SÖNDAGSKRÖNIKAN
”Jag är ute när gumman min är inne, jag är inne när gumman min går ut. Det är det som är livet på en pinne och vår kärlek den tar aldrig slut. För det frestar inte på ens sinne när man ses så där en halv minut”, skrev Ernst Rolf.
Det ligger nog en hel del i det.
Särskilt i semestertider.
Själv ser jag så lite av chefredaktören till vardags att risken för att vi ska ledsna på varann är minimal.
Vi ses oftast lite mer än en halv minut, men vi är vana vid att ge varandra gott om utrymme.
Fler skilsmässor
Dock skjuter tydligen skilsmässostatistiken i höjden efter sommaren.
Kanske inte så förvånande när människor som till vardags ses ett par timmar per dag ska dela bara ett par kvadrat i husvagn eller sommarstuga.
Dygnet runt.
I veckor.
Sambon, hunden och jag ska tillbringa tre av fyra veckor tillsammans under min semester och vi ska stortrivas.
Hur vet jag det?
För att vi har gjort det förut och vet hur vi ska undgå att irritera varann.
”Ge varandra gott om egentid och sova i varsitt rum, precis som vanligt”
Caroline Andersson, krönikör
Ge varandra gott om egentid och sova i varsitt rum, precis som vanligt.
Låta var och en göra som den vill och vid eventuell oenighet låta hunden fälla avgörandet.
I vår familj är nämligen hunden den som har sista ordet.
Det funkar utmärkt, för vi är alla tre överens om att så länge hunden mår bra mår alla bra.
Det innebär bland annat att mina idéer om sovmorgon kan skrotas omgående för hunden kräver en tidig morgonpromenad och den uppgiften är min.
Mår bra av rutiner
Lika självklart som att husse förmodas ta sista rundan för dagen.
Att bara låta dagarna gå utan att följa invanda rutiner är otänkbart.
Om man frågar hunden.
Och handen på hjärtat så mår jag rätt bra av rutiner jag också.
Men jag ska göra mitt bästa för att släppa taget om schema, väckarklocka och mobiltelefon och bara njuta av grönt gräs, blå himmel och bruna ben.
Hur det går med den saken får jag återkomma till i en krönika längre fram.
Tills dess hoppas jag mina läsare får en skön midsommarhelg.
