INSÄNDARE
Jag skriver angående de brister inom äldreomsorgen i Oskarshamns kommun som lyfts fram i några artiklar i ON, speciellt under de senaste dagarna.
Jag tycker att det är bra när kommunens medarbetare vågar yttra sig.
Beklagligt är att det utövas “svågerpolitik” och “kompisrelationer”. Även inom förskolans och skolans värld.
Om man som medarbetare på sakliga grunder kritiserar verksamheten, så kommer en utebliven löneförhöjning och/eller omplacering ofta som ett brev på posten.
Chefen gör ju ändå som hen vill, men det räcker att man är “besvärlig” och ifrågasätter olika förslag och beslut, trots att syftet med kritiken är för verksamhetens bästa.
Alltså inte för en enskild anställds egen vinning.
Ändå kan det visa sig att medarbetarnas kritik var befogad och att de föreslagna åtgärderna inte blev av, men har man varit “besvärlig” får man stå sitt kast.
“Vågar inte yttra sig”
Konstruktiv kritik är ju utvecklande, men med tanke på följderna som kan bli, så håller de flesta allt inom sig och vågar inte yttra sig om bristerna i arbetet.
Tystnadskulturen är skrämmande.
De anhöriga till brukarna inom äldreomsorgen ser inte alltid helheten/verkligheten, eftersom personal inte vågar berätta.
Det är ju inte “professionellt” att klaga inför föräldrar/vårdnadshavare i skolans värld heller.
Många vackra ord från politikerna, men vad exakt gör de/skulle de kunna göra mer konkret?
Fackorganisationernas representanter är i alla fall fullständigt tafatta.
ANONYM
