”För egen del har jag lite svårt att falla in i körer där alla sjunger samma stämma”

”För egen del har jag lite svårt att falla in i körer där alla sjunger samma stämma”

2021-10-05 Av av Wolter Stackelberg

KRÖNIKA

Det hållbara blir ohållbart och det ohållbara hållbart.

Nu är vi åter inne i en ny månad.

Allt går sin gilla gång – så som den alltid gjort.

Löven trillar av

Det blir kallare, löven trillar av och mörkret faller tidigare och tidigare.

Något många längtat efter, hur konstigt det än kan låta.

Eller?

”Det där med att Löfven kastat in handduken och att man äntligen lyckats skaka fram en kvinnlig statsministerkandidat verkar vara stort för många. Men är det verkligen så?”

WOLTER STACKELBERG, KRÖNIKÖR

Det där med att Löfven kastat in handduken och att man äntligen lyckats skaka fram en kvinnlig statsministerkandidat (Magdalena Andersson, Socialdemokraterna, bilden) verkar var stort för många.

Men är det verkligen så?

För egen del har jag lite svårt att falla in i körer där alla sjunger samma stämma.

”Har svårt att förstå”

Visst är det kul att det kanske blir en kvinna som leder regeringen – om det blir bra.

Varför det skulle bli bättre på grund av kön har jag svårt att förstå.

Vi får se.

Vad som är nytt i våra tider är begrepp som ”hållbarhet” och ”biologisk mångfald”.

Det är inte alls ovanligt att människor som pratar med varandra utgår ifrån att den andre begriper och vice versa.

Då kan samtalet bli lite konstigt när den ene nickar med, säger vad hen tror förväntas och så nickar den andre också med.

”I själva verket har ingen fattat. Så är det med hållbarhet”

I själva verket har ingen fattat.

Så är det med ”hållbarhet”.

Ingen förstår vad det betyder, på riktigt.

Här hemma i min kommun propagerar man för att bygga i trä – det är ju hållbart.

Inte för att jag är emot trähus men jag förstår bara inte varför man kommit på det just nu.

Själv bor jag i ett hus som stått här några hundra år och vilar på en grund sedan sextonhundratalet.

Vän av ordning kanske undrar vad som stod där från början.

Jo, ett trähus!

Det brann upp – för så var det på den tiden då det inte var frågan OM huset skulle brinna ner, utan NÄR.

Med fjärrvärme, limmade balkar och annan förädling av träråvarorna kan brandrisken reduceras betydligt.

Men så kommer vi till skogen, där träden som skall bli hus, står och växer i allsköns ro.

De står där under skötsel av någon som äger dem.

Någon som gallrar, avverkar och planterar nya.

”Till glädje för många”

Träden blir till glädje för många.

Inte bara de som får flytta in i ett nytt trähus där de kan förverkliga drömmar och framtid.

De blir till papper, bränsle, kemikalier och mycket, mycket annat.

Skogen är en viktig pelare i det samhälle vi lever i genom jobbskapande, skattegenererande och inte minst rogivande för de omkringboende.

Så har det alltid varit även om det varit olika värden man tagit ur skogen över tid.

Nu har man börjat prata om skogens skötsel där röster om brukningsmetoder, ja till och med brukningsförbud, diskuteras på fullaste allvar.

Äganderätt och andra grundläggande principer verkar kunna offras på hållbarhetens altare.

”Det är svårt att se skogen för alla träd, sägs det”

Det är svårt att se skogen för alla träd, sägs det.

Hur svårt kan det vara att se skogen och allt den ger oss?

Hur svårt kan det vara att inte se det omöjliga med att bara bygga trähus samtidigt som skogen inte skall brukas?

Vad som är hållbart bestäms av EU på politisk väg bland annat för att investeringsmedel skall kanaliseras till ”rätt” sektorer i samhället.

”Behöver uppmuntras”

Vad som skulle hända, om man upptäcker att något som bestämts vara hållbart visar sig inte vara det, är inte klargjort.

Den frågan tar vi om den dyker upp, verkar de tänka.

Under tiden får vi andra – med begränsad hållbarhet – leva vidare så gott vi kan trots alla dessa onödiga människor som har så onödiga – ohållbara – sysslor.

I dag är det internationella dagen för lärare – de behöver uppmuntras!

Foto: Sveriges Riksdag

Dela gärna artikeln: