SVERIGE

En sjukskriven och ensamstående 57-årig kvinna, som blev utförsäkrad från Försäkringskassan den 3 januari i år, hör av sig till vår tidning.

– Jag sitter riktigt i skiten – jag har ingen som kan hjälpa mig, säger hon.

Kvinnan, som bor i Skåne, berättar att hon har varit inne på ON och läst de senaste artiklarna och insändarna om Försäkringskassan och olika utförsäkringsfall.

”Många bäckar små kan kanske till slut bilda en hel å, så att våra politiker får lite press på sig”

Sjukskriven och utförsäkrad kvinna i Skåne

– Bra att sådant här kommer fram, tack för att ni skriver om det – för många bäckar små kan kanske till slut bilda en hel å, så att våra politiker får lite press på sig. För var har Sverige, vårt trygga land, hamnat? Det kan ju inte vara meningen att man ska kastas ut från Försäkringskassan och sjukpenningen när man är sjuk och inte har blivit återställd inom deras tidsramar.

Artros i knät

– Jag har en fast tjänst på 75 procent som undersköterska i Hässleholms kommun. Mina problem började 2020, då jag blev sjukskriven från arbetet på grund av att jag hade ont i ett knä. Efter röntgen visade det sig att jag hade artros. Hade knappt något brosk kvar i det högra knäet. Det vänstra hade jag inte ont i då, men det har jag börjat få nu. Blev utförsäkrad, eller avslutad som det så fint heter numera, från Försäkringskassan efter 180 dagar, i augusti 2020.

– Men jag var fortfarande sjukskriven och lyckades hanka mig fram på mina besparingar. Förstod ju att mina chanser att få ett jobb inom vården, där man använder sin kropp som arbetsredskap, var små – och jag började därför fundera på vad jag skulle göra. På vårkanten 2021 var jag och min dotter hos en syokonsulent, som jag känner sedan tidigare. Hon visste att jag hade skött min avlidne sambos bokföring och löner till anställda – jag är självlärd inom detta. Hon frågade varför jag inte läste en yrkeshögskoleutbildning. ”Jag är alldeles för gammal”, svarade jag. Men hon sådde ett frö och jag bestämde mig för att prova, berättar kvinnan, som sökte in till en tvåårig lönespecialistutbildning, med en studietakt på 75 procent.

Och hon kom in.

Fick först covid

– Fick CSN-pengar, inte så mycket – men kring 8 000 kronor i alla fall, plus extra för resor och boende de gånger vi hade fysiska träffar uppe i Östersund, vilket var en till två gånger per termin.

”När jag bara vände på mig och skulle ta något vid skrivbordet, så fick jag akut ont i ryggen”

– Hankade mig fram under de två åren också, men i december 2022 fick jag först covid – var dålig i tre veckor – och sedan, när jag bara vände på mig och skulle ta något vid skrivbordet, så fick jag akut ont i ryggen. Det blev bara värre och värre och i mellandagarna fick jag uppsöka läkare, som skickade mig till magnetröntgen. De konstaterade att jag hade diskbråck och spinal stenos. Lyckades ändå göra klart min sista termin till lönespecialist och gick ut som det i juni förra året.

Sökt massvis med jobb

– Har dock inte lyckats få något jobb inom detta, trots att jag har sökt massvis med jobb. Blev sjukskriven igen, från mitt jobb som undersköterska. I september hade Försäkringskassan, läkaren från vårdcentralen, en representant från HR-avdelningen, min chef och jag ett möte – och då bestämdes det att det skulle göras en omplaceringsutredning, att jag skulle till Feelgood, företagshälsan, och de skulle bedöma min arbetskapacitet – och efter det skulle de se om det finns något lättare jobb till mig inom kommunen.

Kvinnan berättar att det togs ett preliminärt beslut om att ett nytt möte skulle hållas den 28 november.

”Helt sanslöst sjukt, tycker jag”

– Försäkringskassan bad dock om att få återkomma gällande det, men det gjorde de inte. Det blev inget möte. Jag var på företagshälsan för första gången den 6 december, dock efter påtryckningar från mig. Kände ju att tiden började rinna ut.

– Fick sedan ett meddelande från Försäkringskassan den 6 december, om att de nog inte skulle bevilja mig mer sjukpenning – och att jag skulle återkomma med synpunkter innan den 22 december. Detta gjorde jag – och jag bad dem ringa eller mejla till företagshälsan, då jag är under utredning där – och den är inte klar. Läkaren ville också prata med dem, då han bara hade fått ett besked om att det var avslutat, vilket det inte var då.

Kan inte betala mina räkningar

– Jag tog upp detta med handläggaren på Försäkringskassan – och hon svarade att de inte kände att de behövde prata med dem, då de redan hade fått tillräckligt med information för att ta ett beslut. Helt sanslöst sjukt, tycker jag. Så jag är ensamstående – har ingen mer än mig själv som kan försörja mig, och jag får inte någon inkomst från något annat ställe, det är låsta positioner. Får ingen sjukpenning och jag kan inte få någon A-kassa, trots att jag har anmält mig på Arbetsförmedlingen, då jag har ett jobb som jag inte klarar av – och där de inte har färdigutrett mig, trots att de har haft fyra månader på sig.

Kvinnan berättar att hon har 500 kronor på kontot och att hon inte får in mer pengar.

– Jag kan inte betala mina räkningar den här månaden. Dottern äger dessutom huset som jag bor i – och hon har också ekonomiska problem, så jag måste vara bortflyttad härifrån den 1 mars, då de nya ägarna ska ha tillträde.

”Vem hjälper oss som är sjuka och utförsäkrade?”

– Har försökt få hjälp från olika hjälporganisationer. Änglagårdens give and get kunde inte, då de hjälper barnfamiljer, och Vid din sida hjälper dem som är 60 år och äldre. Har även frågat kyrkan, men de kunde inte heller hjälpa mig. Vem hjälper oss som är sjuka och utförsäkrade? Det är bra att dessa organisationer finns, men det är inte klokt att ett välfärdsland som Sverige inte skyddar de sjuka. Jag vet varken ut eller in, känner att det inte är klokt hur samhället behandlar en.

Kvinnan berättar att hon har jobbat och betalat skatt under hela sitt liv.

– Ända sedan jag var tio år, faktiskt, då jag fick barnpension efter att min pappa hade dött.

– Och nu när jag är sjuk, så blir jag utkastad på soptippen i princip. Allt jag vill är att klara mig, ha tak över huvudet, värme, el och vatten – och att jag kan försörja mig själv.

Har kämpat, kämpat och kämpat

– Har kämpat, kämpat och kämpat – men det går inte, får ingen hjälp någonstans. Söker alla jobb jag kan hitta, men får inget napp. Ingen vill ha en halt, tjock gammal ”värk- och gnällkärring”. Vad är det för ett samhälle vi lever i? Det är dags för en lagändring. Det här fungerar ju inte. Alla har inte anhöriga som kan försörja en – och de ska inte behöva göra det heller. Jag fick till och med avslag på min ansökan om ekonomiskt bistånd, på grund av att jag har en bil som är värd cirka 10 000 kronor. Jag behöver bilen för att kunna ta mig fram, då jag inte kan gå längre sträckor på grund av ryggen och mina knän. Går med två käppar, säger kvinnan, som berättar att hon vaknar med en panikkänsla och en klump i magen varje morgon.

Var ska du bo när du lämnar huset?

– Jag vet inte riktigt än, det finns en gammal husvagn, men där finns inget vatten och ingen el, med mera. Inte lätt när jag inte har några pengar. Det är superjobbigt just nu.

Men du hoppas fortfarande att den pågående utredningen ska leda till att du får ett annat jobb inom kommunen?

– Ja, jag hoppas på det, men vet inte när de blir klara. Har en läkartid hos företagshälsovården den 6 februari och då hoppas jag att de ska vara klara. Sedan har jag fattat det som att företagshälsan, HR, min vikarierande chef och jag ska ha ett möte . Sedan ska de se om de kan matcha mig med något jobb som är ledigt inom kommunen. Finns inte det, så kommer de att säga upp mig av personliga skäl. Är ju med i A-kassan, men hoppas ju på ett jobb som jag kan fixa. Söker ju andra jobb inom lön för fullt, men har inte lyckats få något.

Genrebild: Freepik