LÖRDAGSKRÖNIKAN
Som traditionen bjuder blev ju valborg som vanligt kall och blöt.
När jag skriver detta är det fredag morgon och regnet slår mot rutan.
Det är grått ute och på något sätt passar det den sinnesstämning som råder i samhället, det är helt enkelt tråkigt just nu på väldigt många sätt.
Det värsta är ju förstås alla som dör och är sjuka, men hela situationen får ju konsekvenser för så mycket mer som ekonomi och allt vad de drar med sig i fråga om nedläggningar och arbetslöshet. Sedan har vi ju det här med social distansering också – inte konstigt att folk blir låga och deprimerade.
Men alla företag och branscher har inte upplevt den nedgång som t.ex. klädbranschen gjort.
Butiker som tillhandahåller saker för hemmafixare har haft ett uppsving under den senaste månaden. Byggvaruhus, färgaffärer och nu även trädgårdsbutiker – människor som går hemma och antingen är permitterade eller jobbar hemifrån blir lite rastlösa och man ser de där skavankerna hemma eller får tid att ta tag i de där projektet man skulle startat för ett bra tag sedan.
När jag var inne i en stans större färgaffärer en eftermiddag för ett tag sedan så var det väldigt lugnt och då frågade jag om de hade märkt av krisen.
”Det var precis tvärtom”
Svaret blev att det var precis tvärtom. När Scania permitterade personal så blev det mycket att göra i butiken – folk behövde något att göra och varför inte passa på att göra snyggt hemma? Isoleringen och rastlösheten stimulerar ”gör-det-själv”-centrat i hjärnan.
På tal om det så har jag själv varit i farten på renoveringsfronten. Det krävdes dock en hel del ställtid –ni vet den där tiden från att man tänker ”nu är det dags att ta tag i det här” tills man verkligen GÖR det.
I mitt fall kan den ställtiden var lååååång.
När vi flyttade in i Kolberga 2005 var köket inte renoverat sedan slutet av 70-talet. Allt var välfungerande och prydligt skött, men naturligtvis inte så modernt. Eftersom vi hade småbarn tänkte vi vänta med att fixa iordning tills de blivit lite större och vi bott in oss lite.
Efter separationen för tio år sedan fortsatte jag att vänta tills köket själv började sända subtila signaler – som att få luckorna att trilla av och handtag att lossna…
Lite av en slump sprang jag ihop med en köksplanerare i stan och det var den spark i baken jag behövde. I september 2018 beställdes nya köket och det stod klart i mars 2019. (Den nyfikne kan se resultatet i senaste numret av Stadsmagasinet.)
”Det blev otroligt bra”
Det blev otroligt bra – och det blev även nytt golv i både köket och hallen. Dessutom försvann en vägg mot vardagsrummet.
Redan då planerade jag att byta dörrar i hallen också, men eftersom jag även hade bytt tak hösten 2018 så ville jag avvakta lite så ekonomin fick återhämta sig en aning.
Men det har gnagt i mig, när allt var helt nytt i köket såg man allt slitage på andra håll betydligt tydligare, och nu i mars byttes dörrar i hela övervåningen.
Köksrenoveringen fick en firma ta hand om – vissa saker kan jag men jag känner mina begränsningar – då får jag betala så man får det gjort och inte får besök av arga snickaren…. Men vilka fantastiska hantverkare jag fått lära känna. Respekt.
Min egen insats, som inte beror på permittering, består i att jag nu på tre veckor gjort om barnens rum till lite mer vuxna rum, de är ju 15 och 18 gubevars. Tak, väggar, garderober och fönsterkarmar är målade, garderoberna har fått nya handtag – ja det blev helt nya rum. Dessutom ligger det nu samma golv som i kök och hall. Och allt i harmonisk färgsättning som hänger ihop (Tack Linda!)
Jag måste säga att jag är nöjd med mig själv, det är inte ofta jag säger det, men nu måste jag.
Kan vara att jag är både noggrann och effektiv när jag väl sätter igång – ställtiden ni vet…
En kompis berömde mig och sa att jag kunde sadla om till målare, snällt sagt, men absolut inte sant – men som hemmafixare duger det bra.
Nu är det lite pyssel kvar som gardiner, mattor och lite annan ny inredning kanske, men redan nu är nästa projekt på gång i huvudet, man har ju fått blodad tand – så i sommar kanske det blir dags för ny färg i sovrummet, kulören är redan vald…
”Oj, oj, oj”
Något annat som detta fört med sig är ju att jag fått rensa ur ett antal garderober. Oj, oj, oj med saker som inte sett dagens ljus på över tio år. Långt uppe och inne i skåpen låg saker från 2006…
Att rensa bland gamla saker är inte alltid lätt. I början tänker man att det kanske ska sparas lite till, men man måste stålsätta sig så man kommer över gränsen.
När man väl nått dit att man börjar slänga eller lämna bort saker infinner sig en enorm tillfredsställelse.
Man blir liksom lättare.
Jag har passerat gränsen, men har fortfarande mycket kvar att gå igenom, det är nackdelen med kombinationen av ett stort hus och för lite tid – man har plats att spara saker som man absolut inte behöver.
Så jag vet vad jag har att göra när jag är hemma – ställtiden är över vad gäller utrensning.
Och känslan av att ha fräschat upp hemma och minskat antalet prylar ger en skön tillfredsställelse.
Så jag ger mig själv en klapp på axeln.
Ta hand om er – och håll ut! Det blir bättre. Långsamt förstås, men det blir bättre.
Nu ska jag sortera ett par byrålådor…. Du milde vilken röra…
TEXT
Thomas Wennerklint
