OSKARSHAMN
– Jag tror att alla Oskarshamns-Nytts läsare, vid det här laget, vet vad Jan Johansson tycker om mig som enskild politiker. Ett löjets skimmer vilar över alla hans insändare. Jag både hör och läser att många är ganska trötta på hans angrepp på mig. En del kallar det till och med för sandlådenivå, vilket är förståeligt. Och jag vet inte riktigt vad Jan Johansson vinner på detta, ärligt sagt. Han har givetvis rätt att ifrågasätta vår politik, men han har kallat mig för hoppjerka, med mera – och jag tycker att man måste respektera varandra som politiker och människor. Han borde inte nedlåta sig till att ägna sig åt de här påhoppen. Han är välkommen att kontakta mig om han har synpunkter på mig som politiker. Det behöver han inte dryfta i medierna. Jag tror inte att läsarna är så intresserade av vad han tycker och tänker om mig. Släpp det här nu, Jan Johansson, och ägna dig åt sakfrågorna i stället. Det är min önskan. Jag tror att han har mer att vinna på det, säger oppositionsrådet Leif Axelsson (SD) efter att ha läst Jan Johanssons senaste insändare, som publicerades i ON på söndagsförmiddagen (läs den här).
– Det som förvånar mig är att han inte ifrågasätter majoritetens politik lite mer. Det är faktiskt Socialdemokraterna och Moderaterna som styr i Oskarshamns kommun – det är inte jag och Sverigedemokraterna som styr. Vi sitter inte i majoriteten. Det är väldigt tyst från majoritetshåll – varför skriver inte Jan Johansson något om det i stället? Sedan tror jag att läsarna är mer intresserade av att läsa om vad han tycker och tänker när det gäller de politiska sakfrågorna. Men det är hans val.
”Jag och Jan Johansson har aldrig varit vänner på det personliga planet”
Leif Axelsson (SD), oppositionsråd i Oskarshamns kommun
– Jag och Jan Johansson har aldrig varit vänner på det personliga planet, varken inom eller utanför politiken. Vi kommer absolut aldrig att bli det heller. Det är klart att det är lättare att banga på lite extra när man inte har en relation till politikern i fråga, säger Leif Axelsson, som betonar att han uttalar sig som enskild politiker, och således inte för fram partiets inställning i Jan Johansson-frågan, i den här artikeln.
”Man har naturligtvis rätt att byta parti. Det är inte förbjudet”
Jan Johansson beskriver dig som en hoppjerka inom politiken, med anledning av att du har varit med i tre partier – Moderaterna, Liberalerna och nu Sverigedemokraterna. Hur vill du bemöta det?
– Jo, men Jan Johansson har ju varit både vänsterpartist och sverigedemokrat (samt folkpartist, vilket Jan Johansson berättade om i en ON-intervju på nyårsdagen i år, redaktionens anmärkning). Vadå hoppjerka? Man har naturligtvis rätt att byta parti. Det är inte förbjudet. Jan Johansson borde kanske titta på hur många partier han själv har tillhört innan han kritiserar andra, svarar Leif Axelsson.
Jan Johansson tycker även att du är dåligt insatt i idrotts- och skolfrågor. Hur ser du på det?
– Ja, men om han tycker det, så kan han ställa en interpellation (en fråga) om det i fullmäktige.
Fast insändare i tidningarna är ju också en viktig del i en fungerande demokrati…
– Ja, men jag vill inte bemöta hans insändare – för det blir bara en pingismatch av det – som inte leder till något. Men har han funderingar kring var jag står i sakfrågor, så är han välkommen att höra av sig till mig via e-post eller telefon. Eller så får han ta det via en interpellation i fullmäktige. Då får han ett svar. Jag väljer att inte svara honom i en insändarreplik. Jag vet inte vad han vill – jag tror att han vill smutskasta mig, helt enkelt. Han är väldigt besviken, både på sig själv och oss inom Sverigedemokraterna, tror jag – på grund av att hans oppositionsrådskupp i fullmäktige inte gick igenom. Men det får stå för honom – och det är historia nu. Nu blickar vi framåt. Jag vill inte ägna mig åt sandlåde- och pajkastningspolitik. Den typen av politik är tråkig, säger Leif Axelsson.
”Ska vi verkligen ha ett smutskastningsklimat inom kommunpolitiken?”
– Ska vi verkligen ha ett smutskastningsklimat inom kommunpolitiken? Vilka signaler sänder vi då ut till ungdomar och andra som kanske vill engagera sig politiskt. För Jan Johanssons egen del så tror jag att det är bättre att han ställer sina frågor direkt till mig eller vårt parti. Vad vinner han på att attackera mig och Sverigedemokraterna i en massa insändare? Jag tror att han förlorar en hel del på det. Det är min uppfattning. Jag kan ju exempelvis ha synpunkter på en saluhall, utan att tycka något om Marko Raiskio som person och politiker. En saluhall på Lilla Torget tilltalar inte mig – och då kan man ha en sådan debatt, i sakfrågan.
”Ställer Jan Johansson raka sakpolitiska frågor till mig via insändare eller interpellationer, så ska jag svara – men jag svarar inte på oseriösa insändare. Han får nyansera sina insändare lite grand”
– Ställer Jan Johansson raka sakpolitiska frågor till mig via insändare eller interpellationer, så ska jag svara – men jag svarar inte på oseriösa insändare. Han får nyansera sina insändare lite grand. Men jag vill också vara tydlig med att jag tycker att det är viktigt med insändare i en demokrati. Folk måste självklart få tycka till. Jag välkomnar en uppfriskande debatt på saklig grund, man ska aldrig försöka tysta ner en debatt, men jag uppfattar det som att Jan Johansson inte skriver sina insändare om mig på saklig grund. Och jag tycker inte om personangrepp. Vi är förtroendevalda. Vi har alltså fått vårt mandat av medborgarna och då gäller det att också företräda väljarna på bästa sätt och inte ägna vår politiska tid åt smutskastning. Ärliga och sakliga debatter ska vi ha, men smutskastningen lämnar vi utanför det politiska rummet, säger Leif Axelsson.
Arkivfoto: Peter A Rosén
Chefredaktör & ansvarig utgivare
