Krönika: ”Det kostar på att vara maktsugen, eller hur Stefan?”

Krönika: ”Det kostar på att vara maktsugen, eller hur Stefan?”

2020-11-07 0 av Thomas Wennerklint


LÖRDAGSKRÖNIKAN

Jo, jag förstår att ni är trötta på det amerikanska presidentvalet, men det har fått mig att fundera lite kring det här med val.

Har ni hängt med i vad som händer i USA dagarna efter valdagen?

Eller hängt med och hängt med, det går nästan inte att undvika att bli informerad.

”Inte saknad”

Media rapporterar konstant från den pågående rösträkningen i de stater som inte redan är färdigräknade.

Vi får veta att det är jämnt – mycket jämnt, men alla verkar ändå nästan överens om att Joe Biden vinner

Det ser alltså ut som om Donald Trump får lämna Vita huset.

Han blir inte saknad av mig i alla fall, det känns som en lite för instabil personlighet att ha vid rodret i det kanske mäktigaste landet i världen.

Nu har jag inte koll på amerikansk inrikespolitik, men jag har förstått att Trump ändå har gjort en hel del bra saker som fått folk att rösta på honom ännu en gång.

Bilden vi får i media är ju kanske alltid inte helt rättvisande, man hade kanske haft en annan bild av Trumpperioden om man själv bott i USA.

Vad Joe Bidens presidenttid för med sig vet vi inte så mycket om, även om det spekuleras om detta också, men vårt dagliga liv här hemma påverkas nog inte speciellt mycket.

”Märkligt”

Valsystemet i USA ter sig ganska märkligt, det är resultatet i varje delstat som är viktigt. Den kandidat som tar hem en delstat får också alla elektorsrösterna i den delstaten – allt eller inget.

Först till 270 elektorsröster vinner.

Alla delstater har inte exakt samma regler om röstningsförfarandet, framförallt kring hur man hanterar poströster och när de räknas.

Det kommer anklagelser om fusk med rösträkning, det polisanmäls och saker och ting kan faktiskt avgöras i domstol.

På grund av detta finns det också risk för konflikter mellan de båda kandidaternas anhängare.

Rörigt? Ja, för oss som inte är vana kan hela presidentvalet kännas så.

Det är också så att eftersom det gäller att ta hem de folkrikaste staterna, som förstås har flest elektorer, så behöver det ju inte vara den kandidat som har fått flest röster totalt som tar hem segern.

Rättvist? Kanske inte, men det är ett demokratiskt system, precis som att vi har ett demokratiskt valsystem i Sverige.

USA-valet fick mig att tänka på att det är mindre än två år kvar till nästa val här i Sverige. Partierna ligger redan i startgroparna för att föra fram sitt budskap och inte minst tala om vad andra partier gör eller har gjort dåligt. Jag ser inte fram emot alla dessa debatter som tenderar att bli mer käbbel än diskussion om viktiga frågor och som tenderar att övergå i verbal pajkastning.

Men hur ser det parlamentariska läget ut i Sverige? Vi vill ju gärna tro att vi har ordning och reda i det här landet, men minns ni hur det såg ut efter förra valet?

Kaos var vad det var. Inget annat.

”Hamnade i JÖK”

Vem hade vunnit? Inget av de traditionella blocken hade egen majoritet, Sverigedemokraterna fick en vågmästarroll, men inget av  blocken ville ta i dem med en tång ens – och efter månader av förhandlingar, konstiga utspel och märkliga kompromisser hamnade vi i JÖK – Januariöverenskommelsen mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet,  Liberalerna och Centern.

Ordning och reda i politiken? Inte så mycket va?

Nu är vi fast i JÖK. Går det bra? Nej, inte precis, ingen är ju riktigt nöjd – ja förutom Miljöpartiet då. Återkommer till just det.

Statsminister Stefan Lövén och socialdemokraterna klamrade sig fast vid makten, men priset blev högt. Att driva en klassisk socialdemokratisk politik har inte fungerat när man måste kompromissa med andra partier. Väljare blir missnöjda och överger socialdemokraterna.

I fråga efter fråga har Sveriges största parti, än så länge, fått ge med sig för att blidka sina ”samarbetspartners”.

Det blir en svag regering som inte kan genomföra den politik man egentligen står för och där förslag och beslut blir ganska urvattnade innan de kan tas i riksdagen.

”Löjligt stort inflytande”

Den traditionella bilden av svensk politik med tydliga vänster- och högerblock och ett tydlig största parti (S) är förlegad, den politiska kartan ser annorlunda ut och i realiteten har den idag fått konsekvensen att ett parti som i opinionen samlar 3,4% enligt Demoskops färska mätning fått i det närmaste löjligt stort inflytande. Japp, det handlar om Miljöpartiet.

De driver sina frågor hårt, starka i förvissningen att S inte vågar gå emot dem. Främst handlar det om miljöfrågor och migrationspolitik – det kostar på att vara maktsugen, eller hur Stefan?

Så att det är de som får majoriteten av väljarnas röster som får mest inflytande behöver inte vara sant i Sverige heller, likaväl som i USA.

Om det var val idag så skulle rösterna fördelas så här: (Källa: Demoskop)

V: 9,4%

S: 24,0 %

MP: 3,4%

Kd: 6,9%

C: 9,2%

L: 3,1%

M: 22,4%

Sd: 19,9%

Både Liberalerna och Miljöpartiet skulle alltså åka ur riksdagen idag. Frågan är hur det ser ut när det är dags att välja på riktigt.

Det blir nog ett spännande val, men att vi får ett tydligt resultat är högst osannolikt enligt mig.

Risken är överhängande att vi hamnar i ett liknande läge som efter valet 2018.

”Vågar någon?”

En intressant fråga är ju då om Sverigedemokraterna av andra partier kommer att ses som mer ”rumsrena” inför valet 2022?

Vågar någon ge Jimmie en invit?

Eller blir det en fortsättning på det vi har idag?

Att vi får se ett enda starkt parti som kan driva sin politik som man vill, det är helt uteslutet – det blir kompromisser. Smakar det så kostar det.

Det parlamentariska läget lär i alla fall var högst oklart.

Trevlig helg!

Håll ut, håll avstånd och ta hand om varandra!

/Thomas

TEXT

THOMAS WENNERKLINT

thomas@oskarshamns-nytt.se