LÖRDAGSKRÖNIKAN
Det är en konstig tillvaro just nu, vi har fått tänka om på många sätt och anpassa oss till en ny situation.
Frånsett vissa saker är det ändå märkligt hur fort vi anpassar oss. Inte för att man tycker om det men för att man är tvungen.
Men även det nya blir ganska snart normalt, man vänjer sig vid det mesta.
På gymnasiet är vi inne på andra veckans distansundervisning med lektioner via video och det går överlag riktigt bra.
Svårigheter har identifierats och övervunnits, nya möjligheter har upptäckts. Det går framåt.
Många elever uttrycker dock att det är en ganska tråkig tillvaro att sitta hemma jämfört med att vara i skolan. Den sociala biten fattas. En sund känsla.
Det har ju skrivits en del om hamstringen av diverse livsmedel och inte minst dasspapper.
I kristider vill vi tydligen ha mängde av ris, pasta och olika konserver hemma. Inget konstigt i sig, det är livsmedel som är lätta att förvara och har lång hållbarhet.
”Hoppsan”
Dessutom tog vetemjölet slut i de flesta butiker – vad är det då folk gör med vetemjöl? Bakar bröd?
Jo, det gör man ju säkert, men jag hörde att man hade tittat på statistik från vad folk googlar på just nu i Sverige och mycket högt upp på listan låg recept på sockerkaka.
Hoppsan.
Så när vi sitter hemma och är isolerade så blir det sockerkaksbak för hela slanten. Kanske inte det mest nyttiga för kropp och tänder.
För övrigt är det goda tider för livsmedelsbranschen och matbutikerna nu. Personalen packar upp varor för glatta livet, de hinner knappt med när kundvagnarna ska fyllas för att förbereda sig på undergången.
Däremot är det tuffa tider för andra. Många klädbutiker, både kedjor och mindre aktörer, går i konkurs. Det får en att tänka på vilka små marginaler många har om man inte klarar två-tre veckor med stor försäljningsnedgång.
Tillverkningsindustrin permitterar och människor förlorar inkomst och i värsta fall jobbet helt och hållet.
Spiralen är igång – mindre inkomst leder till mindre köpkraft och då handlar man det man behöver mest och följaktligen blir det då mat.
Man avvaktar med annat. Självklart drabbar det butikerna – det är alltså inte bara smittorisken som håller folk från affärerna.
För att inte tala om rese-, hotell- och restaurangbranschen. Tala om nedgång.
Frågan är vad som händer med ekonomin i ett längre perspektiv. Vad händer med folks mående? Det är tufft att vara isolerad, tufft att bli utan jobb – hur påverkar detta befolkningens psykiska hälsa?
Alla dödsfall på grund av corona, oftast indirekt, är självklart lika tragiska som alla andra dödsfall men frågan är vad alla åtgärder som vidtagits för att begränsa spridningen verkligen kostar på andra sätt.
För den som drabbats förstår jag att den frågeställningen kan vara provocerande, men både antalet som har avlidit och antalet smittade är fortfarande inte uppe i nivåer som andra pandemier eller sjukdomar (malaria, denguefeber).
När, inte om, utan när samhället har återhämtat sig så får vi se om åtgärderna kostat mer än det smakat – å andra sidan kan det vara svårt att mäta – och inte blir det lättare när så många känslor är inblandade.
”Blir bara så trött”
Ibland blir jag bara så trött på att media inte kan hålla en sansad nivå, vissa människor blir ju så uppskrämda att man tappar sans och vett – det hjälper ingen.
Jag har fortfarande svårt att se att apokalypsen är här.
Finns det något gott med det här då? Ja, förhoppningsvis så har vi lärt oss att vi inte är odödliga, att vi kanske inte är så väl förberedda för kriser som vi trodde och att samhället bör se över sina basala funktioner. Jag tänker till exempel på hur många länders sjukvård inte har hunnit med att ta hand om patienter.
Kanske har man lärt sig något av hur fort panik och desinformation kan spridas via olika kanaler, att vissa överdrivna reaktioner på ett håll fått efterverkan på andra väldigt snabbt.
Olika länder har agerat väldigt olika, vad som är rätt eller fel får väl som sagt tiden utvisa, men att som ett land i Centralamerika stänga ner all skolverksamhet när man fick sitt första smittfall konstaterat kändes som en klar överreaktion.
”Hopp om människan”
En positiv sak är att man ser många exempel på en vilja att hjälpa sina medmänniskor på olika sätt – det ger mig hopp om människan.
Förresten apropå ekonomi så har väl de flesta som har aktier och fonder noterat en rejäl nedgång i värdet. Min kollega är inget undantag, men han har också värdepapper som gått åt andra hållet och ökat i värde – vi pratar hygienbranschen – pappersnäsdukar, hushållspapper och juvelen i kronan – TOALETTPAPPER. Den enes död…
I övrigt fortsätter rån, våld, bomber och annat otrevligt som vanligt runt om i Sverige, men för att läsa om det måste man scrolla lååååångt ner på olika tidningars websidor.
Det där är inte prioriterat nu.
TEXT
Thomas Wennerklint
