SVERIGE

Vår tidning pratar med en kvinna i 45-årsåldern – med adress i Västsverige – som, enligt flera läkarintyg, är för sjuk för att kunna jobba.

Men efter en mångårig kamp mot Försäkringskassan strider hon alltjämt för rätten att få bli sjukpensionär – eller rättare sagt för att få leva på sjukersättning, som det heter i dag.

Här är hennes berättelse.

– Redan som 12-åring fick jag giftstruma, som är en autoimmun sjukdom. Började medicinera och gjorde det i åtta år. De trodde att jag skulle bli frisk, men det blev jag inte. 2001 tog de ett beslut om att hela sköldkörteln skulle opereras bort, då den tryckte på luftstrupen. De opererade bort den och de trodde att jag skulle bli frisk. Men då blev jag ännu sämre. Direkt efter operationen fick jag mycket panikångest, men den avtog när balansen i kroppen återställdes med hjälp av mediciner. Tröttheten, däremot, som jag har haft sedan jag blev sjuk vid 12 års ålder, har aldrig försvunnit.

”På den tiden var Försäkringskassan något helt annat jämfört med vad den är i dag. Då fick man stöd och fin hjälp”

Kvinna i Västsverige

– Hankade mig fram, blev inskriven på Försäkringskassan direkt efter operationen. Jag fick det som på den tiden hette förtidspension i ett års tid. Då hade jag även försökt att studera – och jag klarade av studierna. Efter det blev jag sjukskriven – och på den tiden var Försäkringskassan något helt annat jämfört med vad den är i dag. Då fick man stöd och fin hjälp. Man blev inte alls misstrodd, som man blir i dag. Jag försökte jobba och jag blev inskriven på Arbetsförmedlingen – men jag hade fortfarande min trötthet. Min hjärna blir trött väldigt fort. Jag fortsatte att vara inskriven på Arbetsförmedlingen – och åren gick. Längre fram märkte jag att det inte längre handlade om mig som individ. Det handlade i stället om vem som skulle ha ansvaret för en person som inte är tillräckligt frisk för att kunna arbeta. Försäkringskassan gjorde allt de kunde för att blocka mig ifrån att komma in i deras system igen. Samtidigt som vi provade allt som fanns för att hjälpa mig, som anpassat arbete och praktikplatser. Men inget hjälpte. Jag var ju för sjuk.

”På Arbetsförmedlingen har jag varit inskriven till och från under 23 års tid”

– På Arbetsförmedlingen har jag varit inskriven till och från under 23 års tid. De sa att ”det här är det värsta som vi har sett – så här får det inte se ut”. Vid ett flertal tillfällen kallade de Försäkringskassan till SIP-möten (SIP står för samordnad individuell plan – där exempelvis Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, vårdcentralen, rehabiliteringen och närstående kan vara med, redaktionens anmärkning).

”Dök inte upp”

– Men Försäkringskassan dök inte upp. Jag vet att vi ringde till dem någon gång – och det enda den personen sa då, det var att hon förbjöd min läkare att ansöka om sjukersättning (mer känt som sjukpension, som sagt var). Där måste den avdelningsansvariga personen på Försäkringskassan ha gjort sig skyldig till ett stort tjänstefel. Jag råkade dessutom spela in detta. Jag blir mörkrädd när jag tänker på en del av Försäkringskassans metoder.

”Då bröt jag ihop”

– Efter detta konstaterade Arbetsförmedlingen att jag hade kostat så mycket pengar – och det är klart att jag har gjort det under alla dessa år – och eftersom Försäkringskassan inte steppade upp och tog sitt ansvar, så slog Arbetsförmedlingen fast att jag nu fick gå till socialen för att få hjälp.

– Då bröt jag ihop såklart. Jag kände att jag inte orkade mer – men då lyckades jag faktiskt få igenom en sjukskrivning. Jag hade en läkare som hade följt mig under många år – och hon hade sett att jag hade blivit sämre och sämre. 2016 fick jag min ME-diagnos.

”Den diagnosen vill du inte ha”

– Då hade jag dragit ut på det under en längre tid. ”Den diagnosen vill du inte ha – den hjälper inte dig”, sa läkarna. Det vet jag ju att den inte gör, men samtidigt kände jag att jag för min egen skull behövde veta varför jag bara blev sämre och sämre.

”För tre år sedan fick jag dessutom diabetes”

– För tre år sedan fick jag dessutom diabetes, säger kvinnan, som beskriver sitt mående som en nerförsbacke, och att hon sakta men säkert blivit sämre och sämre på vägen ner.

– Hade man fått stödet som det var tänkt att jag skulle få, från Försäkringskassan från början, så kanske det inte hade sett så bedrövligt ut som det gör i dag. Samtidigt vet jag att det finns de som har det mycket, mycket värre. Det är så många som har tagit livet av sig – så det är en stor skandal som har pågått alldeles för länge. Och det blir bara värre och värre.

Hur ser det ut för dig i dag? Vilken typ av ersättning får du?

– De försökte dra in min sjukpenning – men då hade jag en sådan tur att Försäkringskassans omprövningsenhet gav mig bifall och skrev att mina sjukdomstillstånd förklarar mitt mående. Jag tänker att det förhoppningsvis blir svårt för Försäkringskassan att gå emot sig själv framöver.

”Gjort många fula saker”

– Men från det att jag började ansöka om hel sjukersättning (sjukpension) 2019, så har de gjort många fula saker. De har blandat runt i papper och skickat in endast delvis fullständiga dokument till förvaltningsrätten. Och de har ringt upp läkare och försökt få dem att ändra på en diagnos. Nu senast hade de ringt runt till mina behandlande läkare och försökt få dem att ändra till psykisk sjukdom, vilket innebär att man i sådana fall skulle kunna fortsätta med utredningarna.

”Jag har tagit hjälp av Myndighetsjuridik”

– Vid det senaste avslagstillfället hänvisade de till att det kunde hjälpa med KBT och psykoterapi. Och jag gick på det i ett och ett halvt år och fick intyg på det. Där stod det att det inte är något psykiskt och att jag inte blir bättre. Men nu kör Försäkringskassan med samma metoder igen.

– Jag har tagit hjälp av Myndighetsjuridik – och de hjälper så många de kan, men de går på knäna på grund av att det är så himla många som sitter i samma sits som jag gör.

Har ditt sjukersättningsärende behandlats i förvaltningsrätten?

– Ja, första gången jag ansökte om hel sjukersättning, så gick jag hela vägen upp till Högsta förvaltningsdomstolen – men de har så mycket på sitt bord att de inte hinner läsa igenom allt. De läser bara det de får mitt framför näsan, den kortfattade sammanfattningen. Har Försäkringskassan vridit och vänt på det hela tillräckligt bra, så ser det ut som att det finns mer att göra. Jag fick avslag 2021 – och jag känner fortfarande att det var fel.

– Sjukpenningen försökte de avslå året därpå – för då ville de ha ut mig ur systemet helt och hållet. Men där fick jag alltså rätt i Försäkringskassans överprövningsenhet – det var för något år sedan.

Det är det som gäller just nu, då?

– Ja, det gäller just nu – men när jag går in och försöker hitta deras beslut, med deras motivering, så ligger det inte bland de öppna dokumenten. Så jag ska be min advokat att begära ut det, så att de inte tar bort det ur Försäkringskassans interna hantering – för så vet jag att de har gjort. Det har även Myndighetsjuridik påpekat x antal gånger, då det har saknats papper. Det är väldigt oroväckande, tycker jag.

”Allt är provat och gjort”

– När jag ansökte om sjukersättning, så skrev Försäkringskassans försäkringsmedicinska rådgivare att möjligheterna till en ökad aktivitetsförmåga är mycket begränsad, oavsett ytterligare medicinska insatser och rehabiliteringsinsatser. Det kom de fram till både på arbetsförmågeutredningen och den försäkringsmedicinska utredningen. Plus att Arbetsförmedlingen har skrivit upp alla åtgärder som de har vidtagit genom åren. De bedömer att allt är provat och gjort.

”Det är väldigt, väldigt fult”

– Jag följer många andra som befinner sig i samma situation. Jag tror att Försäkringskassan dels försöker trötta ut människor, så att de tröttnar och inte orkar kämpa längre. Jag tror också att de processar för att sjukersättningen ska bli så låg som möjligt – ju längre tid man går som sjukskriven, och ju längre bort man kommer från den gången man arbetade, desto lägre ersättning får man om man får igenom sin sjukersättning. Och det är också väldigt, väldigt fult.

– Jag minns också när de begärde 200 miljoner kronor för att kunna tillsätta egna jurister på Försäkringskassan. Det känns fruktansvärt att de ska processa mot dem som är sjuka, för det är inte deras uppgift att göra det.

Så nu har du tillfällig sjukpenning?

– Ja, jag har sjukpenning tills mitt ärende hamnar hos någon annan handläggare, som kommer att försöka avslå – det är vad jag tippar på. Och då får jag köra ett varv till. Men så länge jag har deras egen bedömning, så kan jag i alla fall använda den emot dem – och då blir det lite svårare för dem, tänker jag. Förhoppningsvis sitter jag lite lugnt, men man vet aldrig.

– På Försäkringskassans sjukpenningsavdelning har man flera gånger sagt att de tycker att jag ska ansöka om sjukersättning. Men saken är den att jag aldrig har velat låta dem göra det själva – för ansöker de själva om det, och det blir avslag, så har jag inte rätt att överklaga det beslutet. Och när jag har gjort ansökningarna själv, så har jag fått avslag på avslag.

Men du kommer att ansöka igen?

– Ja, jag har inget annat val – hade jag haft det, så hade jag inte suttit i den här situationen. Den är inte rolig, kan jag säga. Det är bedrövligt.

”Det skrämmer mig”

– En annan sak som jag har tänkt på är att för varje artikel i medierna, som belyser människors problem med Försäkringskassan, så svarar Försäkringskassan med att lägga ut en artikel som berättar om människor som fuskar. De flesta lägger kanske inte märke till det, men har man följt det hela tillräckligt länge, så ser man att det finns ett mönster. Det skrämmer mig, faktiskt. Det gläder mig att Oskarshamns-Nytt tar sig an detta – man blir så osynlig när man sitter som jag gör, med väldigt lite ork.

Tror du att man kommer åt problematiken genom att regeringen får i uppdrag att skriva om regleringsbrevet till Försäkringskassan? Genom att man formulerar det på ett sätt som innebär att Försäkringskassan måste ta bort sina medicinska rådgivare – och att Försäkringskassan i stället måste gå på det som står i läkarnas sjukintyg?

– Ja, absolut, det tror jag. Och jag vet att Myndighetsjuridik driver en process mot Försäkringskassan, för att alla vi, som felaktigt har blivit nekade, ska få rätt till ersättning. Ensam är inte stark – individen skulle aldrig ha råd att riskera att förlora mot Försäkringskassan. Men tillsammans kan man, genom att lägga en summa var, ge sig in i en sådan stor strid.

”De flesta har ju inte råd att anlita någon advokathjälp”

– De flesta har ju inte råd att anlita någon advokathjälp. I grupperna i sociala medier, där de som kämpar mot Försäkringskassan samlas, kan man dagligen läsa om människor som skriver att de tvingas gå och råna någon för att ha råd att betala hyran. Och nyligen läste jag om en man som skulle få ut 4 000 kronor, och hyran ligger på 6 000 kronor – och han är såklart förtvivlad. Vi försöker stötta och hjälpa varandra så gott det går, men jättemånga väljer att avsluta sina liv. Och det känner Försäkringskassan till. Det har anordnats ljusmanifestationer, med mera, för människor som inte har orkat längre. Men Försäkringskassan slår bort det. Jag skulle också vilja säga att ingen politisk sida är oskyldig när det gäller detta. Den tidigare S-regeringen var precis lika bedrövlig som den nuvarande regeringen är. Vart tar pengarna vägen? Det undrar jag. Skattebetalarna betalar ju in otroliga summor. Till och med jag, som har jobbat så lite under mitt liv, har ändå betalat in något. Men när man behöver hjälp, ja, då finns inte pengarna.

Politikerna borde tänka på att de som faller ner till botten får svårt att resa sig upp, understryker kvinnan.

– Det är tufft. Jag tror inte att man kan bli desperatare än dem som är riktigt, riktigt sjuka.

”Jag kan inte göra annat än att ta en dag i taget – annars går man under. Jag har två barn och jag ska se till att de klarar av sin skolgång”

– Jag kan inte göra annat än att ta en dag i taget – annars går man under. Jag har två barn och jag ska se till att de klarar av sin skolgång – och jag vill inte att de ska lida för att jag inte har någon ork.

”Blir livrädd”

– De vore underbart att få andas ut någon gång. Att få veta att jag kommer att överleva och att jag slipper känna den här myndighetsutlösta stressen och oron hela tiden. Man blir livrädd när telefonen ringer, man blir livrädd när det kommer brev – och det är helt vansinnigt att det ska behöva vara så.

Vad jobbade du med tidigt i ditt liv?

– Jag utbildade mig till undersköterska – men det senaste jobbet var som avdelningsansvarig i en butik. Jag hade många stora tankar, drömmar och önskningar – men kroppen bestämmer tyvärr mer än vad man skulle vilja. Så är det.

Men i läkarintygen står det tydligt att du inte kan jobba mer?

– Ja, jag har tre läkare som intygar att min arbetsförmåga är helt nedsatt för all överskådlig framtid – och att jag är färdigbehandlad. Detsamma intygas i arbetsförmågeutredningen och i den försäkringsmedicinska utredningen. Arbetsförmedlingen och psykiatrin, kopplat till den kognitiva beteendeterapin som jag gick, har också sagt sitt. Jag tror inte att det går att få intyg från fler håll, som säger att det inte fungerar, faktiskt.

”Ekonomin är totalt i botten”

Hur mycket har du fått betala för att få hjälp via Myndighetsjuridik?

– Ekonomin är totalt i botten – man blir inte rik på att vara sjukskriven. Men Myndighetsjuridik är väldigt bra – jag har för mig att jag har betalat 4 500 kronor till dem, på ett ungefär. Och sedan tar de runt 2 000 kronor om det ska upp till omprövning. Jag fick 50 000 kronor i diagnosförsäkring, när jag fick min diabetes, och de pengarna gick till att betala mina advokater och allt. Jag kommer återigen att vända mig till Myndighetsjuridik för att försöka få igenom rätten till sjukersättning. Det konstiga är att när man har varit sjukskriven i mer än ett år, så säger Försäkringskassans sjukpenningsavdelning att det ska göras en bedömning om man kanske ska gå över till sjukersättning. Men det görs absolut inte över huvud taget i dag. Jag hörde om någon som hade haft sjukpenning i 17 år.

Och du själv har gått med sjukpenning under flera år…

– Ja, nu har jag gått med sjukpenning i sex–sju år i alla fall. Och pengarna har ju kommit från Försäkringskassan under alla år, för min del, även när jag har stått inskriven hos Arbetsförmedlingen. ”Oj, du måste ha fallit mellan stolarna rejält”, är en kommentar som jag har fått höra några gånger.

– Och, ja, det kan man verkligen tycka.

Men om Försäkringskassan hade varit tvungen att rätta sig efter vad läkaren/läkarna skriver i sjukintyget/sjukintygen, ja, då hade du blivit sjukpensionär för länge sedan…

– O, ja. Och det borde vara förbjudet för Försäkringskassan att ringa runt till läkare och försöka få dem att ändra på diagnoserna, säger kvinnan.

Genrebild: Försäkringskassan