MÅNDAGSKRÖNIKAN
Ärligt talat, nu när jag har varit pensionär några år så måste jag säga att jag vänjer mig mer och mer.
Ekonomin kunde ju naturligtvis varit bättre.
Min pension är låg men det finns de som har mycket lägre.
Annars måste jag säga att det är rätt skönt att bara kunna skita i allting och göra vad man vill.
Att jag skulle förstöra det med att hålla mig inlåst i lägenheten på grund av en liten pandemi kan alla bara glömma.
Hur kan det vara att skydda de äldre att hålla dem isolerade och förvägra dem att ha ett liv på ålderns höst.
”Som att döda dem”
Det är ju som att döda dem innan de har dött.
Egentligen tror jag att det är ren egennytta det handlar om.
De yngre generationerna som nu håller på att riva ner det svenska välfärdssystemet inklusive sjukvården vill inte att de äldre som byggde upp detta välfärdssystem ska ta upp platser som de själva behöver i det alltmer krympande sjukvårdssystemet.
En 91-årig släkting till mig berättade hur hon blivit utskälld av doktorn för att hon hade sökt hjälp för besvär med ögonen.
Vad är detta för inställning?
Vi borde ju snarast ha förtur som jag ser det.
Jag minns att jag fick mycket skäll för denna inställning i början av pandemin. Jag insåg inte allvaret. ”För helskotta kan inte någon tala honom till rätta!”, och så vidare…
Nu med facit i hand visar det sig att jag och mina äldre kamrater är de som tar mest hänsyn när vi är ute.
Jag är exempelvis väldigt noga med att inte gå för nära andra när jag handlar.
Jag går aldrig in i en gång om jag ser att det redan finns folk där.
”Spritar alltid”
Jag spritar alltid händerna om sådant finns i ingången.
Jag försöker undvika ställen, typ Kalmar, där jag sett att folk skiter fullständigt i några restriktioner när de handlar.
Jag hör hur folk som skällt på mig tidigare sedan ligger och trängs på badstränderna.
Jag slutade att gå på Friskis och Svettis för att det skulle vara så helsikes farligt och smittsamt.
Nu har jag gått tillbaka dit igen när jag har förstått att just Friskis är bland dem som vidtagit mest åtgärder för att försöka skydda sina medlemmar. Man har exempelvis halverat alla kollektiva pass.
Man har sprit och rengöringsmedel till hands i alla lokaler, och så vidare…
Ändå är det inte för egen del jag oroar mig.
”Är fatalist”
Det är faktiskt mest för att ta hänsyn till de yngre som i sin tur verkar vara betydligt sämre på den punkten som jag vidtar mina mått och steg.
Själv är jag fatalist.
Livet varar inte för evigt.
Den dag det tar slut så gör det så.
Fram till dess tänker jag leva så fullvärdigt jag bara kan.
TEXT
PIERRE STJERNFELDT
