan det behövas lite hjälp med tekniken. Nu rörde jag till det lite för henne med att nästan ”tvinga” henne att skaffa mobilt bankID, bankapp och Swish i telefonen. Vi hade pratat om det flera gånger, men nu när jag var nere gjorde vi slag i saken och tog oss till banken.
Jag hade aldrig gjort detta om jag inte trodde hon skulle fixa det, men vi får skynda långsamt. Hon blir lite osäker när det är nya saker och är lite rädd att göra fel. Inte så konstigt, det är en vanlig reaktion hos alla människor när man ställs inför något nytt.
”På ett sätt kan det faktiskt också vara bra att inte bara hoppa på allt nytt utan att tänka efter”
På ett sätt kan det faktiskt också vara bra att inte bara hoppa på allt nytt utan att tänka efter.
Men mamma har under senare år hanterat sin iPhone med stor säkerhet så jag har fullt förtroende för att hon fixar nästa steg också så småningom. Det gäller bara att komma över tröskeln.
”Långsamt flexibel”
Men jag är också rätt trög, eller som min chef sagt på jobbet ”långsamt flexibel”. Det sades dock i positiv mening – jag är alltså inte omöjlig att få med på saker bara jag har fått fundera igenom dem ordentligt först.
Jag har till exempel funderat på att börja självskanna i matbutikerna – det verkar ju himla smidigt, men det finns ett motstånd att testa av någon anledning. Men det är nog dags att ta tag i det nu.
”Helt otroligt hur förändrat Helsingborg är jämfört med när jag flyttade därifrån i början av 1990-talet”
På tal om nya saker och förändring så är det helt otroligt hur förändrat Helsingborg är jämfört med när jag flyttade därifrån i början av 1990-talet. Det är nya, stora bostadsområden, nya vägar och en massa annat – staden växer. Man känner igen sig men ändå inte. Där det förut var åker ligger nu en massa hyreshus eller villaområden. Fascinerande.
Jag minns när jag var yngre och jag och min far var ute på promenader i Helsingborg. Han kunde stanna och berätta om hur det såg ut på olika platser när han var barn på 40-talet. Promenaderna kunde ta lite tid eftersom han var tvungen att stå still när han berättade – underbara pappa.
Som ung var det inte alltid man uppskattade dessa ibland långa beskrivningar av en svunnen tid, men ju äldre jag har blivit desto mer värdesätter jag att han verkligen berättade hur det var och hur det såg ut.
Har blivit likadan
Dessutom känner jag att jag blivit likadan – jag är också intresserad av att jämföra då och nu.
Hemma hos mamma finns en bokserie som heter ”Det gamla Helsingborg – och det nya, som kameran räddat”. Den är visserligen från 80-talet men det var ju då jag växte upp så det är perfekt för mig. I böckerna består varje uppslag av två bilder, tagna på samma plats eller så nära som möjligt. Den första bilden är gammal, kanske från 1900-talets början och den andra är då ny, eller var ny på 80-talet. Många gånger har jag suttit och bläddrat i dem och förundrats över hur Helsingborg förändrats på en relativt kort tidsperiod.
Idag skulle man kunna göra en motsvarande bokserie med bilder från 80-talet och nytagna foton…
Idag finns det grupper om olika städer på Facebook där folk lägger ut bilder från förr. Det är mycket intressant att följa Helsingborgsgruppen och jag är inte mindre intresserad av hur min ”nya” hemstad Oskarshamn såg ut i gamla tider.
Det finns ju ett par grupper där det publiceras både nya och gamla bilder från Oskarshamn och det är alltid lika kul när det dyker upp bilder jag inte tidigare sett.
”Byggt 1957 och alltså inte så gammalt”
I höstas kom det ju en bok om Kolbergas historia och den var spännande att titta i, men till min besvikelse fanns inte mitt hus med i beskrivningarna. Tydligen ligger det utanför gränsen till det som från ”början” räknades som Kolberga och för övrigt så är det byggt 1957 och alltså inte så gammalt.
Ständig förändring
Nu har jag bara bott i Oskarshamn sedan 2005, men bara på de här åren har det ju hänt mycket i stan.
Förändring sker ständigt.
Att saker och ting, oavsett om det gäller samhällsutveckling, arbete eller relationer, inte är statiska utan förändras är oundvikligt. Tiden går helt enkelt och var sak kanske har sin tid.
Är det bra eller dåligt? Tja, det beror väl på hur man ser det. Själv har jag inte varit så förtjust i förändringar genom åren, och det är väl lite så fortfarande. Kanske är jag lite feg och rädd – osäker inför det nya, vad det nu är. Ändå vet jag att det oftast inte är farligt, många gånger blir det ju väldigt bra med något nytt. En ny utmaning.
Lite bättre har jag nog ändå blivit, som sagt är jag väl ”långsamt flexibel”…
Vem vet, det kanske snart blir något nytt att berätta för er i en kommande lördagstext.
Ha en fortsatt bra helg!
/Thomas
Foto: Freepik
