OSKARSHAMN
36-årige Johannes ”Salle” Salmonsson – lagets äldste spelare – satte det förlösande, och historiska, 1–0-målet i IK Oskarshamns första slutspelsmatch någonsin.
Det slutade med vinst, 3–1, i åttondelsfinalen hemma mot Leksands IF på lördagseftermiddagen.
Uret stod på 15:17 i mellanperioden när ”Salle” slog in pucken på tennis.
– ”Freddie” (Fredrik Olofsson) gjorde ett bra jobb och lade in den till mig. Först missade jag pucken – sedan studsade den upp och då plockade jag fram den gamla bollkänslan och slog in den. Den kändes verkligen skönt – och viktigt att vi fick det. Matchen stod ju och vägde lite i det läget, säger han till ON efter slutsignalen.
Det var inte ens nära hög klubba (men målet genomgick ändå en videobedömning).
– Nej, det var jag aldrig orolig för. Annars har jag ju fått vara med om videbedömningar två matcher i rad. Båda gångerna var jag ganska säker på att det skulle bli godkänt.
”Jag tror inte att det vi presterade i dag kommer att räcka”
JOHANNES SALMONSSON
Hur ser du på fortsättningen?
– Jag tror inte att det vi presterade i dag kommer att räcka. Jag tror att de kommer att komma ut hårdare. Jag tror att de är sjukt besvikna på sin match. De kommer att ha en hel arena i ryggen. Och vi har redan pratat om att vi måste ta ett steg till, säger ”Salle”.
– Gör vi det, så tror jag att vi kommer att slå ut Leksand.
Vad talar för att ni vinner redan på måndag (en tredje och avgörande match spelas på tisdag, om det skulle bli nödvändigt)?
– Om vi lyckas lägga den här matchen i papperskorgen och höjer oss ett snäpp till, samtidigt som Tim (Juel) fortsätter att spela bra i målet, så ska vi kunna ta den. Annars får vi ta den tredje matchen. Vi ska ta det, säger ”Salle”.
”Jag älskar att spela slutspel”
Du är på väg att bli den här slutspelsjokern som vi pratade om tidigare…
– Ja, av någon anledning har det blivit så. Det händer något i huvudet på mig när det är slutspel. Jag älskar att spela slutspel. Det har jag alltid gjort.
Men du har ännu mer att ge?
– Ja, det finns ännu mer.
Hur var det att spela inför den här publiken? Det var bra drag i hallen…
– Det var fantastiskt.
Ja, och de skanderade ditt namn rejält efter ditt mål…
– Ja, det värmde absolut. Man får lite rysningar när hela arenan ropar ens namn. Jag tänkte att det var roligt för barnen, mina tre grabbar var och tittade och de blev säkert lite stolta. Jag blev lite rörd, faktiskt, säger ”Salle”.
Chefredaktör & ansvarig utgivare
