TISDAGSKRÖNIKAN

Vi lever i ständig förändring…

En klyscha må hända, en klyscha de flesta av oss är väl införstådda med och där flertalet varken vill ha eller eftersträvar förändring.

Vi vill ha det som vi ”alltid haft”.

Vad är då det där ”alltid”?

Antagligen är det vad vi kommer ihåg.

”Vissa saker glömmer vi extremt fort. Vädret, exempelvis”

Wolter Stackelberg, krönikör

Vissa saker glömmer vi extremt fort.

Vädret, exempelvis.

Var det vi kommer ihåg i rosenskimret verkligen så bra som vi minns det?

Antagligen inte.

Å ena sidan har vi människor alltid burit på en förmåga till anpassning och utveckling – kalla det förändring om du så vill.

Det har tjänat oss väl.

Å andra sidan har de människor som haft dessa ambitioner varit beroende av det stora flertalet – de som vill ha det som det ”alltid varit”.

”Öppet sår”

Alltid-varit-människorna är som ett öppet sår i mänskligheten.

Ett sår som ligger öppet för allt från virus/bakterier till rena bedrägerier.

Så har det alltid varit.

Av detta kan vi sluta oss att ”förändrarna”, vare sig de gör gott eller ont, och ”alltid-varit-människorna” står i beroendeställning till varandra.

Utan den ene blir det inget av den andra.

I var tid som varit har man svårligen kunnat veta vad som komma skall.

Trots allt har fruktansvärda och påtvingade umbäranden för de stora massorna och berikande för ett fåtal lett världen och därmed våra livsbetingelser till en punkt där jorden aldrig haft en så liten andel ”fattiga” som vi har i dag.

Vad händer då?

Bara för att ta något som vi nästan kommer ihåg så drabbades vi av Covidpandemin.

Snällt gjorde vi vad vi blev tillsagda och efter en ganska lång tid gick det nästan över.

Parallellt med lidandet gick börsen som tåget och många politiker tog tillfället i akt att ”reformera”.

”Snart har vi glömt att Ryssland invaderat Ukraina”

Snart har vi glömt att Ryssland invaderat Ukraina.

En hel befolkning kämpar i blod, svett och tårar för att få behålla sitt land.

En hel värld ”stöttar” genom leveranser av vapen.

En försvinnande liten andel av jordens alla människor berikar sig på detta vansinne.

Som ett sista exempel måste jag ta med en petitess eller snarare en krusning på ytan – och det är ”Greta”.

”Håller hårt i plånkan”

Greta skulle förändra världen och ”alla” stod bakom.

När glansen falnade stod hon ensam kvar, figurerande i situationer av polisgripanden och rättegångar för trots mot överheten.

Samma överhet som känt sig tvingade att hylla henne några månader tidigare är nu beredda att kasta henne i kurran.

De som tjänat pengar på henne håller hårt i plånkan.

Vad händer nu då?

Hoppla, då börjar det bli svårt!

Ingen vet, men vi tycks stå inför en shake-out på många fronter.

Konflikten i Mellanöstern ser ut som att den kommit som en blixt från klar himmel, vilket jag tillåter mig betvivla.

Analogt med resonemangen ovan finns det många förlorare och få vinnare – de sistnämnda brukar se till så att de får sitt.

Ryssland och Ukraina krigar på, men vi får inte veta så mycket då medierna har svårt att hålla flera bollar i luften samtidigt.

”Var bara lugna”

Konstiga saker bara händer, så som sabotaget av gas och teleledningar mellan Finland och Estland som bara ”råkade” gå sönder och samtidigt sprider ljus på vår sårbarhet.

Men var bara lugna!

Vi må få vår del av lidandet i form av arbetslöshet, börsnedgångar, räntehöjningar och/eller inflation.

Som det ser ut nu är vi lyckligt lottade i ett globalt perspektiv.

Tiden rullar på och någonstans där i framtiden blir det bättre för alla oss som bara ville ha det som det var förr.

Genrebild: Freepik